H\u00e4r \u00e4r den ber\u00e4ttelse jag ber\u00e4ttade p\u00e5 skolavslutningen ig\u00e5r i Daltorp och i f\u00f6rrg\u00e5r i Grims\u00e5s. Jag har suttit p\u00e5 den ett tag och sparat den f\u00f6r detta tillf\u00e4lle. Den kommer fr\u00e5n en stor fin bok som heter karthistorier eller liknande. Jag tycker den \u00e4r otroligt fascinerande men jag \u00e4lskar ju alla vildmarksber\u00e4ttelser. Hoppas den \u00e4r till gl\u00e4dje f\u00f6r dig!<\/p>\n
Julavslutning 2018<\/strong><\/p>\n Det var 1925. I Nome, en liten stad l\u00e5ngt upp i norr i Alaska, vid Berings sund.<\/p>\n En av tidernas v\u00e4rsta difteriepidemier<\/strong> har brutit ut mitt i vintern. L\u00e4karen inser att det \u00e4r v\u00e4ldigt allvarligt, det kan h\u00e4nda att hela staden blir smittade och d\u00f6r. Han skickar telegram efter hj\u00e4lp: \u201dI snabbt behov av en miljon enheter antitoxin, 3000 m\u00e4nniskor bor h\u00e4r stop\u201d<\/strong><\/p>\n Men hur ska det g\u00e5 till? Det ligger s\u00e5 otroligt l\u00e5ngt bort och det \u00e4r v\u00e4ldigt kallt. N\u00e5gon tycker att man ska flyga dit det men flygplanen \u00e4r s\u00e5 d\u00e5liga p\u00e5 den tiden s\u00e5 ingen v\u00e5gar g\u00f6ra det. Man m\u00e5ste klara resan fr\u00e5n Anchorage till Nome p\u00e5 m\u00e5nga, m\u00e5nga mil, det blir att k\u00f6ra t\u00e5g s\u00e5 l\u00e5ngt det g\u00e5r och sedan har man \u00e4nd\u00e5 m\u00e5nga mil kvar, mer \u00e4n 100 mil! Det \u00e4r d\u00e5 det h\u00e4r blir en verklig \u00e4ventyrshistoria. Man f\u00e5r l\u00e4gga serumet v\u00e4lisolerat och skyddat i inpackade beh\u00e5llare och snabbt har man ordnat en kedja av hundspannsf\u00f6rare som f\u00e5r l\u00e4mna paketet i stafett till varandra. Det \u00e4r tuffa m\u00e4nniskor som lever sina liv d\u00e4r uppe i kylan med jakt och annat.<\/p>\n Det \u00e4r mitt i vintern och i Alaska \u00e4r det natt hela dagen, endast m\u00e5nens ljus och norrskenets dans lyser upp himlen.<\/p>\n Och det finns radio 1925. Den 27 januari kan folk sitta och h\u00f6ra rapportering om hur den f\u00f6rsta f\u00f6raren, William Shannon \u201dWild Bill\u201d kallad, ger sig ut i sn\u00f6stormen i -60 grader, han har de f\u00f6rsta 84 kilometerna, ett maratonpass. Han f\u00e5r mest springa bredvid sl\u00e4den f\u00f6r att inte f\u00f6rfrysa sig men han f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 sv\u00e5ra frostskador innan han n\u00e5r Tolovana, d\u00e4r han utmattad f\u00e5r l\u00e4mna \u00f6ver till Edgar Kallands som k\u00f6r n\u00e4sta 50 km i -50 grader och kommer fram men en f\u00f6rfrusen hand. Dan Green k\u00f6r 45 kilometer och den ena f\u00f6raren avl\u00f6ser den andre. 20 stycken sl\u00e4df\u00f6rare \u00e4r med och det \u00e4r helt olidliga f\u00f6rh\u00e5llanden men cylindrarna med vaccinet \u00e4r i st\u00e4ndig r\u00f6relse och r\u00f6r sig mot sitt m\u00e5l, en kamp mot klockan. F\u00f6r posten brukar det h\u00e4r ta en m\u00e5nad men nu m\u00e5ste det g\u00e5 p\u00e5 sex dagar. L\u00e4ngst av alla k\u00f6rde inuiten Leonhard Seppala med den ber\u00f6mda ledarhunden Togo som k\u00f6rde 146 km i oerh\u00f6rt starka vindar. Som l\u00e4gst var det -65 grader. Och rapporterna n\u00e5r hela tiden ut i radion.<\/p>\n Sist i raden \u00e4r en f\u00f6re detta norrman, Gunnar Kaasen som k\u00f6r de sista 85 kilometerna till Nome. Vid ett tillf\u00e4lle tappar han paketet! Som bl\u00e5ser bort i stormen och f\u00e5r leta efter det mitt i natten och gr\u00e4va upp det ur sn\u00f6n med h\u00e4nderna. Men den 2 februari klockan 5 p\u00e5 morgonen \u00e4r han framme. De f\u00e5r snabbt tina upp serumet och hoppas det fortfarande fungerar. Men det g\u00f6r det! Och s\u00e5 \u00e4r staden r\u00e4ddad tack vare den otroliga insatsen! I Kolm\u00f6rker f\u00e4rdades medicinen 1085 km p\u00e5 127 timmar och 30 minuter oavbruten f\u00e4rd.<\/p>\n Jag tycker det \u00e4r en j\u00e4ttesp\u00e4nnande historia. Den handlar om att vi m\u00e5ste hj\u00e4lpas \u00e5t och att det ibland inneb\u00e4r mycket kamp. Och s\u00e5 nu n\u00e4r det ska bli jul t\u00e4nker jag p\u00e5 det d\u00e4r paketet de kom med som var s\u00e5 efterl\u00e4ngtat. Och hur efterl\u00e4ngtad r\u00e4ddningen var och att den kom fram. I julens ber\u00e4ttelse om Jesusbarnet handlar det ocks\u00e5 om en r\u00e4ddare som kommer fast p\u00e5 ett ganska annorlunda s\u00e4tt, men ocks\u00e5 under m\u00e5nga sv\u00e5righeter.<\/p>\n Nu vill jag fr\u00e5n f\u00f6rsamlingen \u00f6nska er ett h\u00e4rligt lov och en s\u00e5 god jul som det bara \u00e4r m\u00f6jligt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" H\u00e4r \u00e4r den ber\u00e4ttelse jag ber\u00e4ttade p\u00e5 skolavslutningen ig\u00e5r i Daltorp och i f\u00f6rrg\u00e5r i Grims\u00e5s. Jag har suttit p\u00e5 den ett tag och sparat den f\u00f6r detta tillf\u00e4lle. Den kommer fr\u00e5n en stor fin bok som heter karthistorier eller liknande. Jag tycker den \u00e4r otroligt fascinerande men jag \u00e4lskar ju alla vildmarksber\u00e4ttelser. Hoppas den […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":6843,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[76766],"tags":[],"class_list":["post-6842","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-blandat"],"acf":[],"yoast_head":"\n