Scrooge och Gud som aldrig glömmer sina barn

På nyårsdagen hade jag min första ”vanliga” söndagsgudstjänst i Åsundens församling. Det var fint. Jag predikade delvis utifrån ”en spökhistoria vid jul” av Charles Dickens. Hoppas det är till glädje för dig.

Nyårsdagen 2021, Gällstad kyrka

Dagens bibeltexter bjuder på både guldkorn och salt. Här fanns ju några väldigt fina formuleringar. Orden från Jesaja ”glömmer en moder sitt barn” där Gud liknar sig vid en mamma till sitt folk, och ännu mindre än en mor kan glömma sitt barn skulle han kunna glömma. Ditt namn är skrivet i mina händer, står det. Förälskade ungdomar kanske skriver namnet på den de är kär i i handen för att liksom ha det nära inpå sig. Men man kan också tänka en gammal mor som arbetat hårt för sitt barn och där liksom själva rynkorna i händerna talar. Som om de talar om den kärlek som finns till den de kämpat så mycket för. Så står det i Jesajas bok om Gud och ”Sion”, en symbol för Israels folk. Man kan nog gott få tänka att Gud har våra namn skrivna i sina händer också och vi vet ju att Jesus händer bär sår för vår skull, då måste vi väl kunna känna oss säkra på att Gud inte glömmer oss?

Det andra guldkornet är i hebreerbrevet där det står att ”Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet”. Det är ett väldigt bra bibelord. Vi tror ju att Jesus levde då, föddes i Betlehem, blev en av oss. Levde som vi och vet hur vi har det och led och dog och uppstod i Jerusalem för att rädda oss från det onda. Och har han sedan inte dött igen så lever han ju ännu, och finns ibland oss. Där två eller tre är samlade i mitt namn, som just nu. Och han är densamme. Det är lätt att vi hamnar i en dubbel syn på Jesus, där han visserligen är god och snäll men så en dag ska han komma åter och döma levande och döda och då är vi rädda att han ska sätta dit oss. Jesus var allt rätt hård mot de som band tunga bördor på sina medmänniskors ryggar redan i evangelierna så det är klart att det är på allvar. Men han kom hit för att han ville rädda oss. Han vill fortfarande rädda oss och föra oss hem till gemenskapen med Fadern. Han vill vårt väl i allt han gör. Vi är hans barn som han aldrig glömmer, särskilt efter allt han gjort för vår skull! Vi får vända oss till honom som barn i tillit till en kärleksfull förälder för samma milda hjärta har han än. Han är densamme igår och idag och i evighet.

Det tredje jag tänker på är lite kärvare. Liknelsen där ett fikonträd inte bär frukt och därför finns det ingen anledning att ha det kvar. Tjänaren gödslar och vattnar och även om trädet varit utan frukt i åratal vill han ge det ännu ett år. I sitt sammanhang har det nog med israels folk att göra. Jesus fann inte att de bar frukt som de skulle men han gick runt och gödslade och väckte tro och gav ännu en chans. Vi ska inte ta miste och börja tro det betyder att vi måste göra goda gärningar för att förtjäna Guds nåd men så här vid årsskiftet kanske det ändå är en bild som talar till oss?

So this is christmas, and what have you done? Sjöng John Lennon. Det kan vara en tid på året då man rannsakar sig. Vad har det blivit av året? Vem har jag varit?

Innan vi går vidare vill jag tala lite om ”en spökhistoria vid jul” av Charles Dickens, som säkert många stött på under julen. Det är en av de böcker jag läst flest gånger. Den girige Scrooge får besök av sin kompanjon Marleys spöke som varnar honom för att han har blivit så fäst vid sina pengar att han kommer få släpa runt på dem i evighet, samtidigt som allt verkligt värdefullt glidit honom ur händerna. Sedan får han träffa de gångna jularnas ande och den nuvarande julens ande och kommande julars ande för att byta riktning på sitt liv. 

Det är en djupt kristen historia men den går bra för sekulariserade att läsa också för Gud nämns ingenstans. Annars ligger det nära till hands att tänka att det är den heliga Anden som leder Scrooge rätt. Scrooge får återvända till sitt forna jag. Nu ju äldre jag blir talar det här mer och mer till mig. Var det sån här jag skulle bli? Vad skulle jag som barn säga? Det är lätt att komma med argument för varför man måste göra som man gör i livet men barnet? Sviker jag mig själv? Och i nutiden får han se något av allt det han missar när hans liv går ut på att slava under pengarna. Pengarna är, får man säga, hans avgud. Han hade trott att pengarna skulle ge honom det goda i livet men de har blivit en kedja. En grym Gud som inte bryr sig om honom. 

Han får också se framtiden. Vart hans bana leder om han fortsätter som han gör. Det är riktigt läskiga scener för det går ju illa förstås. Och ingen saknar honom när han är borta. 

Det kan verka vara en väldigt moralisk historia och är väl det på ett sätt men mest är det likt liknelsen vi hört idag. Någon är godhjärtad mot den hjärtlösa Scrooge och vill ge honom nya chanser som han inte förtjänat. Och han tar dem också till slut. Han blir en förvandlad människa. Gud vill inte syndarens död utan vill rädda oss. Ibland kanske Guds nåd måste verka på underliga sätt i våra liv och lära oss svåra läxor men, som Scrooge sa när han mötte den orubbliga framtida julars ande, ”jag kan se att du är god och vill mig väl.” Ett under kan ske och Guds nåd kan skapa nytt det som verkar helt dött. Ett dött fikonträd kan bära livgivande frukt.

Jag är inte någon vän av nyårslöften men det är en tid då man summerar, gläds eller suckar, och vänder sig mot framtiden. Än har vi tid med det viktigaste. Vi kan vända oss till Gud och låta honom ta hand om oss, vi kan försöka försona oss med våra medmänniskor. Vi kan leva ett liv som är öppet mot himlen. Med Guds hjälp.

Dagens tema är ju ”i Jesu namn”. Man har gjort mycket i Guds namn genom århundradena. Mycket har varit sådant som är orimligt att göra i Jesu namn, det vill säga sådant som han aldrig skulle ställa sig bakom. Vi får börja vårt år genom att lovprisa det namn som betyder frälsning för oss, namnet Jesus betyder dessutom ”han räddar”. Och vi får vända om och leva utifrån det. Leva ett sådant liv som kan sägas vara I Jesu namn. Amen.