Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte (Jes 42:3)
I Brasilien finns fängelser där svenska medborgare sitter. Det har genom åren byggts upp ett gott samarbete mellan Svenska Kyrkan i Brasilien och svenska konsulatet i Sao Paulo kring kontakt med och besök av dessa svenskar. Tillsammans har jag som präst fått resa ut med personal från generalkonsulatet till olika häkten och fängelser och fått sitta ner med frihetsberövade svenskar.
Omständigheterna i de brasilianska fängelserna är tuffa. Hygienen, trångboddheten, sjukdomarna och våldet visar sig dagligen. Det är en stressande miljö för alla intagna. När vi kommer försöker vi alltid ta med oss schampo och andra hygienartiklar.
För mig som präst i dessa möten blir det tydligt på ett djupare sätt att ingen människa bara är sitt brott eller sin mörkaste stund. Ibland kan det skilja ett enda dåligt beslut, en desperat situation eller några olyckliga omständigheter mellan den som sitter fri och den som berövats sin frihet.
Bakom gallret möter jag människor som har familjer, som bär på sorg och rädslor, men som också bär på hopp. Några bär på djup skuld och skam, men också längtan efter förlåtelse och en ny början. Det är svårt att inte tänka på Jesu ord: Jag satt i fängelse och ni besökte mig. I dessa miljöer blir evangeliet mycket konkret. När nästan allt annat tagits ifrån en människa återstår ändå hennes värdighet inför Gud. En Gud som inte överger människan om hon så sitter frihetsberövad på ett kvinnofängelse utanför Sao Paulo, utan som fortsätter att söka henne med sin kärlek.
Text: Pierre Schelander, Mobil präst Sydamerika
Foto: Pexels
Kommentera det här inlägget