De möttes under blitzen

MINA FÖRÄLDRAR MÖTTES UNDER BLITZEN PÅ SVENSKA KYRKAN I LONDON 

Sensommaren 1938 reste mina föräldrar var för sig ovetandes om varandra till England. Min mamma Ellen Runqvist utbildad Röda korssjuksköterska för att tjänstgöra som församlingssyster och föreståndare för Margaretahemmet i Svenska församlingen i London. Margaretahemmet var ett pensionärshem under församlingens ledning för äldre och sjuka svenskar i London. Min pappa Gösta Nordin var prästvigd och utsänd Evangeliska Fosterlandsstiftelsens sjömansmission för tjänstgöring i Liverpool och Grimsby. Trots en orolig omvärld räknade nog ingen med att kriget bara ett knappt år senare skulle nå Storbritannien. 
 
De var förtegna om sina erfarenheter från kriget. Det är först långt senare genom brev och andras dokumentation jag fått veta mer. Andra världskriget kom dock att under alla år påverka vår familj. Matförråd och mörkläggningsgardiner var aldrig långt borta, inte om, utan när kriget skulle komma. 

Kriget kommer till London 
Så här skriver Ellen till sin mamma vid tiden för krigsutbrottet: ” (…) Måtte Sverige få förskonas det är min innerliga bön. Men vad veta vi om framtiden. Ingenting. Måtte bara rätten och friheten segra när det nu gått så långt så att de börjat. (…) Natten innan kriget bröt ut hade vi här det mest fruktansvärda åskväder. Jag har aldrig sett eller hört maken. Nog tyckte vi att Gud talade men vem lyssnade. Söndagen den 3 september då kyrkoherden kom på predikstolen hade vi den första air raid varningen. Det blev ingen predikan men en oförglömlig nattvardsgång. Det var en stund värd hela livet. (…) Det är så hemskt med alla olyckor och strider på sjön. Man förstår ingenting av det. (…) Tack för att mamma tänker på mig. Give Gud att det snart blir frid och fred på jorden även om vi inte få uppleva det.” 

Blitzen 
Tysklands intensiva bombningar mot London som kom att kallas Blitzen pågick från 7.9 1940 till 11.5 1941. Varje natt under perioden 7.9 till 3.11 genomförde i genomsnitt 200 bombplan anfall mot London. Bombningarna kulminerade 29.12 1940 då 1500 bränder rasade i London. 

Hedvig Thorburn, Londonkorrespondent under kriget för Göteborgs-Posten berättar om Blitzen  i boken ”Britter och Bomber – slaget om England” (Natur och Kultur 1941). I kapitlet ”Svenskar i frontlinjen” skildras mina föräldrar. En natt i oktober befinner sig Gösta i källaren till Svenska kyrkan i London dit han och andra sökt skydd under bombningarna. Gösta har kommit från Grimsby där verksamheten begränsats på grund av kriget för att på kallelse av kyrkoherden Carl Söderberg tillträda en tjänst som biträdande pastor i Svenska församlingen. Samma natt träffas Ellens lägenhet högst upp i en av personalbostäderna intill kyrkan av en brandbomb. Själv är hon kvar på Margaretahemmet bland de äldre. Mina föräldrar möts när Ellen återvänder till sin bombskadade lägenhet. 

Spårhund och skyddsängel 
Det är rubriken i en artikel om Ellen i Göteborgs-Posten våren 1941 av Hedvig Thorburn. Hon beskriver hennes arbete hur hon tar sig runt på cykel i East End för att bistå utsatta svenskar. Det innebär hjälp till traumatiserade, spåra anhöriga, se till att rädda de få ägodelar som går att finna i hem som blivit bombade och hjälpa till med att få kläder och hitta nytt boende. Samtidigt ska de äldre på Margaretahemmet tas om hand. Efter ett försök att evakuera dem till en tryggare plats har de efter eget beslut och på egen risk fått återvända.  

Från London till Aberdeen 
1942 gifter sig mina föräldrar i London och samma år får Gösta ansvar för Sjömanskyrkans arbete i Aberdeen. Dit hade många fiskare och skandinaver i övrigt kommit efter ha hamnat utanför den så kallade ”spärren” på grund av tyskarnas mineringar i Skagerack. Man räknar med att över 8000 svenska sjömän hamnade utanför spärren under kriget. I Aberdeen och Buckie fick de under tio år betjäna skandinaver i både glädje och sorg, men det är en annan historia. Efter 14 år i utlandskyrkans tjänst återvände de till Sverige. 

Thomas Nordin, präst