Offertoriet och kyrkans skatter

Fattig kyrka på Filippinerna, men ser du skatterna på bilden?

På kyrkiska språket finns det en hel del ord som kan vara svåra att få grepp om. Den ovana gudstjänstfiraren hittar i värsta fall ”lovsägelse” (mycket uppskattande ord till Gud), ”förbön” (bön för olika personers välgång) och ”prefation” (inledande lovsägelse (se lovsägelse) till nattvarden) i agendan utan någon förklaring av vad det handlar om. Jag tänkte här skriva något om ett sådant ord. Nämligen ”offertorium”.

I högmässan betecknar ordet övergången till nattvardsdelen i gudstjänsten. Den psalm man brukar sjunga kallas följdriktigt för ”offertoriepsalm”.

Ordets innebörd har förstås med offer att göra, det vill säga om att bära fram saker inför Gud. Det har man redan börjat med i och med att man strax innan bett för stort och smått i förbönen.

I den oberoende Filippinska kyrkan, som jag har glädjen att vara vän till, är offertoriet en stor sak. Man har en extra procession där man bär fram nattvardsgåvorna till altaret, men också mat eller vad som helst som ges i kollekt. När jag upplevde det i gudstjänsterna förstod jag mycket tydligare vad poängen med offertoriet är: I nattvarden möter vi Gud. Därför bär vi fram det som behövs för måltiden, men vi ger också av det vi har åt andra. Framförallt bär vi fram oss själva, våra liv sådana de är med trasigt och helt, till nattvardsbordet och mötet med Jesus där. Där möter Gud oss sådana vi är och ger oss kraft för vägen vidare. Liksom det ger kraft åt kroppen att äta vanliga måltider så ger det kraft åt Kristi kropp (vi) att äta med mästaren.

Det där offertoriemomentet är oftast inte så tydligt i Svenska Kyrkan. På sin höjd går det att ana det i offertoriepsalmen, eller i att man samlar in kollekt medan man sjunger den som man faktiskt även hos oss bär fram till altaret som ett litet offer. En gåva tillbaka till Gud av det vi fått.

TIll slut en komprimerad sammanfattning av vad jag försökt säga. Med ord ur Svenska Psalmboken:

”Vi till ditt altarbord bär fram, som offergåva o Guds lamm, vår glädje våra nederlag, oss själva, allt vad du oss gav.”