 |
| Äregirig? För äran kan vi döda. Tigerjakt i Indien 1903. |
Girighet och givande är ett ämne fullt med ömma tår för så gott som var och en av oss. Så mycket viktigare att ägna sig åt det.
Enligt min fru är jag en i överkant sparsam person (för att skriva det på ett vackert sätt). Utgifter tycker jag inte om och ska jag spendera på mig själv så sker det aldrig utan noggrann eftertanke. Egentligen rätt tydliga signaler om att jag tillmäter pengar för mycket värde som det som ger kontroll i tillvaron.
Att ge bort pengar är då ett bra sätt att göra sig fri från kraften i ägandet (ägandet får namnet ”Mammon” i ett slags personifierat synsätt hos Jesus). Att ge av det man har kan vara ett sätt att förlita sig på att det finns en som sörjer för oss våra egna resurser förutan. Därför kan det mycket väl kännas som en stor glädje/lättnad/befrielse när vi ger bort något även om det kanske i sanningens namn satt långt inne.
Talar man om girighet och givande så får i alla fall jag först och främst fram en inre bild av kollektbössan (som har sin historiska grund i att vi bär fram oss själva med allt vi är och har inför Gud i nattvarden) eller andra former av insamling till välgörenhet. Det är förstås bra. Både du och jag borde nog ge mer än vi gör till sådant, gärna på autogiro så att det blir av. Ändå tror jag inte att det är kärnan i det hela. Jesus talar snarare om generositet som livshållning. Personligen tror jag det är svårare att vara generös i vardagliga situationer än när kollektbössan kommer, eller har jag fel här?
Allt vi har och allt vi kan och är har vi ytterst sett fått till skänks. Och vi har fått det för att det ska bli till glädje för fler. Ser man på girighet och givande ur det här perspektivet är det inte alls säkert att det alltid handlar om pengar. Själv är jag ganska omättlig i kunskapstörst. Kanske gäller det dig med (det gällde i alla fall Claude Frollo i Ringaren i Notre Dame så här gäller det att vara lite försiktig)? Samma sak gäller där. Det vi kan får vi försöka se till kommer till glädje för fler. Vi får vara generösa också med våra talanger och kunskaper.
En svår övning för oss som gärna vill vinna ära när det går. Då försöker vi behålla för egen hand, försöker imponera med istället för att hjälpa med.
Svåra saker det här. Känner du igen det från ditt liv? På helt andra områden kanske?
Lämna ett svar