Under de senaste veckorna har vi följt nyheterna om de stora bränderna i Los Angeles, de värsta på många år. Även om det har varit tystare de senaste dagarna betyder det inte att faran är över. För många väntar nu det värsta, när chocken släpper och omfattningen av katastrofen blir tydlig.

I dagsläget rapporteras det om 25 döda och 35 skadade förutom de enorma skadorna med nedbrunna hus och förstörd infrastruktur. Många människor är drabbade, inklusive flera med svenska och nordiska rötter. Nu börjar det mödosamma och viktiga arbetet som Svenska kyrkan är så bra på – att fånga upp och bistå människor i sorg eller i utsatta situationer. Att vara närvarande och finnas på plats, inte bara i Härnösand, Gävle och Kungälv, utan även i Melbourne, Hamburg och Los Angeles.

Vi är många som kan relatera till detta. Jag själv bor i Grekland och har bränderna från i somras i färskt minne. Även om jag inte tillhörde de drabbade var det ändå en period av stor oro. Varje gång det genomträngande krislarmet från myndigheterna ljöd i telefonen skapades en beredskap i kroppen som jag inte var van vid. Jag behövde aldrig läsa en evakueringsuppmaning, men vem vet hur det ser ut i framtiden?

Kyrkans roll när bränderna släckts

I Kyrkans Tidning läser jag om församlingens arbete (Kyrkans Tidning, 14 januari: ”Så arbetar Svenska kyrkan i brandens Los Angeles”). Kyrkoherde Manilla berättar att kyrkans stora insats kommer när bränderna är släckta och människor ska hantera traumat efter att ha förlorat hus och hem. Hon pratar även om den solidaritet hon upplever mellan svenskar och andra nordbor, och att kyrkan har en del i den gemenskapen.

Det är nu vi kan vara glada och oerhört tacksamma att kyrkan finns. För dig och mig, i vardagen och tider av kris runt om i världen. Vi skall vara tacksamma för alla som orkar engagera sig, tacksamma för alla som bryr sig om, tacksamma för att vi får vara en del av den solidariteten och en del i den världsvida kyrkan.

Suzanne Selin, kommunikatör för Svenska kyrkan i Utlandet