När jag predikade på musikgudstjänst med barnkören hade jag en idé om att ha någon annan form på det för deras skull. Sedan så hade jag plötsligt fått ihop den här lilla berättelsemonologen. Det fungerade bra såtillvida att man ju fångar allas uppmärksamhet mycket mer om man berättar en historia fritt från huvudet men samtidigt är det ju lite mer oklart vad man egentligen får sagt. Skriv därför gärna en kommentar idag om hur du uppfattar den här berättelsen, så får det vara dagens fortbildning för mig. Hoppas det här får vara till glädje för dig.
Mannen med den fulla skattkistan
(kommer in med en tung kista som man få anta är full med Guld
Hej på er. Det här är min skattkista och jag tänkte berätta om den för er.
Jag blev väldigt rik förstår ni så jag kunde fylla hela den här kistan med guld. Jag hade tänkt mycket på att bli rik så det kändes verkligen som att jag hade lyckats. Glad och nöjd och tacksam för att det gått så bra i livet. Jag tackade Gud för att jag fått det så bra.
Ibland var det svårt förstås. När någon frågade om jag skulle vara med och spela fotboll till exempel. Då blev jag glad för jag älskar fotboll men så kom jag att tänka på kistan. Tänk om någon smyger fram och tar något medan jag spelar? Eller går med hela kistan? Så jag fick säga nej och sitta med min kista medan de andra hade roligt och spelade.
Fast efter ett tag kom jag på att jag kan ju sätta dit ett lås på den. Så då gjorde jag det. Men jag var lite orolig ändå. Jag satte upp en mur runt den också och då vågade jag lämna kistan ibland men jag var alltid väldigt orolig för hur det skulle gå med den.
En annan rolig sak med att vara rik var att folk började lyssna noga på vad jag hade att säga. När jag var fattig hade ingen lyssnat men nu gjorde de det. Och de frågade mig om råd och så. Och det hade ingen gjort förut och jag har ju aldrig varit så värst smart så jag tror inte jag hade så smarta svar men ändå lyssnade folk och ingen avbröt mig eller så.
Det var nog så att jag själv till slut började tänka så med att det var bra för jag pratade mer och mer och lyssnade inte så mycket på andra, särskilt inte såna som hade mindre än jag faktiskt. De som var ännu rikare än jag lyssnade jag ju på och var trevlig mot för jag ville ju vara som de. Jag började faktiskt vara ganska rädd för såna som hade mindre för jag tänkte att de nog skulle försöka ta min skatt så jag var på min vakt.
En gång på natten så drömde jag. Jag var jag ute och åkte båt och jag hade med mig kistan såklart. Och det började storma. Båten nästan tog in vatten och alla var rädda och de skulle ta fram livbåtarna men jag hade ju kistan med guldet som jag skulle ha med i livbåtarna och då sa de stopp, det finns inte plats för kistan. Men du kan få plats. Jag blev orolig för nu för tiden tyckte jag väldigt mycket om min skatt. Jag tyckte att de kunde maka på sig lite så skulle den nog få plats ändå. Men de sa att det inte gick. Då blev jag arg och sa att jag stannar här med kistan. Det kanske ordnar sig så vi inte sjunker ändå. Jag chansar. De försökte övertala mig men sedan rodde de iväg. Och båten sjönk faktiskt. Jag höll hårt i min kista men den var ju så tung så hade jag hållit i den hade jag sjunkit också. När den försvann ner i djupet kom jag på att jag hade ju inte bett till Gud om hjälp. Faktiskt hade jag inte bett till Gud på länge, det hade försvunnit på vägen nånstans. När jag var fattig så bad jag ofta.
Och när jag bad i drömmen så kom Jesus gående på vattnet och han tog tag i mig, som i den där bibelberättelsen där Petrus går på vattnet och så var jag plötsligt trygg fast det stormade överallt.
Jesus sa ingenting men jag började förstå en massa saker. Jag hade ju alltid litat på att jag var så rik att jag alltid skulle klara mig men skatten kunde inte rädda mig från det här, snarare hade den dragit ner mig.
Sedan vaknade jag. Och det hade bara varit en dröm, men det där med Jesus kändes väldigt verkligt. Och när jag tittade på skattkistan så kom jag ihåg hur det varit där på båten.
Och jag kom att tänka på saker som Jesus har sagt. Att där din skatt är där kommer ditt hjärta att vara. Jag hade ju gått väldigt mycket och tänkt på min skatt. Och det hade nog inte varit så bra alltid.
Och så hade Jesus sagt att man kan få en skatt i himlen istället, särskilt om man är generös med vad man har. Så sen testade jag att ge bort lite av mina pengar. Det kändes väldigt jobbigt men det gick till att flickor i Egypten skulle få gå i skolan och det var en fin tanke att de skulle få det så den gjorde mig glad på ett annat sätt än guldet. Och eftersom jag är så rik behöver jag ju inte jobba så jag hade tid över till att hjälpa till lite där det behövdes, och det blev folk också glada för och då blev jag glad. Och så tänkte jag att jag kunde sluta ge goda råd åt alla som frågade och lyssna på dem istället och ibland var det sorgliga saker de berättade så jag grät en skvätt med dem men det kändes ändå väldigt fint. Så jag blev gladare av det också. Och varje sak gjorde att jag kände mig rik på ett annat sätt. Och jag märkte att när jag kände det som att jag fått något själv så bad jag till Gud och tackade av bara farten. Och jag blev tacksammare över allt möjligt annat också. Fin natur och vacker musik och annat som ingen kan köpa eller sälja.
Nu är den här kistan bara halvfull. Man kan göra mycket gott om man äger saker men det kan gå dåligt också, att de tar över och blir för viktiga. Jag ska fortsätta att byta mot skatter i himlen och tänka på skatten mindre.
Lämna ett svar