H\u00e4r \u00e4r de betraktelser \u00f6ver sorgen och hoppet som jag h\u00f6ll i f\u00f6rsamlingens minnesgudstj\u00e4nster i helgen. Det \u00e4r saker som jag talar starkt \u00e5tminstone till mig sj\u00e4lv s\u00e5 jag hoppas de kan vara till tr\u00f6st och gl\u00e4dje f\u00f6r dig ocks\u00e5.<\/p>\n
Betraktelse nr 1: S\u00e5 nyligen<\/strong><\/p>\n Jag l\u00e4ste en bok f\u00f6r en tid sedan. Den handlade om ett litet kloster i Amerika<\/strong> och de som kom i kontakt med det p\u00e5 olika s\u00e4tt. En av huvudpersonerna var en kvinna som hade f\u00f6rlorat sitt barn alldeles f\u00f6r tidigt. N\u00e4r hon m\u00f6tte en munk i klostret f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e5 var hon f\u00f6rst\u00e5s nerv\u00f6s och undrade vad de var f\u00f6r ena d\u00e4r, och hon hade inga planer p\u00e5 att ber\u00e4tta n\u00e5got personligt om sig sj\u00e4lv. \u00d6ver huvud taget var det sv\u00e5rt att prata om sorgen efter sonen, den klarade hon n\u00e4stan inte att tala med n\u00e5gon om och det var heller inte m\u00e5nga som v\u00e5gade f\u00f6ra det p\u00e5 tal. Men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt s\u00e5 kom samtalet \u00e4nd\u00e5 att leda in i det. Munken fick f\u00f6rst\u00e5 att hon f\u00f6rlorat sin son och han uttryckte sin medk\u00e4nsla, fr\u00e5gade efter hennes barns namn. Sedan kom det jag tyckte var s\u00e5 fint. Munken fr\u00e5gade hur l\u00e4nge sedan det var som han d\u00f6tt. Kvinnan var ju tvungen att svara men hon tyckte det var pinsamt, det k\u00e4ndes som om m\u00e5nga brukade tycka att hon borde kommit \u00f6ver sorgen vid det h\u00e4r laget. \u201d3 \u00e5r\u201d svarade hon. Och t\u00e4nkte sig att nu kommer han svara \u201djas\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt tid, d\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l inte s\u00e5 farligt nu\u201d men ist\u00e4llet sa han. \u201dS\u00e5 nyligen, det m\u00e5ste vara sv\u00e5rt f\u00f6r dig\u201d.<\/strong> Och kvinnan drog en suck av l\u00e4ttnad.<\/p>\n Dessa dagar \u00e4r vi m\u00e5nga som l\u00e5ter tankarna vandra i sorgens landskap. H\u00e4r \u00e4r m\u00e5nga som f\u00f6rlorat en n\u00e4ra anh\u00f6rig under det g\u00e5ngna \u00e5ret. Det \u00e4r fortfarande nyligen. Sj\u00e4len f\u00f6ljer inte almanackan utan beh\u00f6ver tid. Sj\u00e4len \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt tidl\u00f6s,<\/strong> d\u00e4r har vi alla tider och \u00e5ldrar inom oss. VI t\u00e4nker kanske ocks\u00e5 p\u00e5 andra f\u00f6rluster vi gjort, en del kanske f\u00f6r v\u00e4ldigt l\u00e4nge sedan. Sorg \u00e4r egentligen inte n\u00e5got som g\u00e5r \u00f6ver. Sm\u00e4rtan kan minska \u00f6ver tid, s\u00e4rskilt om man f\u00e5r lov att k\u00e4nnas vid den, men saknaden finnas kvar.<\/p>\n Jag har l\u00e4rt mig att det ofta kan bli tyst om en som d\u00f6tt<\/strong>. Man kan bli r\u00e4dd att tala om personen. Kanske som med kvinnan i ber\u00e4ttelsen att man inte v\u00e5gar tala med de n\u00e4rmaste om honom eller henne. Man tar nog fel i det tror jag. Det kanske st\u00e4mmer att man inte s\u00e5 g\u00e4rna vill tala om d\u00f6den eller en sv\u00e5r tid p\u00e5 slutet, det kan vara s\u00e5 olika f\u00f6r oss. Men man vill ju g\u00e4rna forts\u00e4tta att tala om den den som d\u00f6tt.<\/strong> F\u00e5 dela minnen med n\u00e5gon, f\u00e5 h\u00f6ra om att andra ocks\u00e5 saknar den jag saknar. Och \u00e4ven om man inte klarar att tala om sorgen s\u00e5 g\u00f6r man ju det \u00e4nd\u00e5 n\u00e4r man talar om minnen av s\u00e5dant man gjort och delat. Det \u00e4r sv\u00e5rt att vandra ensam i sina minnen och k\u00e4nslor, bara en liten stund d\u00e4r man f\u00e5r vara tv\u00e5 om det kan vara v\u00e4ldigt v\u00e4rdefull. F\u00f6r som den gamle predikanten Frank Mangs sa \u201dn\u00e4r s\u00e5r l\u00e4ggs till s\u00e5r, sker helande\u201d. Inte genast men en liten aning i taget. F\u00f6r tiden \u00e4r inte som vanligt i sorgen. Den \u00e4r sy nyligen.<\/p>\n <\/p>\n Betraktelse II: Hur stor \u00e4r natten?<\/strong><\/p>\n N\u00e4r man ser m\u00f6rkt p\u00e5 livet, n\u00e4r man inte k\u00e4nner hopp. D\u00e5 kan man tycka att natten \u00e4r s\u00e5 stor. Kanske st\u00f6rre \u00e4n dagen och ljuset. Bildligt talat allts\u00e5.<\/p>\n D\u00e5 t\u00e4nker jag p\u00e5 att jag faktiskt vet hur stor natten \u00e4r. Jag har sett en utr\u00e4kning en g\u00e5ng. Men det b\u00f6rjar med gamla ord av Hjalmar S\u00f6derberg, ur Doktor Glas tror jag. Han skriver om natten:<\/p>\n \u201dDet \u00e4r den smala koniska skuggan av v\u00e5r lilla planet. En spetsig k\u00e4gla av m\u00f6rker i ett hav av ljus\u201d.<\/strong><\/em><\/p>\n F\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det ju. Det \u00e4r natt h\u00e4r n\u00e4r vi \u00e4r p\u00e5 den sida jorden som \u00e4r v\u00e4nd fr\u00e5n jorden. Natten \u00e4r jordens skugga. Och jordens skugga \u00e4r inte o\u00e4ndlig. Solen \u00e4r s\u00e5 stor och jorden s\u00e5 liten att skuggan bara \u00e4r som en strut bakom jorden. Runtom badar allt i ljus. S\u00f6derberg skriver:<\/p>\n Och detta ljushav, vad \u00e4r det? En gnista i rymden.<\/em><\/strong><\/p>\n Andrev Walden, en journalist har r\u00e4knat ut hur stor den d\u00e4r skuggan \u00e4r. Den \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s v\u00e4ldigt stor. 1,4 miljoner kilometer, 3,6 g\u00e5nger avst\u00e5ndet till m\u00e5nen.<\/strong> Vill man veta volymen s\u00e5 skulle den rymma 97 miljoner miljarder globen (5,8×10^22 kubikmeter).<\/p>\n Runtom finns ett hav av ljus fr\u00e5n solen som n\u00e5r allt som inte skuggas. Egentligen n\u00e5r ju ljuset o\u00e4ndligt l\u00e5ngt ut i kosmos men bara inom v\u00e5rt solsystem \u00e4r dagen 6 och en halv miljon miljarder g\u00e5nger st\u00f6rre \u00e4n v\u00e5r natt.<\/strong><\/p>\n \u201dOch detta ljushav, vad \u00e4r det? En gnista i rymden\u201d.<\/p>\n Man kan undra vad det h\u00e4r har med n\u00e5got i v\u00e5ra liv att g\u00f6ra. F\u00f6r mig \u00e4r det en p\u00e5minnelse om n\u00e5got jag tror p\u00e5 men som kan vara sv\u00e5rt att h\u00e5lla fast vid<\/strong> n\u00e4r m\u00f6rkret verkar stort. F\u00f6r flera tusen \u00e5r sedan skrev profeten Jesaja om n\u00e4r det \u00f6verallt r\u00e5der n\u00f6d och m\u00f6rker, en \u00e5ngestens natt utan ljusning. Sen skriver han:<\/p>\n \u201dMen natten skall vika d\u00e4r \u00e5ngest nu r\u00e5der. Det folk som vandrar i m\u00f6rkret ser ett stort ljus, \u00f6ver dem som bor i m\u00f6rkrets land str\u00e5lar ljuset fram.\u201d (Jes 9)<\/p>\n<\/blockquote>\n Ljuset \u00e4r och kommer alltid att vara st\u00f6rre \u00e4n m\u00f6rkret. M\u00f6rkret \u00e4r bara skugga medan ljuset ger liv \u00e5t allt i v\u00e5r v\u00e4rld. Gud \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n alla destruktiva krafter. Den Jesajas profetia pekar mot (vi brukar l\u00e4sa den vid jul) \u00e4r den om vilken det ocks\u00e5 st\u00e5r:<\/p>\n \u201dHan skall komma ner till oss fr\u00e5n h\u00f6jden, en soluppg\u00e5ng f\u00f6r dem som \u00e4r i m\u00f6rkret och i d\u00f6dens skugga, och styra v\u00e5ra f\u00f6tter in p\u00e5 fredens v\u00e4g.\u201d (Luk 1)<\/p>\n<\/blockquote>\n Den kristna tron f\u00f6rnekar inte hur m\u00f6rkt och sv\u00e5rt livet kan vara. Det vet vi alla alltf\u00f6r v\u00e4l. Och den s\u00e4ger inte heller att vi ska k\u00e4mpa oss ut ur skuggan sj\u00e4lva. Vi har ju till och med v\u00e5r egen skugga var och en, m\u00f6rka sidor som finns inom oss och som Men att Gud kommit till oss i Jesus Kristus f\u00f6r att bringa ljus i m\u00f6rkret. Genom att dela m\u00f6rkret med oss och vara v\u00e5rt ljus. T\u00e4nda hoppets ljus f\u00f6r oss genom sin uppst\u00e5ndelse fr\u00e5n de d\u00f6da.<\/p>\n Bibelns slut talar om en ny himmel och en ny jord d\u00e4r det varken finns m\u00f6rker eller natt. Herren Gud ska bo bland m\u00e4nniskorna och vara deras ljus. Om det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 och f\u00f6rest\u00e4lla sig s\u00e5 kan man nog ta det lugnt f\u00f6r det \u00e4r ju bildspr\u00e5k f\u00f6r att s\u00e4ga att det som pl\u00e5gar oss nu det ska inte f\u00f6r evigt best\u00e5. Sorg och sm\u00e4rta och \u00e5ngest ska vika f\u00f6r morgonens ljus. Hur stor natten \u00e4n \u00e4r s\u00e5 har den en gr\u00e4ns.<\/strong> Omkring den finns ett ljushav och rymden \u00e4r o\u00e4ndligt full av gnistor av ljus.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" H\u00e4r \u00e4r de betraktelser \u00f6ver sorgen och hoppet som jag h\u00f6ll i f\u00f6rsamlingens minnesgudstj\u00e4nster i helgen. Det \u00e4r saker som jag talar starkt \u00e5tminstone till mig sj\u00e4lv s\u00e5 jag hoppas de kan vara till tr\u00f6st och gl\u00e4dje f\u00f6r dig ocks\u00e5. Betraktelse nr 1: S\u00e5 nyligen Jag l\u00e4ste en bok f\u00f6r en tid sedan. Den handlade […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":6723,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[8252,114],"tags":[],"class_list":["post-6722","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-kyrkoaret","category-predikan"],"acf":[],"yoast_head":"\n\n
\n