Kaffebryggaren är ofta det första som sätts igång. Doften sprider sig snabbt i lokalen och signalerar att dagen har börjat i Svenska kyrkan i Aten. I köket rör sig Birgitta vant mellan bullar, pajer och kaffekoppar. Här har hon jobbat i många år, och för många av besökarna är det just hon som är själva anledningen till att de kommer.
– ”Jag ska inte gå till kyrkan, jag ska gå till Birgitta”, säger hon med ett leende och berättar att hon hört det mer än en gång
Arbetet som husmor är svårt att sammanfatta i en enda arbetsbeskrivning. Ena dagen handlar om inköp, bakning och att svara i telefon. Nästa dag kan fyllas av långa samtal, oväntade möten och människor som behöver någon som lyssnar.
– Det droppar in folk som kanske har bestämt träff här, eller som bara vill umgås med oss som jobbar här.
Formellt är hon inte diakon, men i praktiken möter hon dagligen människor som befinner sig i utsatta situationer. Det kan handla om ensamhet, sorg eller praktiska problem. Kyrkan kan inte ge ekonomiskt stöd, men den kan erbjuda mat, kläder, information och kanske viktigast, tid.
– Många vill bara sitta ner och prata.
Svenska kyrkan i Aten har få anställda. Det innebär att arbetsrollerna ofta överlappar. Alla gör lite av varje, och arbetsdagen styrs lika mycket av planering som av det oväntade. Birgitta började arbeta i kyrkan 2010, först som vikarie och därefter i fast tjänst.
Sedan dess har verksamheten förändrats, inte minst efter pandemin.
– Folk kommer inte lika ofta nu. De som kommer vill gärna sitta och prata med oss som jobbar här. Förr kom man kanske för en aktivitet, nu kommer man mer för gemenskapen.
Många organiserade aktiviteter har minskat eller flyttat online, och i stället har kyrkan blivit ännu mer av en social mötesplats.
Många av samtalen är inte planerade utan sker vid köksbänken. När Birgitta bakar eller plockar fram fika uppstår möten spontant. Samtalen får komma som de är, utan krav eller tydlig agenda. Det känns naturligt för människor att slå sig ner bredvid och börja prata.
– Någon kallade det för bakbordsdiakoni, och det stämmer ganska bra, säger Birgitta.
– Det blir inte stelt. Jag sitter inte och säger ”berätta nu”, utan folk öppnar upp sig av sig själva. För många känns det lättare att öppna sig när fokus inte ligger direkt på samtalet.
För svenskar som bott länge utomlands fyller kyrkan en särskild funktion. Här talas språket, här förstås referenserna, och här kan man känna igen sig i både humor och vardagsbekymmer.
– En amerikansk kvinna sa till mig: ”Vi har ingenting sånt här.” Det här församlingshemmet är en liten oas.
Hon har också mött människor med trasiga livsöden, som kvinnan som förlorade sin familj och till slut kallade Birgitta för ”mamma”.
– I dag är hon en god vän.
Alla dagar är heller inte lugna. Birgitta minns tillfällen då situationer snabbt blivit akuta, som när en besökare fick ett epileptiskt anfall i församlingshemmet. Hon var ensam på plats, men fick hjälp av andra som råkade komma in.
Erfarenheten har satt spår och blivit en påminnelse om vilka risker som också finns i ett öppet församlingsarbete. Samtidigt är det just mötet med människors verklighet som ger arbetet dess mening.
Den typiska besökaren i Svenska kyrkan i Aten är i dag en bofast svensk kvinna i övre medelåldern. Många engagerar sig också ideellt, något som är avgörande för att verksamheten ska fungera.
Men framtiden är inte självklar. Birgitta ser ett tydligt generationsskifte och funderar över hur kyrkan ska lyckas nå yngre svenskar. Besöksantal, ekonomi och engagemang kommer att spela avgörande roller.
Trots osäkerheten är hon tydlig med vad som gör att hon stannar kvar.
– Det är mötet med människor.
När arbetsdagen är slut går hon ofta hem trött, men nöjd. Det sociala behovet är fyllt för dagen.
Och kanske är det just där, vid sidan av gudstjänstfirandet, i kaffedoften och de vardagliga samtalen, som Svenska kyrkans roll i utlandet blir som mest påtaglig, som mötesplats, trygg punkt och hemkänsla långt från Sverige.
Och här nedan bjuder Birgitta på ett grekiskt favoritrecept som hör hemma på vilket svenskt påsk eller midsommarbord som helst.
Gavros i vinäger
Ett kilo gavro (färsk ansjovis, Engraulis encrasicolus) utan ben och huvud
Varva grovt salt och fiskfileer
Låt stå i minst 4 timmar
Häll av vätskan
Häll på vinäger så det täcker fisken och låt stå över natten
Varva fiskfileer med grovriven morot, finhackad vitlök och hackad persilja.
Förvara i kyl i burk med olivolja.
Håller i över en månad, om man inte äter upp den snabbt😊
Text: Suzanne Selin
Foto: Suzanne Selin, Magnus Aronsson/Ikon
Kommentera det här inlägget