Till innehåll på sidan
Leif Eiman

Det där med video kan väl inte vara så svårt?

Jag fortsätter med mina tankar runt frekvent ställda frågor…

En av de allra vanligaste frågorna ser ut så här:

Varför går det INTE att ladda upp videofilmer på externwebben eller intranätet?

Rent praktiskt är det givetvis möjligt att göra det så länge videofilen är mindre än maxgränsen för uppladdade filer som är 20 Mb men det hjälper inte på något sätt för videofilen går inte att titta på annat än om man lyckas ladda ner den och sen har en spelare som klarar det aktuella formatet…

Men varför är det så? Det kan väl inte vara så svårt?

Jag ska försöka förklara utan att bli alltför teknisk och kryptisk – och ni som är tekniskt bevandrade får ha överseende med att det kanske ges en något förenklad bild här!

För besökaren är vårt publiceringsverktyg i likhet med alla liknande system i princip endast en webbserver. En webbserver är en dator med i princip en enda uppgift – att svara på frågor från besökarens dator. Den kan endast svara inom vissa ramar och det ”språk” den pratar är ganska enkelt…

Och ganska grovt förenklat skulle det kunna se ut så här:

Besökare: Ge mig ”http://www.svenskakyrkan.se/123456”!

Server: OK! ”123456” består av följande – ett par paket kod, ett par paket bilder och så skickar vi med lite bonuspaket med extrakod för att kunna hålla koll på statistik och annat. Vi packar det på en pall och skickar över…

Besökare: Tack!

Webbservern är nämligen ganska ”dum” och skickar i de paket den fått saker och ting inlagda.

Kombinerar vi den förmågan med att videofiler ofta är väldigt stora så skulle det inte räcka med en pall utan vi får börja likna med fraktfartyg lastade med containrar fyllda av pallar!

Lägg därtill att för att videofilen ska kunna spelas upp så måste den packas upp i rätt ordning och helst vara komplett – har en container hamnat snett eller en pall i en container är trasig så går det inte att visa filmen.

Alltså klarar en webbserver inte av att visa en videofil(m).

Men hur ska man göra?

För att spela upp video över internet behövs någon form av s.k. streamingserver. Det är en dator precis som webbservern men den är specialist på just videofiler och skickar alla de där paketen på pallar som stod i containrar i en jämn ström i alldeles rätt ordning.

Besökaren kan alltså börja titta så snart det första lilla paketet kommit fram för sen kommer nästa paket och nästa och så vidare…

Om vi tänker som vi gjorde med webbservern ovan…

Besökare: Ge mig ”http://www.svenskakyrkan.se/123457”!

Server: OK! ”123457” består av följande – ett par paket kod, ett par bilder – oj, en infogad video – och de där bonuspaketen. Jag packar kod, bilder och bonuspaketen på en pall och skickar fråga om videon till streamingservern. Hallå kompis (streamingservern, alltså): kan du skicka videon som heter ”kyrkoval 2013”?

Streamingservern: OK! Jag skickar paket 1 nu!

Besökare: Tack!

Besökare: Nu börjar paket 1 ta slut!

Streamingservern: Paket 2 på väg…

Besökare: Tack…

osv…

Är det trafikstockning så kan den välja att skicka lite mindre paket under en stund så att besökaren inte behöver vänta på att proppen ska släppa men kanske får lite sämre bild under den stunden.

Men den är så specialiserad så den kan inte på något sätt klara av det som en webbserver klarar av – nämligen att leverera allt det där andra.

Men det visas ju på samma webbsida?

Ja, och nu kan liknelserna kanske börja halta eller bli ytterst fåniga – men om vi tänker på den där pallen med paket  som webbservern skickade så finns det där ett magiskt paket med den inbakade videorutan som liksom borrar ett hål och drar ett rör från streamingservern rakt genom pallen…

Men kan ni inte bara sätta upp en sån där streamingserver?

Om det vore så enkelt!

För att ytterligare ställa till det så har dels TV-kanalernas olika ”Play”-tjänster och dels t.ex. Youtube och Vimeo skämt bort användarna med att det ska börja mer eller mindre direkt när man klickar på ”startknappen” och det är där det slutar vara enkelt…

Eftersom besökaren vill att det ska börja omedelbart och besökaren kan befinna sig på en massa olika ställen rent geografiskt så löser man det genom att sprida ut servrar över det geografiska område man vill täcka – i vårt fall skulle vi behöva sätta ut servrar åtminstone på ett antal olika platser i Sverige, jag skulle gissa på fyra eller fem för att minimera trafikstockningarna, och dessa ska kopplas ihop mellan sig så allt innehåll finns på alla servrar och det ska vara samma version på alla servrarna så om man uppdaterar en fil(m) så måste den spridas ut till alla de andra servrarna.

Ska vi vrida det ytterligare ett steg så har de allra största leverantörerna dessutom mer eller mindre egna kablar mellan de olika servrarna för att försäkra sig om att det inte ska bli några som helst trafikstockningar…

 Ja, det låter ju…

Vänta lite!

Jag har ett par saker till…

Kommer ni ihåg att jag pratade om ”format” i svaret på första frågan?

Videomaterial kan sparas i en ofantlig mängd olika format och komprimeringar men för att en lösning som jag just beskrivit ska fungera på bästa möjliga sätt och oavsett av vad besökaren har för ”plattform” – alltså dator, telefon, läsplatta eller vad det månde vara – så behöver det kodas om till ett, eller egentligen flera, förutbestämda format innan det skickas till servern eller som jag skrev servrarna och just videokodning är något av det mest ansträngande en dator kan ägna sig åt.

Att koda EN videofil kan få en ganska kraftfull normaldator att gå på knäna – alltså görs detta i såna här lösningar av därför speciellt anpassade kodningsservrar. Ännu en ”specialist” som gör i princip EN sak och inte kan något annat än att läsa in videofiler i en massa olika format och göra om de till några få som hanteras av streamingservrarna i den specifika lösning man väljer.

Att ha ett system som ska klara av att koda videofiler från eventuellt flera hundra samtidiga eller mer eller mindre samtidiga användare skulle kräva flera större kodningsservrar eller eventuellt en mindre park med kodningsservrar.

Om ni har läst allt så hoppas jag ni börjar se att det blir en ganska komplex lösning att bygga för en organisation av vår storlek och det kostar mycket pengar att bygga en egen sån lösning.

Och om vi kommer till en sån lösning så är det inte bara att bygga lösningen utan det krävs någon form av förvaltningsorganisation som sköter löpande vidareutveckling, underhåll och support på samma sätt som vi idag förvaltar t.ex. externwebb och intranät…

Då tycker vi det är bättre att faktiskt använda de redan befintliga lösningar som finns och som i många fall är gratis eller i alla fall betydligt billigare och där kostnaden i de fall det bedöms som nödvändigt att använda en betald lösning från t.ex. Bambuser, Vimeo eller Youtube faktiskt får tas av de som anser det vara nödvändigt och inte av alla…

I många fall klarar sig enskilda församlingar med gratisvarianterna då det inte för varje enhet alltid rör sig om så stora mängder video eller ”storanvändande”.

Men det är ju en massa reklam och annat på Youtube?

Ja, det är tyvärr priset man får betala för att använda gratistjänsterna – det är ju inte gratis för Youtube eller dess ägare att se till att tjänsterna fungerar så nånstans måste de dra in pengarna 🙂

Om man tycker att det är störande eller opassande så finns betalalternativen där man slipper reklam och får en hel del andra fördelar – tycker man det är för dyrt kanske det går att gå ihop med grannförsamlingen eller inom stiftet! Ett konto kan räcka ganska långt och täcka fleras behov.

Vi vill ju bara att filmen ska kunna ses av styrelsen!?

Ja, det händer ju ganska ofta att vi vill sprida information internt och det är en komplicerande faktor.

Använder man gratistjänsterna så kommer videomaterielet på ett eller annat sätt blir sökbart via dessa men om man använder betaltjänsterna så kan man ställa in vem som får se vad.

I fallet med Vimeo blir alla videofilmer man lägger på ett betalkonto automatiskt ”private” och då måste man ha adressen till själva klippet för att kunna se den och om den infogas på en ”skyddad” intranätssida så har man förhoppningsvis begränsat spridningen så långt sommöjligt – om inte någon som har tillgång till just den sidan sprider direktlänken vidare…

Youtube har en lite annan lösning som jag inte har använt eller testat och därför inte riktigt vet hur den fungerar.

Här skulle en egen lösning klart förenkla förfarandet men är det ”hemligt” material så kanske video inte är det bästa mediet och i förhållande till hur mycket bra vi kan göra med video mot externa målgrupper är det en väldigt dyr lösning för en liten, liten del av publiken.

Hjulet behöver alltså inte uppfinnas igen…

Det här var några av de frågor och följdfrågor vi får på mer eller mindre regelbunden basis och förhoppningsvis har jag rätat ut ännu några frågetecken…

Det finns givetvis fler alternativ än de jag nämnt.

Youtube, Vimeo och Bambuser är bara tre av många aktörer och anledningen till att jag tar upp just dessa tre är att de är de mest kända. För att hitta alternativ så rekommenderar jag er att söka på nätet och sen kombinera detta med en koll på listan över tjänster som vi stödjer i vårt verktyg.

Funktionen för ”infoga multimedia” är kopplad till en tjänst som hämtas från Embed.ly och listan med de tjänster de stöder kan ni hitta här:

http://embed.ly/embed/features/providers

I nuläget har vi inga planer på att uppfinna hjulet igen och kommer fortsätta hänvisa till externa tjänster för detta ett tag till!

Vad framtiden har att erbjuda är ju inte skrivet i sten så allt kan hända!

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.