{"id":9586,"date":"2023-10-11T08:07:40","date_gmt":"2023-10-11T06:07:40","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/vandravagen\/?p=9586"},"modified":"2023-10-11T08:07:42","modified_gmt":"2023-10-11T06:07:42","slug":"den-ostoppbara-lovsangen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/vandravagen\/2023\/10\/11\/den-ostoppbara-lovsangen\/","title":{"rendered":"Den ostoppbara lovs\u00e5ngen"},"content":{"rendered":"\n

Predikan p\u00e5 tacks\u00e4gelsedagen 2023.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Solros som lovsjunger sin skapare genom att finnas till.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4r \u00e4r predikan jag h\u00f6ll p\u00e5 tacks\u00e4gelsedagen i s\u00f6ndags p\u00e5 ekumenisk gudstj\u00e4nst. Det var sv\u00e5rt att predika med tanke p\u00e5 att vi lever med sorgen inp\u00e5 skinnet nu men jag \u00e4r glad att \u00e4nd\u00e5 ha f\u00e5tt t\u00e4nka p\u00e5 tacksamheten och lovs\u00e5ngen n\u00e4r allt \u00e4r som det \u00e4r. Hoppas predikan kan vara till gl\u00e4dje f\u00f6r dig.<\/p>\n\n\n\n

Den ostoppbara lovs\u00e5ngen<\/h2>\n\n\n\n

L\u00e4sning av Lukas 19:37-40 om Jesus int\u00e5g i Jerusalem.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e4rjungarna har lovs\u00e5ngen<\/strong> p\u00e5 l\u00e4pparna och i sina hj\u00e4rtan. I min psalmbok \u00e4r lovs\u00e5ngen <\/strong>rubrik f\u00f6r denna s\u00f6ndag. Det verkar som att den bara m\u00e5ste ut. L\u00e4rjungarna f\u00f6rst\u00e5r att de \u00e4r med i n\u00e5got stort, Guds verk i v\u00e4rlden. Och de sjunger:<\/p>\n\n\n\n

\n

V\u00e4lsignad \u00e4r han som kommer, konungen,\u00a0i Herrens namn. Fred i himlen och \u00e4ra i h\u00f6jden.\u00ab<\/em><\/p>\nL\u00e4rjungarna lovs\u00e5ng<\/cite><\/blockquote>\n\n\n\n

Faris\u00e9erna vill att Jesus ska f\u00e5 dem att sluta men Jesus svarar med de od\u00f6dliga orden:<\/p>\n\n\n\n

\n

\u201dOm de tiger kommer stenarna att ropa\u201d. <\/em><\/p>\nJesus<\/cite><\/blockquote>\n\n\n\n

Stenar kan inte ropa egentligen va? Men det \u00e4r som att lovs\u00e5ngen \u00e4r en ostoppbar kraft, ett fl\u00f6de som m\u00e5ste rinna ut n\u00e5gonstans, tystar man l\u00e4rjungarna s\u00e5 bubblar det upp ur sj\u00e4lva marken.<\/p>\n\n\n\n

Lovs\u00e5ngen ska aldrig upph\u00f6ra<\/h2>\n\n\n\n

I min kyrkas nattvardsfirande ber vi ibland dessa ord:<\/p>\n\n\n\n

\n

\u201dHelig \u00e4r du Gud, Hela skapelsen lovar dig, du som ger liv \u00e5t allt. Genom alla tider samlar du \u00e5t dig ett folk, och lovs\u00e5ngen till din \u00e4ra skall aldrig upph\u00f6ra.\u201d<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

De sista orden kan man upprepa l\u00e5ngsamt. Lovs\u00e5ngen<\/strong>. Till<\/strong>. Din<\/strong>. \u00c4ra<\/strong>. Skall<\/strong>. Aldrig<\/strong>. Upph\u00f6ra<\/strong>. Aldrig. Om det s\u00e5 blir stenarna som f\u00e5r ropa.<\/p>\n\n\n\n

Aldrig \u00e4r ett starkt ord, eller hur. Just d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r vi hitta mycket kraft i det idag.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5rt svar till Gud<\/h2>\n\n\n\n

Vi tror att Gud skapat oss och sk\u00e4nkt oss rikt av sina g\u00e5vor. Gud har kommit till oss i Jesus Kristus och r\u00e4ddar oss och f\u00f6r oss hem. N\u00e4r vi v\u00e4nder oss till Gud s\u00e5 har Gud redan l\u00e4nge talat till oss genom sina k\u00e4rleksg\u00e5vor. Det vi s\u00e4ger \u00e4r alltid ett svar kan man s\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n

Hur v\u00e5rt svar ser ut \u00e4r lite olika. N\u00e4r l\u00e4rjungarna sjunger orden \u00e4r det fr\u00e5n en psaltarpsalm och strax intill st\u00e5r det ber\u00f6mda ordet \u201dHosianna<\/strong>\u201d. \u00a0Man brukar s\u00e4ga att Hosianna betyder tv\u00e5 saker. Ordet betyder \u201dhj\u00e4lp<\/strong>!!\u201d men eftersom det \u00e4r i ett sammanhang d\u00e5 hj\u00e4lparen kommer s\u00e5 f\u00e5r det ocks\u00e5 tonen av \u201dHurra<\/strong>!\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att tala om lovs\u00e5ng utan att ha med det d\u00e4r tycker jag. Livet \u00e4r ofta sv\u00e5rt och sorgligt. Det l\u00e5ter kr\u00e4vande och kv\u00e4vande att ha n\u00e5got slags krav p\u00e5 sig att tacka och lovsjunga Gud i allt som h\u00e4nder oss. Men om l\u00e4rjungarna kunde komma med ett tvetydigt Hosianna<\/strong> s\u00e5 kan v\u00e4l vi det ocks\u00e5. Ett rop fr\u00e5n hj\u00e4rtat som rymmer b\u00e5de ock samtidigt. Hurra. Hj\u00e4lp.<\/p>\n\n\n\n

Gud k\u00e4nner oss bortom orden<\/h2>\n\n\n\n

Det viktigaste i lovs\u00e5ng, precis som med b\u00f6n, b\u00f6rjar l\u00e5ngt innan orden vi s\u00e4ger. Det viktiga \u00e4r att vi v\u00e4nder oss mot Gud. Vi har ju inga problem med att l\u00e5na andras ord i v\u00e5ra s\u00e5nger och g\u00f6ra dem till v\u00e5ra egna och det beror p\u00e5 att vi vet att Gud \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nner oss bortom orden.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag l\u00e4ste till pr\u00e4st hade jag en klasskompis som hette Martin och n\u00e5gon g\u00e5ng var det ett samtal om just lovs\u00e5ng. D\u00e5 fr\u00e5gade Martin vilket det var vi talade om. Menade vi lovs\u00e5ng som musikstil eller menade vi lovs\u00e5ng som livsstil?<\/p>\n\n\n\n

Lovs\u00e5ng som livsstil<\/h2>\n\n\n\n

Det finns ju lovs\u00e5ng som musikstil, lite poppigt, och det kan man tycka olika mycket om. Det finns ocks\u00e5 mer h\u00f6gtidliga liturgiska lovs\u00e5nger som man s\u00e4kert ocks\u00e5 tycker olika mycket om. Men saken i sig, att vi f\u00e5r g\u00f6ra v\u00e5ra liv till en lovs\u00e5ng till Gud, det \u00e4r omistligt i v\u00e5r tro.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att illustrera det t\u00e4nkte jag g\u00e5 till ett av tio Guds bud. Hemma tyckte de det var viktigast att jag tidigt l\u00e4rde mig nummer fyra av dem. Hedra din far och din mor.<\/p>\n\n\n\n

Har man konfirmander f\u00e5r man alltid f\u00f6rs\u00f6ka reda lite i det (och ibland lite kr\u00e5ngligt f\u00f6r det \u00e4r ju inte s\u00e5 att alla f\u00f6r\u00e4ldrar alltid \u00e4r v\u00e4rda sina barns respekt). Hur hedrar man sina f\u00f6r\u00e4ldrar? Att s\u00e4ga tack \u00e4r en bra sak. Att inte ta f\u00f6r givet utan uppm\u00e4rksamma det man f\u00e5tt. Att tala med dem och lyssna till dem och finnas i varandras liv kan v\u00e4l ocks\u00e5 vara att hedra dem. <\/p>\n\n\n\n

Men att hedra dem kan ocks\u00e5 vara att v\u00e4xa upp och leva p\u00e5 ett s\u00e4tt man kan vara stolt \u00f6ver. L\u00e4ra sig ansvar och omsorg, \u00f6dmjukhet och mod. Att g\u00f6ra n\u00e5got gott av det man f\u00e5tt. Ibland med m\u00e4nskliga f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00e5r man g\u00f6ra n\u00e5got gott \u00e4ven om man inte f\u00e5tt s\u00e5 mycket gott att utg\u00e5 ifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt egentligen med lovs\u00e5ng som livsstil. Vi f\u00e5r tacka Gud, vi f\u00e5r v\u00e4nda oss till Gud, vi f\u00e5r leva v\u00e5ra liv p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att vi lever efter det vi tror p\u00e5. Hedrar Gud i hur vi \u00e4r mot varandra. Hur vi ser p\u00e5 livet. Allt s\u00e5dant. Det \u00e4r en v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt bred syn p\u00e5 vad lovs\u00e5ng kan vara men en syn som f\u00f6rdjupar vad det \u00e4r fr\u00e5ga om h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

En grund i hj\u00e4rtat<\/h2>\n\n\n\n

Man kan \u00f6nska att lovs\u00e5ngen inte \u00e4r n\u00e5got vi l\u00e4gger uppep\u00e5 allt annat i livet, som en fin yta, utan mer som en grund vi f\u00e5r bygga livet p\u00e5. Det kanske tar l\u00e5ng tid f\u00f6r oss att l\u00e5ta lovs\u00e5ngen sjunka. \u00c4nda. Ner. I. Hj\u00e4rtat. Att tron f\u00e5r bli integrerad med hela oss och hela v\u00e5ra liv. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 den heliga Andens verk n\u00e4r det sker.<\/p>\n\n\n\n

Ett liv byggt p\u00e5 att vi anat Guds k\u00e4rlek till oss och ser p\u00e5 allting utifr\u00e5n det, d\u00e4r \u00e4r grunden till det kristna livet. Lovs\u00e5ngen \u00e4r det b\u00e4sta t\u00e4nkbara perspektivet p\u00e5 livet i stort. Den \u00e4r bra f\u00f6r oss, den \u00e4r inte ett krav fr\u00e5n en grinig Gud som kr\u00e4ver hyllningar utan s\u00e4ttet f\u00f6r oss att leva ett positivt befriande liv till gl\u00e4dje f\u00f6r oss sj\u00e4lva och andra. Ett gensvar p\u00e5 vad Gud gjort f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n\n

Thomas Mertons katt<\/h2>\n\n\n\n

Jag hade en katt en g\u00e5ng, den fick flytta till sv\u00e4rmor sen f\u00f6r att det \u00e4r s\u00e5 kaotiskt hemma. Mystikern Thomas Merton pekade p\u00e5 en katt en g\u00e5ng och sa att den hade mycket att l\u00e4ra oss m\u00e4nniskor. Katten \u00e4r fullt n\u00f6jd med att vara katt. Men vi m\u00e4nniskor har det sv\u00e5rare, vi slits mellan olika beg\u00e4r och har s\u00e5 m\u00e5nga olika m\u00e5l i v\u00e5ra liv. V\u00e5r sv\u00e5ra uppgift blir att integrera. Vara som katten och grunda v\u00e5ra liv p\u00e5 att vi \u00e4r Guds, vara en m\u00e4nniska, Guds avbild, och hedra det fullt ut. Vara sig sj\u00e4lv som man s\u00e4ger.<\/p>\n\n\n\n

Varje m\u00e4nniska har sin egen r\u00f6st. Vi \u00e4r en k\u00f6r av lovs\u00e5ngare. Fr\u00e5n olika kyrkor. Varje m\u00e4nniska f\u00e5r lovsjunga p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt, annars fattas det en st\u00e4mma i k\u00f6ren. G\u00f6r som du kan.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 det \u00e4r klart att Jesus tyckte det var en konstig tanke att tysta l\u00e4rjungarnas lovs\u00e5ng. Det \u00e4r ju f\u00f6r detta vi finns till! Vi \u00e4r skapelsen som v\u00e4nder sig till sin skapare.<\/p>\n\n\n\n

Tr\u00f6stande ord fr\u00e5n Jesus<\/h2>\n\n\n\n

Men \u00e5ter till de stora orden. Ska lovs\u00e5ngen till Guds \u00e4ra aldrig upph\u00f6ra? Kommer stenarna att ropa d\u00e5? Jesus s\u00e4ger ju s\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r mig \u00e4r det h\u00e4r ett tr\u00f6stande l\u00f6fte fr\u00e5n Jesus sj\u00e4lv. Att allt inte h\u00e4nger p\u00e5 oss. Att Gud trots allt h\u00e5ller v\u00e4rlden i sina h\u00e4nder. Att n\u00e4r m\u00e4nniskorna sviker i sin uppgift s\u00e5 str\u00f6mmar livet fram p\u00e5 andra v\u00e4gar. I v\u00e5rt land t\u00e4nker vi att vi \u00e4r s\u00e5 f\u00e5 i leden i v\u00e5ra kyrkor men h\u00e4r finns det tr\u00f6st. Lovs\u00e5ngen kommer inte upph\u00f6ra. Kyrkan kommer inte f\u00f6rsvinna. Guds ande leder den. Om det kr\u00e4vs kommer stenarna ropa.<\/p>\n\n\n\n

Jag t\u00e4nker ofta p\u00e5 v\u00e5r arma planet och hur illa vi sk\u00f6ter den. Det ing\u00e5r ocks\u00e5 att vi ska lovsjunga Gud genom hur vi tar hand om v\u00e5r v\u00e4rld f\u00f6rst\u00e5s och det g\u00e5r v\u00e4ldigt illa nu. Vi kommer att gr\u00e5ta m\u00e5nga t\u00e5rar \u00f6ver allt som h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 f\u00f6rlorat. Ibland t\u00e4nker jag att allt \u00e4r f\u00f6rlorat. Men vi f\u00e5r ta Jesus ord som ett l\u00f6fte \u00e4ven d\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

Jesus s\u00e4ger att \u00e4ven om m\u00e4nniskorna f\u00f6rst \u00f6vergett Gud och sedan f\u00f6rst\u00f6rt hans skapelse s\u00e5 finns Gud kvar. Stenarna sj\u00e4lva ska ropa. Lovs\u00e5ngen till Guds \u00e4ra ska aldrig upph\u00f6ra. Vi kanske inte kan se framf\u00f6r oss hur det ska g\u00e5 till men Gud \u00f6verger aldrig den h\u00e4r v\u00e4rlden eller oss. \u00c4ven i detta nu b\u00e4r han oss.<\/p>\n\n\n\n

Vi som samlas kring Jesus nu<\/h2>\n\n\n\n

I v\u00e5r kyrka h\u00e4r borta gestaltar vi dagens evangelium varje h\u00f6gm\u00e4ssa. Vi b\u00e4r in ett kors med Jesus p\u00e5 fr\u00e4mst i processionen som inleder v\u00e5r gudstj\u00e4nst. Och d\u00e5 p\u00e5minns vi om att just nu \u00e4r det vi som ska prisa Gud. Ropa p\u00e5 hj\u00e4lp, tacka, g\u00f6ra v\u00e5ra liv till en lovs\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4nnu beh\u00f6ver det inte bli stenarna som ropar f\u00f6r vi g\u00f6r det. Vi kanske inte alltid har stor framg\u00e5ng med tron i v\u00e4rlden men kyrkan lever. Och med Gud \u00e4r ingenting n\u00e5gonsin helt utan hopp.<\/p>\n\n\n\n

Vi ber:<\/p>\n\n\n\n

Gud v\u00e4nd v\u00e5ra hj\u00e4rtan till dig. P\u00e5minn oss om din n\u00e5d och godhet. Hj\u00e4lp oss att leva med hopp och gl\u00e4dje i denna v\u00e4rld s\u00e5som den \u00e4r. Amen<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n

\n \n \n
\n

Senaste inl\u00e4gg<\/h2>\n