I senaste numret av Pilgrim skriver Göran Rosenberg om att den viktigaste egenskapen hos en pastor eller präst kanske egentligen är förundran. Att kunna förundras över stort och smått och dela det med andra. Det tycker jag var en väldigt inspirerande tanke som jag ska ta med mig genom livet.
I det sammanhanget kan jag nämna att jag ännu en gång läst en bok för barn om naturvetenskap, men på ett lite annat sätt. Denna gång är det i fysikens värld vi rör oss. Boken ”Underverkligheten” av Rasmus Åkerblom beskriver målande och med fina liknelser (tvålnålar, Einsteins gravitationsfisknät och så vidare) vår tillvaro från universums början till dess slut som vi känner det någon gång mycket långt in i framtiden. Vi får höra om gravitation, om snöflingor som det ju otroligt nog aldrig funnits två lika av och hur det kan komma sig, och faktiskt om att vi själva kanske är de största underverken av allt. Små stycken av detta märkliga kosmos som har känslor och tankar.
En bra bok för den som vill förundras alltså. För präster om vi ska ta Göran Rosenberg på orden men egentligen är det väl så att världen mer än något annat behöver förundran i dessa tider?
Kommentera det här inlägget