Saliga Maria
Vad är det för särskilt med Maria? Till det yttre, förmodligen ingenting alls. En alldeles vanlig människa, fast av det ringare slaget. Flicka bland många andra, ung, ogift. Hon bor i Nasaret, ett litet samhälle intill Tiberiassjön i Galliléen; en region i ett litet krigshärjat land i utkanten av det romerska imperiet för två tusen år sedan. Nej, det är ingenting särskilt med Maria. Ett dammkorn i det antika mellanösterns historieskrivning, om det inte vore för att Maria förutom att vara en alldeles vanlig människa också vara mer än så. Hon är full av nåd. Herren är med henne. Hon är välsignad mer än andra kvinnor, och välsignad ska hennes livfrukt att vara.
Vad är det då för särskilt med dig? Och med oss, var och en? Vi är väl egentligen bara vanliga människor allesamman? Ja, det är vi, men inte bara. I Guds verklighet är du, vad du än trodde, inte bara vanlig utan dessutom i Guds kärleks ljus, en alldeles ovanlig människa. Den enda i ditt slag. Och du har en alldeles särskild plats i Guds plan med skapelsen och mänskligheten. Just detta delar du med Maria av Nasaret.
Vad är det för särskilt med vår församling här i Wien? En församling bland många andra. Vid en första anblick ingenting. Vi är en alldeles vanlig församling och förutom det, en alldeles ovanlig församling. För Gud har en särskild plan med just vår församling, en tanke som inte liknar någonting annat. Vi har en alldeles egen plats i Guds hjärta. Precis som alla andra församlingar. Just detta delar vi med Maria av Nasaret.
Flicka. Ung. Ogift. Maria är ett enkelt lerkärl, anonym bland alla andra lerkärl men i enkla lerkärl häller Gud sitt allra dyrbaraste. Det händer en dag som liknar alla andra dagar. Det scharlakansröda linnetyget i Marias vävstol lyser upp och blir blodrött när ljuset från en ängel fyller rummet och fyller Maria. När hon uttalar orden ”Må det ske med mig som du har sagt” fullbordas allt. Guds mäktiga verk.
Betrakta nu scenen. Se dig själv i Maria. Vävstolen är ditt liv. Linnetyget är dina dagar av smärta och glädje, nederlag och seger. Ett ljus föll en gång också över dig. Och Gud lade något heligt, i ditt allra innersta. I dopet gjordes det. Du befruktades med ett inre ljus, Guds eviga närvaro. Och du skall ge honom namnet Jesus. Ditt liv är en graviditetstid. Och en dag skall du få se honom sådan han är, ansikte mot ansikte.
Och för vår församling, i Wien, vår alldeles ovanliga kyrka är det på samma vis: Orden riktas också hit.”Var hälsad du högt benådade (församling). Herren är med dig!” (…) ”Var inte rädd du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och du ska föda en son och du ska ge honom namnet Jesus.” Vår kyrka, en plats där Kristus träder in under sakramentens tecken, som ett ljus mitt ibland oss, nära, – möter oss med frälsning och glädje och uppståndelse. Ängelns ord gäller Sala Terrena och oss alla vi som firar vår gudstjänst här: ”Helig Ande skall komma över (er) och den högstes kraft ska vila över er”…” Ingenting är omöjligt för Gud.”
Ängeln lämnar Maria. Han lämnar efter sig ett ljus som tagit sin boning inom henne. Bebådelsen blir början på ett liv som innebär kamp och smärta för Maria, men också glädje och trons segerkrans i himmelen. Saliga Maria. Himladrottning. Kamp, smärta, glädje och seger. Det är kyrkans resa och det är din resa.
På Jungfru Marie bebådelsedag har kyrkan bara en sak att säga och det är samma sak som varje vanlig kristen människa har att säga: ”Må det ske med mig som du har sagt.” Där börjar livet.
Per Gyllenör