Våga ta chansen

Det började ganska oväntat. Alma, som tagit en paus i sin sjuksköterskeutbildning och pluggade en enstaka kurs hade ingen plan på att lämna Sverige och definitivt inte på att tillbringa våren i Bryssel.

Men ett telefonsamtal efter en helt vanlig onsdagsföreläsning förändrade allt.

– En kompis mamma som jobbar på stiftskansliet hade rekommenderat min bästa vän. Men hon kunde inte, så då ringde de mig i stället. Det var väldigt spontant.

Två möten, några mejltrådar och en pausad universitetskurs senare satt Alma plötsligt på planet mot Belgien för att bli volontär i Svenska kyrkan i Bryssel.

Trots att volontärprogrammet i Bryssel var nytt beskriver Alma processen som ovanligt välorganiserad.

– Det gick otroligt smidigt. Jag hade ett möte med internationella sekreteraren i Skara, och sen ett Teams-möte med prästen här i Bryssel. Jag kunde fråga om allt. De fixade resan och det gick väldigt fort och smidigt.

Väl på plats kastades Alma in i en vardag som skilde sig mycket från den stora hemförsamlingen hon är uppvuxen i. Det praktiska arbetet i caféet har hon erfarenhet av sedan tidigare som tonårsaktiv, lunchvärd och köksmästare. Men i Bryssel kommer ännu en dimension in.

– Det är annorlunda här. Man måste tänka mer ekonomiskt, och saker fungerar inte riktigt likadant som hemma. Här är caféet i kyrkan det största fokuset. Jag bakar bullar, lagar mat, fixar till luncher… allt möjligt. Det är så viktigt med ideella här. Vi är ett litet arbetslag och hade det inte varit för volontärerna hade det inte gått runt. Hemma finns mycket mer personal. Det gör att man får rycka in i allt. Man blir verkligen allt-i-allo.

Musiken har hon också tagit med sig till Bryssel.

– Jag hjälper till i barnkören och är med i svenska kören som lånar kyrkans lokaler. Det är jätteroligt.

Att hon har vuxit upp i kyrkan märks, mamman är organist, flera släktingar är präster, och hon har själv varit aktiv i allt från barnkör och miniorer till Svenska Kyrkans Unga och distriktsårsmöten. Alma har ett stort engagemang i kyrkan och alldeles nyligen blev hon sekreterare i styrelsen för Stift på vift.

– Det är en verksamhet som jag och två kompisar valde att starta upp igen. Stift på vift riktar sig till oss som tidigare varit engagerade i Svenska Kyrkans Unga men som har flyttat från vårt hemstift. Till exempel bor en av mina kompisar i Göteborg, och jag har bott i både Oskarshamn och nu sedan ett och ett halvt år tillbaka i Uppsala. Då har man liksom inte riktigt ett naturligt ’hemstift’ längre, även om vi alla har vår bakgrund i Skara stift.

Poängen med Stift på vift är att skapa en gemenskap för oss som är ute på villovägar men som ändå vill hålla kontakten och fortsätta känna samhörigheten. Det är ett sätt att behålla banden, även när livet tar en vidare.

Volontärtiden har öppnat många nya tankar.

– Det är en stor grej att flytta utomlands. Jag har aldrig bott längre bort än en timme hemifrån innan. Nu känner jag att jag kanske vill bli au pair någonstans. Vi får se hur det blir.

Vad är Almas rekommendation till andra som funderar på att söka volontärtjänst?

– Man blir självständig på ett annat sätt. Man lär sig så mycket, träffar nya människor och får nya perspektiv. Och man får se den svenska kulturen i ett helt annat sammanhang.

Hon ler.

– Så ja, våga. Ta chansen.

Text: Suzanne Selin
Foto: Göran Sagen. Skara stift