Vi är lite som ambassadörer för kyrkan utomlands

Första gången Carina kom i kontakt med Svenska kyrkan i utlandet var på en körresa till Frankrike 1981. Under vägen gjorde kören stopp vid de svenska kyrkorna i bland annat Hamburg och Köpenhamn.

– Jag var bara 16–17 år, men det gjorde intryck, säger hon.

När Carina några år senare arbetade som församlingsassistent dök frågan upp om någon ville representera Lutherhjälpen och Svenska kyrkan i utlandet, SKUT. Det kändes lockande, och så började hennes engagemang i början av 1990‑talet.

Vad gör ett ombud?

– Vi jobbar på olika sätt för att sprida information om Svenska kyrkan i utlandet och samla in pengar. Vi ordnar evenemang, håller kollekttal och berättar om verksamheten. SKUT‑rådet fungerar som en styrelse och håller ihop arbetet.

Hur är ombudsverksamheten organiserad i dag?

– Tidigare valdes ombuden politiskt från kyrkoråden, och tanken var att varje församling skulle ha två representanter. Men så såg det sällan ut i praktiken. Det är svårt att hitta engagerade personer, och en del fanns bara på pappret.

I dag behöver man inte sitta i församlings- eller kyrkoråd för att bli ombud, det räcker att man är intresserad och engagerad. I Luleå stift finns det ungefär hundra ombud ute i församlingarna.

En stor del av ombudens uppdrag handlar om att informera. Många vet inte ens att Svenska kyrkan finns utomlands. Ombuden pratar vid kollekter, ordnar kyrkkaffe och temakvällar, ibland med gäster som arbetat i en utlandskyrka. De ordnar musik, föredrag och försöker göra det både roligt och angeläget. Och så samlar de in pengar.

– Vi brukar säga att vi är lite som ambassadörer för kyrkan utomlands.

Får ombuden utbildning eller stöd?

– Ja, vi har arbetskonferenser ungefär en gång om året, ibland digitalt och ibland fysiskt. Då träffar vi också personal som arbetar ute i världen. Många av dem har faktiskt inte vetat att vi ombud finns! Det brukar bli uppskattade möten.

Vad är mest givande? Vad ger rollen dig personligen?

– Att få berätta om något som är så viktigt. Jag tycker att utlandskyrkan är församlingens förlängda arm. Många människor hittar sin trygghet där när de är långt hemifrån.

Sen är det också roligt, det är trevligt folk engagerade i det här, och jag gillar resor och internationella miljöer.

Carina berättar att kyrkan kan vara viktig både för svenskar som bor utomlands och för dem som bara vistas i ett land under en kortare period. Hon lyfter särskilt ungdomar som reser ut i världen.

Varför är kyrkan viktig för dem?

– För att allt inte alltid blir som man tänkt sig. Man kan hamna i en dålig au pair‑familj eller råka ut för något svårt. Då är det ovärderligt att kyrkan finns där, både för stöd och för gemenskap. I stora städer som London och Paris är det många unga som verkligen behöver den kontakten.

När vi pratar om framtiden för ombudsverksamheten berättar Carina att det har blivit svårare att engagera människor i frivilligorganisationer och att folk inte vill binda upp sig som förr. Hon ser att det kanske blir mer punktinsatser framöver.

– Samtidigt tror jag att behovet av utlandskyrkor kommer att finnas kvar. Människor rör sig mer i världen och hamnar i situationer där kyrkan blir viktig.

Har ombudsrollen förändrats under din tid?

– Ja, mycket. Resorna har förändrats, och det digitala gör det lättare att ta del av verksamheten ute i världen. Men själva kärnan är densamma: att berätta om och stötta en väldigt viktig del av Svenska kyrkans arbete.

Text: Suzanne Selin
Foto: Privat