Ibland kan man f\u00e5 h\u00f6ra samma r\u00e5d fr\u00e5n v\u00e4ldigt olika h\u00e5ll.<\/p>\n
H\u00e4romdagen b\u00f6rjade jag l\u00e4sa i Patrik Hagmans bok ”Sorgens g\u00e5va \u00e4r en vidgad blick” och d\u00e4r kom ganska snart en tanke upp om att i sorgen har vi ett val. Vi kan antingen v\u00e4lja att g\u00e5 allt djupare i fr\u00e5gor som ”varf\u00f6r skulle detta h\u00e4nda just honom?” och andra saker som egentligen \u00e4r om\u00f6jliga att hitta svar p\u00e5, och som f\u00e5r oss att \u00e4gna tankarna \u00e5t ilska och besvikelse (och givetvis kommer alla som s\u00f6rjer att k\u00e4nna de k\u00e4nslorna, man f\u00e5r k\u00e4nna precis vad man k\u00e4nner, men i l\u00e4ngden leder det inte n\u00e5gon vart).<\/p>\n
Den andra v\u00e4gen \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka t\u00e4nka p\u00e5 det man har att vara tacksam \u00f6ver. Det man f\u00e5tt dela med den man nu saknar och hur det ber\u00f6rt ens liv. Hagman tyckte f\u00f6rst\u00e5s att det andra s\u00e4ttet var det b\u00e4sta. Det g\u00e5r ju ocks\u00e5 fint ihop med en stor sj\u00e4lav\u00e5rdstradition d\u00e4r vikten av att \u00f6va sig i tacksamhet \u00e4r n\u00e5got centralt, och f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n Gud som en gener\u00f6s givare (och det onda som drabbar som en ol\u00f6slig g\u00e5ta).<\/p>\n
Knappt hade jag lagt undan boken och g\u00e5tt in p\u00e5 instagram s\u00e5 m\u00f6ttes jag av exakt samma r\u00e5d fr\u00e5n kommunikationskonsulten David JP Philips. I ett ovanligt personligt inl\u00e4gg ber\u00e4ttade han om sin far som d\u00f6tt och \u00e5tergav samma sak; att vi har ett val mellan att fokusera p\u00e5 tacksamhet eller p\u00e5 ilska och besvikelse. Men hans knorr p\u00e5 det hela var helt annorlunda. Jo, sa han, att t\u00e4nka p\u00e5 det man f\u00e5tt i g\u00e5va med tacksamhet s\u00e4tter ig\u00e5ng hj\u00e4rnan p\u00e5 att producerar hormonet oxcytosin som \u00e4r det hormon som \u00f6kar v\u00e5rt v\u00e4lbefinnande. Vi m\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r redan p\u00e5 kort sikt b\u00e4ttre av att fokusera p\u00e5 tacksamhet, vilket ju \u00e4r en hj\u00e4lp i sorgen.<\/p>\n
Samma sak men ur ett annat perspektiv. Jag t\u00e4nker lite vidare att den d\u00e4r tacksamheten nog \u00e4r l\u00e4ttare om man har n\u00e4rst\u00e5ende man kan f\u00e5 tala roliga minnen med, gemenskap med andra \u00e4r helt klart en viktig faktor.<\/p>\n
Kanske kan det k\u00e4nnas som lite ber\u00e4knande eller som fusk att t\u00e4nka som Philips? Eller s\u00e5 k\u00e4nns det som att man f\u00e5tt lite mer grund f\u00f6r att r\u00e5det fungerar. Hur det \u00e4n \u00e4r s\u00e5 \u00f6nskar jag dig som lever med sorg att f\u00e5 vandra mer bland de goda minnena \u00e4n med besvikelser \u00f6ver vad som inte blev. Str\u00e4ngt taget g\u00e4ller det h\u00e4r inte heller bara f\u00f6r sorg utan f\u00f6r allt som r\u00f6r v\u00e5ra relationer.<\/p>\n
Vad s\u00e4ger du om detta med tacksamhet och oxcytosin? Skriv en kommentar och ber\u00e4tta!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ibland kan man f\u00e5 h\u00f6ra samma r\u00e5d fr\u00e5n v\u00e4ldigt olika h\u00e5ll. H\u00e4romdagen b\u00f6rjade jag l\u00e4sa i Patrik Hagmans bok ”Sorgens g\u00e5va \u00e4r en vidgad blick” och d\u00e4r kom ganska snart en tanke upp om att i sorgen har vi ett val. Vi kan antingen v\u00e4lja att g\u00e5 allt djupare i fr\u00e5gor som ”varf\u00f6r skulle detta […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":7416,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[76369,30316,8345,77554],"tags":[],"class_list":["post-7392","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-andlig-ovning","category-doden","category-relationer","category-vara-manniska"],"acf":[],"yoast_head":"\n