”Jag blev välkomnad med öppna armar”

– Jag hade tagit studenten och visste inte riktigt vad jag ville göra. Då blev jag kontaktad av min klasskamrats familj vars grannes syster sökte en au pair i Bryssel, börjar Emelie sin berättelse.

Att resa utomlands för att jobba var inget som Emelie planerat, eller kanske ens tänkt på, men när frågan kom var hon snabb att ta chansen.

– Jag tänkte ”varför inte?” och resonerade som så att ”vad är det värsta som kan hända?” Jag kan ju alltid åka tillbaka hem.

Så hon tackade nej till ett jobb på hemmaplan och packade väskan.

I Bryssel väntade en familj bestående av mamma och tre söner, 10, 13 och 15 år gamla. Emelie själv är 21 år och har en ett år yngre syster, men klev ändå snabbt in i rollen som familjens nya au pair.

– Jag var jättenervös innan jag kom hit, såklart, men familjen har alltid haft au pairer och är väldigt välkomnande, säger hon.

Arbetet innebär mycket logistik; köra killarna till fotbollsträningar och skola, laga middag, läxläsning, med mera. Men Emelie verkar lugn. Familjen är bosatt strax utanför Bryssel, ca 20 minuter från centrum, något som passar Emelie.

– Jag kan springa till parken för att träna i skog och natur, eller ta tåget till stan och vara i mitt i Bryssels EU-kvarter, med höga hus och asfalt, bara en kvart bort, säger hon och berättar att hon också har hittat ett gym i närheten. Träning är viktigt för Emelie, som gick skidgymnasiet.

Au pair-familjen tipsade om Svenska kyrkan

Barnen i familjen är femspråkiga, men Emelie pratar alltid svenska med dem – en av anledningarna till att mamman vill ha en svensk au pair. Mamman själv är svenska, men familjen har bott utomlands i många år och alla barnen går på internationella skolor.

– Jag kunde ingen franska när jag kom hit men mamman erbjöd mig en tre-månaders nybörjarkurs, så jag sa ja, berättar Emelie.

Idag klarar hon av det praktiska på franska, men det går att ta sig fram även med engelska i staden.

Au pair-mamman tipsade också om att en tidigare au-pair brukat besöka Svenska kyrkan.

– Så jag åkte dit en söndag och gick bara in. ”Hej, hej.”

Emelie är varken döpt eller konfirmerad och hennes enda tidigare besök i kyrkan var på någon julkonsert med kulturskolan för många år sedan.

– Jag blev välkomnad med öppna armar. Det luktade kanelbullar och kändes som hemma, berättar hon.

Svenska kyrkan har blivit en plats hon ofta hänger på. Hon är där på Ung i Bryssel en kväll i veckan och hjälper till i köket och med bakning, samt är ofta där på söndagarna.

– Jag gick på min första gudstjänst här i Bryssel. Jag visste ju knappt hur en Bibel såg ut, men alla hjälpte till och visade, säger hon.

Blir en ögonöppnare till världen

På kyrkan möter hon en stor blandning människor, i alla åldrar och från många sammanhang.

– Här kan man mötas och dela erfarenheter, eller bara fika och prata.

Hon berättar om möten med personer från Göteborg, Stockholm och Luleå. Människor med jobb inom EU och NATO, som au-pairer eller hemmafruar. Personer med olika värderingar, av olika nationaliteter. Möten som ger perspektiv – på livet och på världen.

– Bryssel är verkligen en ögonöppnare till världen. Mitt halvår här har varit otroligt lärorikt, säger Emelie.

Bryssel. EU-metropolen där världens alla språk blandas, människor möts och beslut fattas.

– Visst har jag haft lite hemlängtan ibland, som till exempel på min födelsedag. Men så kom jag till kyrkan och de hade bakat tårta. ”Du har ju fyllt år.”

– Fredrik (kyrkoherde) och Rickard (husvärd) ser verkligen alla. De har varit en otrolig trygghet, säger Emelie.

Nu, efter snart ett halvår, åker hon inom kort tillbaka till Sundsvall. Där väntar familj och vänner, samt jobb som hotellreceptionist.

– Hade jag inte åkt hit till Bryssel hade jag nog inte vågat bredda vyerna. Nu vill jag hem och jobba för att kunna ut och resa igen.

Kanske blir det Asien eller Europa till hösten. Kanske med systern, som tar studenten nu i vår.

– Att Svenska kyrkan finns här, utomlands, är en trygghet. Som att en liten bit av Sverige hamnat här, säger Emelie.