{"id":9824,"date":"2024-04-09T12:58:39","date_gmt":"2024-04-09T10:58:39","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/vandravagen\/?p=9824"},"modified":"2024-04-09T12:58:41","modified_gmt":"2024-04-09T10:58:41","slug":"kara-pappa-kara-lillasyster","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.svenskakyrkan.se\/vandravagen\/2024\/04\/09\/kara-pappa-kara-lillasyster\/","title":{"rendered":"K\u00e4ra pappa, k\u00e4ra lillasyster"},"content":{"rendered":"\n

Begravningstalet jag kunde ha h\u00e5llit<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Kors i en g-klav. Fr\u00e5n min systers begravningsannons.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det har nu g\u00e5tt ett halv\u00e5r sedan de sv\u00e5ra dagarna i h\u00f6stas d\u00e5 f\u00f6rst min pappa och sedan min lillasyster dog med n\u00e5gra veckors mellanrum. Jag har f\u00e5tt l\u00e4ra mig i arbetet som pr\u00e4st att sorg tar tid och \u00e4ven att det \u00e4r bra att bearbeta sina tankar undan f\u00f6r undan. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r ett tag sedan funderade jag p\u00e5 hur jag skulle gjort om jag sj\u00e4lv skulle h\u00e5llit talet p\u00e5 deras begravningar (vilket jag \u00e4r glad att jag inte gjorde). Jag hoppas det h\u00e4r kan f\u00e5nga n\u00e5got av hur mina tankar g\u00e5tt i sorgen och att det kan vara till gl\u00e4dje \u00e4ven f\u00f6r dig som l\u00e4ser.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4ra pappa, k\u00e4ra lillasyster<\/h2>\n\n\n\n

K\u00e4ra pappa och k\u00e4ra lillasyster. Jag f\u00f6rm\u00e5dde inte tala vid era begravningar. Jag fick lyssna till pr\u00e4stens vackra ord och gr\u00e5ta som jag kanske aldrig gr\u00e5tit f\u00f6rut. P\u00e5 andra begravningar brukar jag alltid s\u00e4ga att det \u00e4r viktigt att f\u00e5 k\u00e4nna som man k\u00e4nner. Och att k\u00e4nslor och tankar kan vara en enda r\u00f6ra. S\u00e5 var det ocks\u00e5. Det var fint och fruktansv\u00e4rt. Allt p\u00e5 en g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Nu m\u00e5nader senare vet jag vilken stor saknad ni l\u00e4mnat efter er. N\u00e4r det inte g\u00e5r att prata med er l\u00e4ngre om det vi brukat dela \u00e4r det som att en bit har d\u00f6tt av mig ocks\u00e5. Vi \u00e4r \u00f6verlappande hj\u00e4rtan i den h\u00e4r v\u00e4rlden. P\u00e5 det s\u00e4ttet finns ni ocks\u00e5 kvar i mig. Det kommer ni alltid g\u00f6ra. \u00c4nd\u00e5 har tv\u00e5 v\u00e4rldar g\u00e5tt f\u00f6rlorade f\u00f6r mig. Det ni visste. Det ni utforskade. Det vi delade.<\/p>\n\n\n\n

Jag brukar ber\u00e4tta p\u00e5 begravningar om den vi \u00e4r samlade kring. Om livet som varit och som nu tagit slut. Man kan aldrig mer \u00e4n skumma p\u00e5 ytan. F\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4ga n\u00e5got som \u00e4r sant \u00e4ven om det aldrig \u00e4r t\u00e4ckande. Med er vet jag inte ens var jag skulle b\u00f6rjat. S\u00e5 mycket att s\u00e4ga och inget som egentligen kan s\u00e4ga tillr\u00e4ckligt.<\/p>\n\n\n\n

Minst lika mycket som det var fint att k\u00e4nna er s\u00e5 var det ju ocks\u00e5 s\u00e5 v\u00e4rdefullt att ni k\u00e4nde mig. Fr\u00e5n b\u00f6rjan. Ofr\u00e5nkomligt. Som det \u00e4r i en familj.<\/p>\n\n\n\n

Jag brukar v\u00e4lja ett bibelord att tala om i begravningstalet. Nu vet jag vilket jag skulle ha valt om jag valde \u00e5t er. Jag tror jag hade valt samma f\u00f6r er b\u00e5da. Kanske att det \u00e4r ord jag skulle vilja ha sj\u00e4lv en dag.<\/p>\n\n\n\n

\n

L\u00e4nge v\u00e4ntade jag p\u00e5 Herren, och han b\u00f6jde sig ner till mig och h\u00f6rde mitt rop. Han drog mig upp ur f\u00f6rd\u00e4rvets grop, ur slam och dy. Han st\u00e4llde mig p\u00e5 fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny s\u00e5ng i min mun<\/strong>, en lovs\u00e5ng till v\u00e5r Gud. <\/em>(psalm 40)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/h2>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

Redan den gamla s\u00e5ngen i livet var vacker. S\u00e5ngen om ditt liv, pappa. S\u00e5ngen i ditt hj\u00e4rta n\u00e4r du fick vara i ditt esse. Ibland kan tydligen hj\u00e4rtat sjunga av att anteckna datum f\u00f6r gamla f\u00f6rf\u00e4der. Det bland m\u00e5nga andra saker som man s\u00e4llan t\u00e4nker sig som s\u00e5ng. Ofta var det \u00e4nd\u00e5 just s\u00e5ng som v\u00e4ckte s\u00e5ngen i dig. Musiken som var din gl\u00e4dje. Jag tror inte jag l\u00e4rt mig s\u00e5 v\u00e4rst mycket om musik av dig. Utom det viktiga. Det om gl\u00e4djen i att sjunga.<\/p>\n\n\n\n

<\/h2>\n\n\n\n

S\u00e5ngen om ditt liv syster. En alldeles f\u00f6r kort s\u00e5ng. Visst borde den f\u00e5tt sluta annorlunda? \u00c4nd\u00e5 t\u00e4nker jag p\u00e5 dig i din sjuks\u00e4ng med tanken att du levde \u00e4nda till slutet. S\u00e5ngen i dig klingade \u00e4nnu. D\u00e4r p\u00e5 slutet s\u00e5g jag vilken livskraft det fanns i dig.  Och jag s\u00e5g framf\u00f6r mig hur den v\u00e4lt fram som en inre styrka att klara av det man m\u00e5ste i livet. \u00c4ven f\u00f6r dig var det ofta den levande musiken som fick uttrycka musiken i hj\u00e4rtat. Ocks\u00e5 du visste att musik \u00e4r livets kraft.<\/p>\n\n\n\n

\u201dL\u00e4nge v\u00e4ntade jag p\u00e5 Herren\u201d st\u00e5r det. Vi vet alla hur det \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e4rda ut i det sv\u00e5ra. N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 er vill jag tro att ni b\u00e5da ocks\u00e5 vet hur det \u00e4r med det andra. Att ni f\u00e5tt erfara hur Gud h\u00f6r v\u00e5ra rop och st\u00e4ller oss p\u00e5 fast mark. Jag tror ni ibland f\u00e5tt ana det redan h\u00e4r i sorgedalen. Och nu hoppas jag att ni f\u00e5r vara n\u00e5gonstans d\u00e4r ni st\u00e4ndigt g\u00e5r med trygga steg p\u00e5 berggrund. N\u00e5gonstans i ett hemland dit jag \u00e4nnu aldrig varit.<\/p>\n\n\n\n

Vid nattvardsbordet t\u00e4nker jag p\u00e5 er. Jag har f\u00e5tt h\u00f6ra att den h\u00e4r ringen forts\u00e4tter in i evigheten. Jag testar tanken att ni finns vid samma m\u00e5ltid. Sjunger med mig. Men att ni sjunger den nya s\u00e5ngen nu.<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4lskar de orden. \u201dHan lade en ny s\u00e5ng i min mun, en lovs\u00e5ng till v\u00e5r Gud\u201d. K\u00e4ra syster. Vi sj\u00f6ng ju samma s\u00e5nger i kyrkan som sm\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Vi sj\u00f6ng: \u201dMen om s\u00e5ngen n\u00e5n g\u00e5ng skulle tystna eller st\u00f6ras av oro och strid, Herre \u00f6ppna p\u00e5 nytt mina \u00f6gon s\u00e5 jag ser att hos dig \u00e4r min frid.\u201d<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ngen i hj\u00e4rtat \u00e4r ofta s\u00e5 svag. Ibland verkar den helt tyst. Jag minns den stora tystnaden d\u00e5 jag fick st\u00e5 vid din b\u00e4dd pappa d\u00e5 livet hade l\u00e4mnat dig. Och tystnaden vid din \u00f6ppna kista k\u00e4ra syster. D\u00e4r du l\u00e5g med glas\u00f6gonen i handen. Hj\u00e4rtat vrider sig i br\u00f6stet n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 det.<\/p>\n\n\n\n

Med fantasin och med hoppet str\u00e4cker jag mig mot s\u00e5dant jag inte kan se. Jag vill t\u00e4nka att n\u00e4r jag stod d\u00e4r i stillheten sj\u00f6ng ni redan den nya s\u00e5ngen. Den som brusar som stora vatten. Den som \u00e4r evigt ny. S\u00e5ngen som b\u00f6rjade vid den v\u00e4lsignades tomma grav.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att avsluta ett begravningstal. Det enda s\u00e4tt jag vet \u00e4r att byta riktning. Vi f\u00e5r v\u00e4nda oss mot Gud. I slut\u00e4ndan \u00e4r det bara det vi kan g\u00f6ra. Med v\u00e5r sorg. Med v\u00e5r tacksamhet f\u00f6r det vi f\u00e5tt. Med v\u00e5r r\u00e4dsla inf\u00f6r d\u00f6dens avgrund. Med v\u00e5rt hopp om Guds godhet och makt.<\/p>\n\n\n\n

Gud, du \u00e4r livets k\u00e4lla. I dig \u00e4r det som vi lever och r\u00f6r oss och \u00e4r till. Bevara oss i liv och d\u00f6d i din k\u00e4rlek. L\u00e5t oss av n\u00e5d f\u00e5 g\u00e5 in i ditt rike. Genom din Son Jesus Kristus, v\u00e5r Herre. Amen<\/p>\n\n\n