Påsk varje vecka

Det här är från början en text jag skrivit för vår pastoratstidning kyrkbacken inför påsken men jag tycker gott det kan vara här på bloggen också!

Påsk varje vecka

Kyrkan firade påsk en gång i veckan långt innan vi gjorde det en gång om året. Det var dagen efter sabbaten som Jesus uppstod från de döda och därför är det ända sedan dess vår viktigaste gudstjänstdag. Vore det inte för påskens händelser skulle det förstås inte finnas någon kyrka över huvud taget. Det berättas om de första kristna att de samlades mycket tidigt på söndagsmorgnarna och bad. Själva soluppgången fick vara en mäktig bild av Jesus som uppstod och kom med ljus och det nya livet.

Vi närmar oss påskhelgen med alla dess särskilda gudstjänster. Resten av året märks annars detta med påsken kanske tydligast i nattvardsfirandet. Låt oss för en stund låta det vara en nyckel till att förstå påskens händelser. Vi ska se på den sista och den första måltiden!

Det sista Jesus gjorde tillsammans med lärjungarna före sin död var att fira påskmåltid. Påskmåltiden var välbekant för dem allihop. Både Jesus och hans lärjungar var judar och hade firat påsk hela sitt liv för att minnas hur Gud befriade dem ur slaveriet i Egypten. Allt borde följt den vanliga seden men redan innan måltiden riktigt börjat avvek Jesus från det vanliga.  Jesus lade ner sin mantel och tog upp en handduk för att sedan själv börja tvätta lärjungarnas fötter. Att tvätta fötter var en slavuppgift och lärjungarna protesterade förstås men Jesus var bestämd. Han tvättade allas fötter och tog sedan upp sin mantel igen. Det är en berättelse som visar oss att också vi ska tjäna varandra men det är också faktiskt en nyckel till att förstå påsken.

Samma ord som används för att Jesus lägger ner sin mantel och sedan tar upp den igen används också för när Jesus lägger ner sitt liv för världens skull. Han ger sitt liv och blir allas tjänare som ger rening från synden och får sedan sitt liv tillbaka och besegrar döden.

Måltiden fortsätter med att Jesus helt enligt seden tar bröd och vin och ber tackböner över dem. Då  överraskar han lärjungarna på nytt genom att plötsligt säga att brödet och vinet är hans egen kropp och hans eget blod. På samma sätt som brödet blir sönderbrutet och vinet blir tömt så ska hans kropp snart brytas sönder och hans blod rinna för alla människor skull.

Det var den sista måltiden med lärjungarna. Det går sedan som Jesus sagt. Han blir gripen och korsfäst. Det sker som en följd av att hans anspråk på att vara Guds Messias krockar med den rådande maktens intressen. Till det fogar Jesus ännu en förklaring. Hans död är något han går igenom av egen vilja för att rädda alla.

Det kommer också en första måltid. I flera berättelser om det som händer efter Jesus uppståndelse äter han på nytt med lärjungarna. I en av dem slår han följe med några sorgsna lärjungar på väg ut från Jerusalem utan att de känner igen honom. Då han sedan bryter bröd med dem på kvällen ser de att det är han. Han försvinner ifrån dem och de springer iväg för att berätta för sina vänner vad de varit med om.

Kanske är det så det är för oss när vi firar nattvard i våra gudstjänster idag? Vi får samlas kring bordet och höra Jesus ord om att han dog för vår skull och vi får göra det utifrån att han uppstått och segrat över ondska och död. När vi samlas kring hans bord är han mitt ibland oss. Ibland kanske vi också upplever hans närhet på ett särskilt sätt där, ibland gör vi det kanske inte men då har vi ändå fått påminna oss om dessa grundbultar i vår tro.

Precis som i Jesus sista och första måltider så är vi också flera som är samlade. Ibland väldigt många, ibland väldigt få. Det får påminna oss om att vi hör ihop med varandra. ”Ni delar nåden med mig” skrev Paulus. Så får vi se på varandra kring bordet och därför vill vi bjuda med så många som möjligt dit.