Hur skulle du beskriva diakoni, där du är just nu?
Diakoni är kyrkans sätt, att på ett särskilt vis, ge omsorg om medmänniskan och skapelsen. I det diakonala arbetet uttrycks hur livsviktigt det är att vi tar hand om varandra och den jord vi bor på. Så är det, vare sig om tjänsten utförs i en församling hemma i Sverige eller i en utlandsförsamling.
Hur skulle du praktiskt beskriva arbetet med diakoni i din församling, Svenska kyrkan Schweiz?
Att vara diakon i utlandskyrkan skiljer sig i praktiken ändå en hel del ifrån att arbeta i en församling i Sverige, där man har många medarbetare och kollegor, med olika spetskompetens och arbetsuppgifterna är tydligt uppdelade. Här i Schweiz behöver jag som diakon arbeta tillsammans med såväl kollegor som med volontärer som möjliggör verksamheten. Tro och liv behöver gå hand i hand för att diakonin ska vara ett uttryck för kristen tro genom kärlek, omsorg och solidaritet. Min vision är att vi tillsammans ska ha en diakonalt präglad verksamhet som genomsyrar hela församlingslivet, genom lyhördhet, dialog och god kommunikation.
Mitt uppdrag är ofta kontextuellt. Vad jag gör för dagen, är ett svar på de behov jag möter och tar sig ofta många olika uttryck. Jag leder gudstjänster, har själavårdssamtal och gör hembesök. Utöver det arbetar jag med social verksamhet som öppna luncher, samtalsgrupper, konfirmandundervisning och att leda kyrkokören. Ofta medför uppdragen långa resor och långa arbetsdagar, eftersom jag arbetar över hela landet.
Varför är diakoni viktigt i utlandsförsamlingarna, tänker du?
Att bo och leva utomlands kan innebära isolering, språkförbristningar och utanförskap. Därför är diakonin i Svenska kyrkan i utlandet enormt viktigt. Vi skapar inkluderande mötesplatser för alla åldrar och finns även till hands för enskildas behov genom samtal och vägledning, i livets glädje och sorg. Vi uppmärksammar även svenska traditioner, såsom Lucia, nationaldag och midsommarfirande.
Kan du ge ett exempel på när du känner att ert diakonala arbete verkligen gett skillnad/betytt något viktigt för en medmänniska?
I livets slutskede, vill människor gärna återgå till sitt modersmål; sjunga de psalmer och be de böner som man känt sedan barndomen och uppväxten i Sverige, även om man har bott utomlands i femtio år. Att få sitta vid en dödsbädd och sjunga ”Den blomstertid nu kommer” och be bönen ”Gud som haver barnen kär” är en stor gåva, både för den döende och för mig som diakon.
Ordet diakoni kommer ifrån grekiskans diaconia, som betyder att tjäna, som i att ha omsorg om- och att vilja människor väl. Jesus frågade den blinde tiggaren: Vad vill du att jag ska göra för dig? (Mark 10:51) Det är just det som jag känner är mitt kall och mitt uppdrag ifrån Gud, nämligen att vara en medvandrare och en tjänare.
Text och foto: Åsa Höjer
Lämna ett svar