Hur mycket st\u00f6rre <\/strong>tro har jag egentligen idag j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6rut?<\/p>\n\n\n\n Kan man v\u00e4xa<\/strong> i tro egentligen? \u00c4r inte tron en g\u00e5va fr\u00e5n Gud?<\/p>\n\n\n\n Lite konstigt kanske att b\u00f6rja med att ifr\u00e5gas\u00e4tta hela \u00e4mnet innan vi ens har b\u00f6rjat men jag tror det \u00e4r ett bra s\u00e4tt att b\u00f6rja.<\/p>\n\n\n\n Jag fick en g\u00e5ng skriva recension till en bok av Karin Johannesson som nu \u00e4r biskop i Uppsala (s\u00e5 fick jag det sagt), den handlade om det man p\u00e5 gammalt spr\u00e5k kallar \u201dhelgelse\u201d. Det k\u00e4nns fint n\u00e4r man nu f\u00e5r predika i EFS att redan ha hamnat i s\u00e5na genuint lutherska kategorier:<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rst kommer man till tro genom Guds n\u00e5d och sedan ska man ju leva i den tro resten av livet. Vara i en process d\u00e4r man blir mer helgad, utvecklas mot att f\u00e5 en djupare tro och en st\u00f6rre k\u00e4rlek till Gud och sin n\u00e4sta.<\/p>\n\n\n\n Och hennes bok handlade om att i v\u00e5r tid \u00e4r det popul\u00e4rt med en del \u201dandliga \u00f6vningar\u201d som meditation eller pilgrimsvandring eller s\u00e5 d\u00e4r man ska f\u00e5 hj\u00e4lp just att v\u00e4xa i sin tro.<\/p>\n\n\n\n Men, s\u00e4ger hon, d\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt att vi t\u00e4nker oss att det handlar om att tr\u00e4na upp n\u00e5gon slags andliga muskler, f\u00e5 bort tvivel och svaghet, bli starka och s\u00e4kra.<\/p>\n\n\n\n Hela samh\u00e4llet \u00e4r ju s\u00e5dant ocks\u00e5 nuf\u00f6rtiden att man ska f\u00f6rb\u00e4ttra sig hela tiden. Det finns en f\u00f6rv\u00e4ntan p\u00e5 att man ska utvecklas och inte sl\u00e5 sig till ro och den kanske vi l\u00e4tt smittas av i kyrkan p\u00e5 olika s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n Men vad skulle Luther sagt? Han menade ju att m\u00e4nniskan \u00e4r syndare och blir r\u00e4ddad av Kristus och r\u00e4knas som r\u00e4ttf\u00e4rdig och inte har n\u00e5got att frukta fr\u00e5n Gud. Men att vi forts\u00e4tter att vara fr\u00e4lsta syndare hela livet. <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r inte som att vi kan arbeta bort syndens r\u00f6tter i oss ens d\u00e5 vi \u00e4r fr\u00e4lsta. I goda stunder kan man nog t\u00e4nka det, n\u00e4r man k\u00e4nner sig k\u00e4rleksfull och fridfull men det kommer p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt alltid tillbaka.<\/p>\n\n\n\n Man vill ju g\u00e4rna citera Lina Sandell ocks\u00e5 n\u00e4r man \u00e4r h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n \u201dH\u00e4r p\u00e5 denna jorden \u00e4r synden med i allt och ger \u00e5t allt det sk\u00f6na en fr\u00e4mmande gestalt. Fast den ej kan f\u00f6rd\u00f6ma sen sj\u00e4lv f\u00f6rd\u00f6md den \u00e4r, den kan mig \u00e4nnu pl\u00e5ga men s\u00e5 den skall ej d\u00e4r\u201d (svps 322)<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n -i evigheten hos Gud allts\u00e5. Synden \u00e4r besegrad men vi f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 dras med den. <\/p>\n\n\n\n Vi \u00e4r ju vana att tala om Gud i f\u00f6r\u00e4ldraskapsbilder. Gud \u00e4r som en f\u00f6r\u00e4lder och vi \u00e4r som barn. Och vi vet att barn v\u00e4xer upp och klarar mer och mer. Till slut klarar de sig utan sina f\u00f6r\u00e4ldrar. <\/p>\n\n\n\n S\u00e5 tror jag att m\u00e5nga ser p\u00e5 den kristna tron. Man anv\u00e4nder den n\u00e4r man \u00e4r svag men hoppas att n\u00e4r man repat sig lite och kommit p\u00e5 f\u00f6tter s\u00e5 ska man inte beh\u00f6va den l\u00e4ngre. Men det vore ju konstigt om det var s\u00e5 det \u00e4r t\u00e4nkt? <\/p>\n\n\n\n Gud har skapat oss till gemenskap med sig, och det kan aldrig vara meningen att vi till slut ska klara att hitta frid och mening utan honom f\u00f6r Gud \u00e4r k\u00e4llan till allt gott.<\/p>\n\n\n\n Vi kan vara glada att vi har en lite pessimistisk syn p\u00e5 m\u00e4nniskan i v\u00e5r tradition. F\u00f6r jag har m\u00e4rkt att det ofta g\u00e5r p\u00e5 tok n\u00e4r vi blir f\u00f6r optimistiska. <\/p>\n\n\n\n N\u00e4r m\u00e4nniskor f\u00f6rs\u00f6ker bygga ett himmelrike p\u00e5 jorden s\u00e5 blir det ofta ett helvete av det, och n\u00e4r en m\u00e4nniska eller en f\u00f6rsamling m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka ge sken av att vara fullkomlig s\u00e5 blir livet d\u00e4r olidligt att leva med. Och man kan vara s\u00e4ker p\u00e5 att fasaden kommer r\u00e4mna och avsl\u00f6ja allt m\u00f6jligt el\u00e4nde. <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r bra att beh\u00e5lla en nykter inst\u00e4llning. Vi kommer beh\u00f6va forts\u00e4tta luta oss p\u00e5 Gud och leva med ofullkomlighet hela livet.<\/p>\n\n\n\n Vi fick h\u00f6ra i evangeliet om att \u00e4lska, att f\u00f6rbli hos Jesus och ta efter honom i att \u00e4lska varandra. Just k\u00e4rleken <\/strong>\u00e4r v\u00e4ldigt avsl\u00f6jande. <\/p>\n\n\n\n Det g\u00e5r inte att t\u00e4nka sig att n\u00e5gon skulle kunna v\u00e4xa i tro utan att ocks\u00e5 v\u00e4xa i k\u00e4rlek och jag vet inte hur det \u00e4r med er men jag \u00e4r nog r\u00e4tt sj\u00e4lvcentrerad \u00e4nnu. Man har ju l\u00e4rt sig uppf\u00f6ra sig n\u00e5gorlunda men det kan vara r\u00e4tt motstr\u00e4vigt jag g\u00f6r n\u00e5got f\u00f6r andra. <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r fortfarande roligt att t\u00e4nka r\u00e4tt elaka tankar, har jag m\u00e4rkt, mycket roligare \u00e4n att be f\u00f6r dem man inte tycker om, eller?<\/p>\n\n\n\n Jag t\u00e4nker ofta p\u00e5 r\u00e4dsla <\/strong>och tro. Det vore ju bra om ett liv i tro skulle g\u00f6ra oss trygga och rustade att m\u00f6ta allt m\u00f6jligt i livet och liksom st\u00e5r stadigt. <\/p>\n\n\n\n Jag tvivlar ibland p\u00e5 om det \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r ofta h\u00f6r man om kyrkor s\u00e5 \u00e4r s\u00e5 oroliga n\u00e4r m\u00e4nniskor lever annorlunda eller t\u00e4nker annorlunda \u00e4n man sj\u00e4lv s\u00e5 att sj\u00e4lva omr\u00e5det man \u00e4r trygg inom \u00e4r lite f\u00f6r litet. Jag t\u00e4nker kanske att det \u00e4r som med k\u00e4rleken att det \u00e4r ett s\u00e4tt d\u00e4r frukten visar lite vad tron g\u00f6r i v\u00e5ra liv. <\/p>\n\n\n\n Det g\u00e5r att skr\u00e4mmas eller oroa med teologin, det g\u00e5r ocks\u00e5 att bjuda in och vara trygg med var man sj\u00e4lv st\u00e5r. Det \u00e4r n\u00e5got att fundera p\u00e5 f\u00f6r det st\u00e5r ju skrivet att k\u00e4rleken f\u00f6rdriver r\u00e4dslan.<\/p>\n\n\n\n Jag tror det kan r\u00e4cka nu med de negativa sidorna. Vi m\u00e5ste komma fram till n\u00e5got s\u00e4tt man faktiskt kan v\u00e4xa och mogna!<\/p>\n\n\n\n F\u00f6rst och fr\u00e4mst ska vi komma ih\u00e5g att varje m\u00e4nniskosj\u00e4l \u00e4r ett stort mysterium<\/strong>. Ingen av oss vet riktigt vad som r\u00f6r sig d\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n Vi f\u00e5r tro att Gud verkligen lever inom oss. Som jag sa i b\u00f6rjan, att tro \u00e4r en g\u00e5va fr\u00e5n Gud. Den tro vi har \u00e4r inte n\u00e5got vi gjort. Den \u00e4r v\u00e5rt svar p\u00e5 Guds kallelse. <\/p>\n\n\n\n Den \u00e4r inte t\u00e4nkt att m\u00e4tas egentligen, vi har tillr\u00e4ckligt med tro redan. Den beh\u00f6ver inte vara st\u00f6rre, vi beh\u00f6ver anv\u00e4nda den mer. V\u00e4nda oss till Gud med den. D\u00e5 \u00e4r den tillr\u00e4ckligt stor.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r det andra s\u00e5 t\u00e4nker jag att tro \u00e4r ett par glas\u00f6gon. Tron \u00e4r ett s\u00e4tt att se p\u00e5 livet.<\/strong> Se p\u00e5 det utifr\u00e5n att Gud \u00e4r verklig. Vi sitter h\u00e4r i kyrkan och just nu ser vi p\u00e5 livet med de glas\u00f6gonen. Sen g\u00e5r vi ut och s\u00e5 kanske vi r\u00e5kar ta av dem och t\u00e4nka att v\u00e4rlden \u00e4r p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. De starkaste best\u00e4mmer, mitt v\u00e4rde ligger i hur andra m\u00e4nniskor ser mig, och s\u00e5 vidare.<\/p>\n\n\n\n H\u00e4r t\u00e4nker jag att det finns ett verkligt element av att v\u00e4xa i sin tro. <\/p>\n\n\n\n Med tiden har man hunnit titta p\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga saker<\/strong> genom trons glas\u00f6gon och sett att de ser annorlunda ut p\u00e5 det s\u00e4ttet. En del saker har v\u00e4ldigt sv\u00e5rt f\u00f6r att fastna men en del saker g\u00e5r faktiskt b\u00e4ttre. Man kan bli van att se p\u00e5 livet med Guds \u00f6gon, f\u00e5 ett dubbelt seende kanske. Man f\u00e5r en k\u00e4nsla f\u00f6r var Jesus skulle gjort i olika situationer. <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r ocks\u00e5 det vi g\u00f6r tillsammans i kyrkan. \u00d6var oss p\u00e5 att se p\u00e5 livet med trons blick.<\/p>\n\n\n\n Jag h\u00f6rde nyligen en f\u00f6rsamlingsbo tala om att hon hade varit s\u00e5 f\u00f6rvirrad av det kyrkliga spr\u00e5ket, det k\u00e4ndes som fr\u00e4mmande ord och m\u00e4rkliga bilder. Som att hon kommit till ett annat land och s\u00e5 fort man skulle anv\u00e4nda kyrkans spr\u00e5k s\u00e5 kr\u00e4vdes det att hon liksom \u00f6versatte i huvudet vad det kunde betyda p\u00e5 hennes eget spr\u00e5k. <\/p>\n\n\n\n Men nu hade hon det inte s\u00e5 l\u00e4ngre. Hon tyckte att de kyrkliga orden kunde uttrycka det hon hade inom sig. Det hade blivit hennes spr\u00e5k. Det var helt klart en verklig utveckling.<\/p>\n\n\n\n En aspekt av att v\u00e4xa i sin tro skulle jag vilja kalla f\u00f6r \u201dhemspr\u00e5ksundervisning<\/strong>\u201d. Det h\u00e4nger ihop med trons glas\u00f6gon. Och den d\u00e4r mystiska inre sj\u00e4len vi har. <\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r sv\u00e5rt att ha ord f\u00f6r allt som p\u00e5g\u00e5r d\u00e4r mellan oss och Gud. S\u00e5 sv\u00e5rt att m\u00e5nga generationer \u00e4gnat sig \u00e5t det och hittat en bit h\u00e4r, en psalm d\u00e4r, en kort b\u00f6n, n\u00e5gon fyndig formulering. <\/p>\n\n\n\n Och n\u00e4r vi g\u00f6r dem till v\u00e5ra egna f\u00e5r vi chansen att uttrycka<\/strong> mycket av det som egentligen inte g\u00e5r att uttryck. \u201dH\u00e4rlig \u00e4r jorden, h\u00e4rlig \u00e4r Guds himmel\u201d.<\/strong> Det \u00e4r ord med kraft! Det \u00e4r att f\u00e5 ett spr\u00e5k f\u00f6r det inre livet.<\/p>\n\n\n\n Och bibelns ber\u00e4ttelser \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s uttryck f\u00f6r samma sak. De ger oss en massa bilder och visdom att se p\u00e5 v\u00e5ra liv genom. Det \u00e4r ju bra att vi tror p\u00e5 bibeln men \u00e4nnu b\u00e4ttre n\u00e4r vi den liksom handlar om Gud och oss och betyder n\u00e5got h\u00e4r och nu.<\/p>\n\n\n\n Som den h\u00e4r bibeltexten. Den brukar jag ofta l\u00e4sa i tal till konfirmanderna. Jag kallar er inte l\u00e4ngre tj\u00e4nare s\u00e4ger Jesus, utan v\u00e4nner. <\/p>\n\n\n\n F\u00f6r jag l\u00e5ter er l\u00e4ra k\u00e4nna mig och veta vem jag \u00e4r p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00e5r bortom vad man kunde v\u00e4nta sig. <\/p>\n\n\n\n H\u00e4r \u00e4r nog ocks\u00e5 en aspekt av att v\u00e4xa i tro. Att bli v\u00e4n mer och mer. L\u00e5ta Gud veta vad jag t\u00e4nker och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 vad Gud g\u00f6r. D\u00e4r finns det kanske viktigaste av allt med tron. F\u00f6r vi tror att just d\u00e4r i m\u00f6tet med Gud \u00e4r vi de vi \u00e4r skapade till att vara. Det \u00e4r bra om det sker ofta f\u00f6rst\u00e5r vi d\u00e5. D\u00e5 blir det ju st\u00f6rre del av v\u00e5ra liv som vi f\u00e5r leva i tro. \u00c4ven om vi sedan kanske har kvar v\u00e5r gamla natur och att den snart visar sig igen.<\/p>\n\n\n\n Det finns en barnbok jag brukar l\u00e4sa f\u00f6r konfirmander om den lilla tr\u00e4gubben Parvello. Han bor bland andra vedingar, och de \u00e4r inte sn\u00e4lla mot varandra. De s\u00e4tter guldstj\u00e4rnor och fulplumpar p\u00e5 varandra och bed\u00f6mer och h\u00e5ller p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n Men s\u00e5 f\u00e5r Parvello h\u00f6ra att han kan h\u00e4lsa p\u00e5 Eli, tr\u00e4snidaren som gjort dem alla. Och han g\u00f6r det. Eli blir s\u00e5 glad att tr\u00e4ffa honom, han sk\u00e4ms lite f\u00f6r han har med sig allt de andra vedingarna s\u00e4ger om honom, men Eli s\u00e4ger att det har de inte med att g\u00f6ra att s\u00e4tta guldstj\u00e4rnor eller fulplumpar p\u00e5 honom. Det som spelar roll s\u00e4ger Eli, \u00e4r vad jag tycker, och jag tycker att du \u00e4r fin. Jag har gjort dig, jag g\u00f6r bara s\u00e5nt som \u00e4r fint.<\/p>\n\n\n\n S\u00e5 Parvello f\u00e5r b\u00f6rja h\u00e4lsa p\u00e5 ofta hos sin skapare och d\u00e5 b\u00f6rjar de d\u00e4r andras bed\u00f6mningar lossna s\u00e5 sakta. Han f\u00e5r se p\u00e5 livet med andra \u00f6gon, han f\u00e5r uppt\u00e4cka att skaparen ocks\u00e5 \u00e4r hans v\u00e4n och r\u00e4dslan viker och k\u00e4rleken brinner starkare.<\/p>\n\n\n\n Nu \u00e4r vi p\u00e5 s\u00e4tt och vis i snickarens hus, i Guds hus. Och vi kan ocks\u00e5 hitta den i v\u00e5r kammare och i v\u00e5rt hj\u00e4rta.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r att redan nu leva i det som tron faktiskt syftar till. Gemenskapen med Gud sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\nInget andligt muskelbygge<\/h2>\n\n\n\n
Vi f\u00e5r dras med det ofullkomliga<\/h2>\n\n\n\n
\n
Inte riktigt som vanligt f\u00f6r\u00e4ldraskap<\/h2>\n\n\n\n
Bra med en pessimistisk m\u00e4nniskosyn?<\/h2>\n\n\n\n
K\u00e4rleken och r\u00e4dslan avsl\u00f6jar oss<\/h2>\n\n\n\n
Men \u00e4nd\u00e5 kan man v\u00e4xa!<\/h2>\n\n\n\n
Tro \u00e4r ett par glas\u00f6gon<\/h2>\n\n\n\n
Hemspr\u00e5ksundervisning<\/h2>\n\n\n\n
V\u00e4nskapen med Gud<\/h2>\n\n\n\n
Att g\u00e5 till sin skapare<\/h2>\n\n\n\n
![\"”Detta](\"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/vandravagen\/files\/2026\/04\/fiskafanget.jpg\")
<\/a><\/figure>\n