Om hur David, till slut, är den som vågar möta en jätte!
För 17 år sedan, under mitt första år som teologistudent skrev jag en inlämning om David och Goliat. Min slutsats var att ”poängen” med berättelsen var att visa att David var den rätte kungen eftersom han med Guds hjälp stred mot Goliat.
NU VET JAG MER! Och det här är ett fascinerande exempel på hur bibelns berättelser hänger ihop. Jag fick hjälp av ”the Bible Project” att göra den här kopplingen men när jag nu sett det så är det helt uppenbart ju.
David slåss alltså mot den jättestora kämpen Goliat, en av filistéerna. För att förstå såna här märkliga saker på ett djupare sätt är en bra metod att undersöka om det kan hänvisa till något tidigare i bibeln, och det gör det!
Så här står det i 4 mosebok 13. Kalev och Josua och tio andra spanare har varit i förväg in i det utlovade landet och spanat inför kommande invasion. De rapporterar så här:
De berättade för Mose: ”Vi har varit i det land som du skickade oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung – se vad som växer där! Men folket som bor där är starkt, städerna är stora och befästa, och vi såg till och med ättlingar till Anak där. I Negev bor amalekiterna, i bergsbygden hettiterna, jevuseerna och amoreerna, och längs kusten och vid Jordan bor kanaaneerna.”
När folket då vände sig mot Mose försökte Kalev lugna dem. ”Låt oss dra ut och erövra landet”, sade han. ”Vi rår på dem.” Men männen som hade varit med honom sade: ”Vi kan inte dra ut i strid mot det folket, de är starkare än vi.” De spred falska rykten bland israeliterna om det land som de hade utforskat: ”Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett land som förtär sina invånare. Och alla vi såg var storvuxna, vi såg till och med jättar där.” (Anakiterna var ett slags jättar.) ”Då tyckte vi att vi var som gräshoppor, och det måste de också ha tyckt.”
Så spanarna har alltså stött på jättar i landet och blivit så rädda att de inte vågar anfalla, fast det vet alla sätt Gud hjälpt dem förut. Detta är ju väldigt likt hur israels armé reagerar då Goliat plötsligt står framför dem. De vågar inte utan blir rädda. De litar inte på att Gud är med dem.
Då framträder David som en sann förebild för sitt folk genom att säga att han rår på Goliat om Gud är med honom. Inte bara visar han att han är en lämpligare kung än Saul för att han vågar slåss, han framställs också som den som beter sig som en sann israelit, som Josua och Kalev före honom.
Snabbt en liten koppling fram till Jesus. Jesus liknas ibland vid David som möter Goliat då han möter döden och ondskan på korset. Vi kan lägga till en klangbotten till nu och säga att Jesus också träder in i rollen som den som fast i sin tillit till Gud möter alla faror.
Vad säger du om det?
Lämna ett svar