Jag har precis läst ut (lyssnat egentligen) ”Murkronan” av Vibeke Olsson. Jag har tidigare läst ”Molnfri bombnatt” av samma författare men det är ett bra tag sedan.
Först när jag avslutat boken har jag nu upptäckt att den egentligen är en uppföljare till ”skymningens nådatid” och att Olsson skrivit en mängd böcker som också utspelar sig i romarriket. En del säger att Murkronan inte är så bra som många av hennes andra böcker men det vet jag alltså inget om. Jag tycker det är en strålande bok.
Olsson är väldigt bra på att beskriva samhällsliv och värderingar i romarriket, där alltså romanen utspelar sig. Det är mycket intressant eftersom det är på en gång så likt och så olikt vår egen kultur. Det är på många sätt ett hårt samhälle där framgång och att göra sig ett namn, ”höja sig över stoftet” är mycket viktigt. Något liv efter döden tror man inte på vilket gör det så mycket viktigare att få barn som för släktet vidare.
Den murkrona som fått ge namn åt romanen är en ärebetygelse åt den tappre soldat som vågar sig först upp på muren till en anfallen stad. I romanen är den en stark symbol för framgång och ära. Nu går det inte så bra för Justina och Paulus, romanens huvudpersoner. Även om de har en god ställning i samhället drabbas de av såväl barnlöshet som annan vanära. I den situationen blir kristianernas (de kristna alltså) märkliga religion alltmer lockande för Justina.
Jag hörde för ett tag sedan någon som menade att det behövs fler skönlitterära verks som ger kött och blod och sammanhang kring det kristna budskapet. Just en sådan bok är murkronan. Såvitt jag kan se ger den en mycket god skildring av vad som kunde vara lockande i den kristna tron för människor i Justinas och Paulus ställning. Här fanns en väg som inte byggde på framgång, och som inte alls andades samma enorma förakt för svaghet som de romerska (och moderna västerländska) idealen gjorde. På samma gång förstår man väl vad som var (och är?) stötande med kristendomen; dess anspråk på att tro på den ende sanne Guden, det märkliga talet om en Gud som blivit korsfäst, ödmjukheten och omtanken om de svaga som på den tiden var helt främmande tankar. Allas lika värde, att fria och slavar firade gudstjänst ihop, och så vidare,
För mig gick tankarna väldigt många gånger till det där med styrka och svaghet under läsningen. Hur tomt det är att ha en murkrona om det är det enda man har. Kristianerna erbjöd något bättre än ära och respekt. Nämligen omsorg och ett värde som inte beror av oss själva.
Har du läst den? Vad tyckte du?
Lämna ett svar