Sidan om…

Vid många tillfällen i livet står vi vid sidan om. Ibland är vi MITT i livets och händelsernas centrum. Men ibland står vi vid sidan om. Antingen är det ett aktivt val eller så är det tillfället som gör det.

Vid sidan om,  med alla de känslor som en människa kan känna.

Att stå vid sidan om kan både betyda att du inget gör, men det kan också betyda precis tvärtom.

  • Sidan om din vän på skolgården som blir kränkt. Antingen står du vid sidan om och säger: ”rör inte min kompis!” Eller också är du passiv.
  • Sidan om i kaoset… En sjukvårdare får möta en chockad och rädd liten pojke, täckt av blod och smuts. Mannen bär upp pojken på en stol i ambulansen. Han sitter som ett ljus och möter världens blickar. Med sina stora ögon är det som han säger till hela den vuxna befolkningen i vår värld: ”Varför gör ni så här?” Hemma i TV sofforna får vi ännu en gång en bild som svetsar sig fast på näthinnan, tagen från en värld där scener gång på gång spelas upp av grymhet och våld.
  • Jag som kristen i Sverige skäms när jag står bredvid min koptiska vän Michael från Egypten. Michael, som varje dag ser på sitt intatuerade kors på sin handled. Som en påminnelse om att han är kristen och av samma anledning behöver frukta sitt liv ibland. Många tänker – På vilket sätt står Svenska kyrkan bredvid våra kristna systrar och bröder? Under 2014 nådde Svenska kyrkans hjälp ut till mer än två miljoner flyktingar. Vi samarbetar internationellt mot förföljelse av kristna, och av ­säkerhetsskäl sker arbetet ibland i det tysta. Men engagemanget för utsatta människor kan ­inte villkoras utifrån trostillhörighet, skriver ärkebiskop Antje Jackelén.
  • Att som präst finnas vid sidan om i sorgen. Att lägga sin hand på kvinnans hand som alldeles för tidigt misst sin man. Att krama om barnen som alldeles för tidigt misst sin pappa. Ibland räcker orden inte till. Men förhoppningsvis är ens närvaro, tysta och uttalade böner en bit på vägen.
  • Eller att som storasyster stå sidan om lillasyster som ska döpas. Att känna sig viktig med en uppgift. Att hälla upp vatten i dopfunten och torka huvudet efter att prästen blött ner systerns huvud med vatten.

image

  • Att stadigt stå sidan om varandra i ett känsloladdat ögonblick med ett löfte om fortsatt kärlek och trohet, men nu som man och hustru. Löftet om att älska varandra i nöd och lust inför Gud, vänner och familj.

Första helgen i augusti var det bröllop för en av mina vänner som jag känt längst i mitt liv.

När jag frågade dem varför de ville gifta sig så svarade dem: ”Det är det yttersta beviset för vår kärlek. Något vi vill slå vakt om. Vi visar för oss själva och för andra att det är vi och hur mycket denna relation betyder för oss.”

Mikaela (bruden) och jag har känt varandra i evigheter. Vi lekte häst – på våra cyklar. Vi gjorde våra debuter tillsammans i livet. Vi drack billigt vin och blev fulla, färgade håret eller solade med citron i det så att det skulle blekas. Vi har följts åt sedan lågstadiet för att slutligen ta studenten tillsammans. Vi fanns alltid där för varandra även om det fanns år då vi inte träffades så mycket på grund av olika studier eller bostadsorter.

En gång när vi var små fick Mikaela skriva ett kärleksbrev som var från mig. Hon följde hela vägen med mig och la det i killens brevlåda. Det är vänskap. Hon gjorde det jag själv inte vågade. Denna kille blev i och för sig kär i Mikaela sen, men det är en annan historia.

Sen jag var 11-12 år har hon varit som en extra mamma för mig. Alltid gett mig tipps och råd, förbjudit mig att göra vissa saker och pushat mig till andra. Hon har alltid funnits där för mig när livets läxor kom ikapp. Rest mig upp när jag har fallit och pusslat ihop mig igen. Vi har stått bredvid varandra även när det varit fysiskt omöjligt.

Det var en bröllopshelg som hette duga och som varade i dagarna tre. Jag var både tärna och präst. Det fanns fyra tärnor. En gul, turkos, grön och rosa. Tärna ”grön” var höggravid och var beräknad att föda i anslutning till brölloppshelgen. Även detta är en mycket nära vän och hennes närvaro var viktig för oss alla.

Detta är från första kvällen då vi alla var samlade.vi

Första kvällen nådde sitt slut med tärna grön och hennes man närvarande. Vi gick och la oss vid midnatt och Klockan 02.00 knackade det på vår dörr. Vi studsade upp… Eller om sanningen ska fram sov jag så djupt att jag istället inbillade mig att jag drömde att det knackade på dörren. Men efter en stund såg jag sanningen i vitögat och den blivande pappan stod i dörren och undrade om vi kunde köra dem till BB. Krister hoppade i sina byxor och körde fram bilen. Han hörde smärtan i baksätet yttra sig genom slag mot bilrutan, samtidigt som den blivande pappan försökte trygga och stötta. Det var ju faktiskt det enda han kunde göra, att finnas bredvid. 03.10 kom en liten flicka till världen. Två lyckliga men trötta föräldrar fick träffa sitt barn för första gången.

fötter

Dagen efter gick vigseln av stapeln. Vi skulle upp tidigt för fotografering mm. även om själva vigseln inte var förrän kl. 16.00

Jag var trött och Krister som hade kommit tillbaka från BB försökte med små gulliga ord väcka mig. På andra sidan väggen, sidan om oss, bodde en annan gammal kär barndomsvän tillsammans med sin man. Som ni kanske vet är sann vänskap ärlig och utan filter. Den här vännen vet hur morgontrött jag är och störde sig på Kristers tafatta försök att få upp mig. Dörren till vårt rum slogs upp, så gjorde även mina ögon… Jag hör: ”Bilen går om 10 min och då ska du sitta i den.” Varpå jag svarar: ”Jag tror jag ansluter lite senare och hoppar över champagnefrukosten.” Min vän drar fram skuldkänslosvärdet. – ”Jaså, vad tror du Mikaela skulle tycka om det?” Jag svarar att jag måste vara utvilad till vigselceremonin, det är ju ändå en ansträngning från min sida. Min vän svarar: ”Bu-hu, stackars dig.” 10 min senare sitter jag i bilen…

image

Tacka vet jag vigslar utanför vänskapskretsen. De behandlar fortfarande en präst med respekt… :P

image image

Efter mitt vigseltal under ceremonin sjöng jag en liten överraskningssång. Dock med en aningen hes stämma.

Sång. Mel. ”Känn en doft av kärleken” Nu har dagen kommit. Som ni länge väntat på. Jag fick bli er präst – tänk vilken tur, och brudtärna också. Vad hade vi väl väntat, än en magisk bröllopshelg. Ja kärleken den flöööödar mellan er. Det kan vi alla se. Refr:

Slå ett slag för kärleken och att ni blivit ett. För detta är er stora bröllopsdag och vi vill hylla den.

För jag tror på kärleken och att ni funnit rätt. För jag vet att ni har det som krävs för ett lyckligt äktenskap.

Min bästa vän nu gift sig, tänk så mycket vi har gjort. Jag är dig evigt tacksam för att du – alltid funnits där. En 08:a jag tänkte, men visst det får väl gå. Men åh vad jag är glad att det blev du, en vän att lita på.
Refr: Slå ett slag för kärleken och att ni blivit ett. För detta är er stora bröllopsdag och vi vill hylla den. För jag tror på kärleken och att ni funnit rätt. För jag vet att ni har det som krävs för ett lyckligt äktenskap. Nu är ni, Herr och Fru Odlander, ett sånt maka par.

Jag är så lycklig för er bådas skull. Ni vet jag älskar er.

Lycka till och Må Gud rikligen välsigna er kärlek och ert äktenskap!

m&b

Gräset var grönt. Men det är inte alltid grönare på andra sidan. Om så är fallet, finns inget annat att göra än att vattna sitt eget.Mikaela och Buster valde denna dag att alltid göra sitt yttersta för att vattna och gödsla sitt eget gräs med massor av kärlek genom livet.

Däremot var det några andra som häromdagen lockades av det gröna på andra sidan… Jag stod bredvid och filmade. Klicka på länken för att se när fåren är på vift.

Klicka här för att se när fåren är på vift.

Fast går man tätt vid varandras sida så är det inte så läskigt att vara på upptäcktsfärd.

image

Att finna det man söker…

Kära vänner, hoppas ni inte glömt mig. Har inte glömt er. Lovar. Har alltid sagt det att tiden går nog fortare i mitt liv än andras. Dubbelt så fort tror jag bestämt. En timme är en halvtimme osv. Semestern har nått sitt slut men semesterstiltjen ligger fortfarande kvar som en dimma. Det är tyst och lugnt, grilldoften sipprar in genom fönstret och ingen har ännu kommit tillbaka dit jag har mitt kontor. Kylen i personalrummet gapar tomt. Kaffe måste jag ju ändå ha tänkte jag, men beskan utan mjölken är ingen trevlig upplevelse. Fann lite glass i frysen gick (nästan) lika bra.

image

Skrev detta på facebook.

Första dagen efter semestern. Känns bra att vara tillbaka förutom ryggen som jag inte kan räta efter 4 massagebehandlingar i Turkiet. Går som en 90 åring. Funderade på att mjukstarta efter semestern. Men ha… :P Denna vecka innehåller: Dopsamtal, sorgesamtal , läsa mina 89 mail, Förbereda och hålla en sommarkväll, 4 dop, 1 begravning, 1 mässa och förberedelse inför detta, samtidigt som jag har telefonen på expeditionen… Hann ingen lunch idag. Däremot serverades det kaffe och kanelbulle på mina två hembesök som tog 5 h av min arbetsdag. Lär bli en sen kväll. Redan trött. MEN: Jag är lycklig över att få arbeta som präst, att få ta del av människors liv och dela deras glädje och sorg… Att ha förmånen att kunna unna mig… Att leva i ett fredligt land och inte utsättas för terror eller hot… Vetskapen att mina nära och kära mår bra och att någon väntar på mig när jag kommer hem.

Igår hade jag en sommarkväll i församlingshemmet. Det var ett tag sen jag bestämde mig för vad den skulle innehålla, kom snabbt på musikquiz och tänkte inte mer på det sen. När det väl var dags tänkte jag: ”hur tänkte jag där!?”… fick googla låtar från förr och satte lite frågor på dem. Stackars församlingsbor. Prästen får googla låtar hon aldrig hört förr. Vi fick en trevlig kväll i alla fall. Våra församlingsbor är så fina och förstående till mina påhitt. Andakt blev det också naturligtvis!

Har ni hört denna?

Riktigt rolig låt, men skulle förmodligen inte vara så accepterad idag… Men däremot var ”swing it magistern” i hetluften när den kom, fick jag berättat för mig… Ja, att sjunga om cigaretter är väl inget, men hujedamej för att skämta om skolväsendet.

Kalendern är redan fullproppad, och de lata dagarna på stranden känns som år bort, trots att det är ett par dagar sedan. Sol har alltid varit min grej. Visst, det är farligt, och som Jesper Svartvik i NT på teologen lärde oss – att sol är i många verser i Bibeln negativt förknippat. Vi ska alltså inte läsa Bibeln som charterälskare. Har fått skaffa mig nya teologiska glasögon som ni kanske förstår för att tolka ”rätt”. (Artikeln om D-vitamin brist som nyligen kom uppskattade jag… Men kanske man ser eller inte ser det man vill…)

Här äter jag glass på Mas Palomas och posar senare några år äldre.

image image

Här posar jag igen. Likadant fast många år äldre…

image

imageimageimageimage

Mamma hjälpte svärmor och svärfar att passa gården. Ibland känns det som om vi fortfarande är 14 år. Sms:en/mailen vi fick löd: Lever ni? Smörjer ni in er? Men också meddelande som: Nu är det bara en kyckling som lever, den andra hittar vi inte. Eller: Jag får bara in fyran på tv:n… Jaha, vad ska vi göra åt det härifrån. Tacka vet jag vykortets tid… Vet att när pappa var till sjöss hörde han av sig till farmor och farfar en gång var 6:e månad. Men en vecka är ju en lång tid. ;) Tur ”di gamle” finns i alla fall. <3

image

Sista dagen på semestern åkte vi till Helsingör. Blodsockernivån var nog lite för låg efter all shopping då vi skulle hitta en restaurang. Jag vet att det inte är så kulinariskt kanske men vi (läs jag) ville ha antingen Dansk Flaeskesteg eller panerad rödspätta med dansk remouladsås. Men vad hittade vi? Jo, grekiska restauranger, italienska, grillställen och många små söta pittoreska restauranger fanns det. Men ingen spätta eller gris. Jag muttrade och jämrade och sa att jag minsann aldrig skulle åka till Helsingör mer. Regnade gjorde det också. Tillslut började vi båda skratta, gav efter och gick dyngsura in i en restaurang och beställde mexikanska burgare. När vi gick tillbaka gick vi förbi en familj där vi hörde kvinnan säga: Hur j**la svårt ska det vara att hitta dansk mat på detta stället? Vi skrattade igen och åkte hem glada och mätta.

image image

image

Vad har hänt sen sist:

Har provat att skjuta viltsvin på en lantbrukarfest i Vallåkra med 300 bönder. Blev mäkta imponerad av min träffsäkerhet faktiskt. ;)

image

Varit på utflykt med syföreningen där vi besökte bla vackra Harplinge kyrkogård.

imageimageimage

Katten fann en ”kompis”

image

Har varit på möhippa och vigsel. För två nära och kära vänner. (Två olika vänner) En rolig möhippa med äventyr och mys. Sedan en fantastisk vacker vigsel med en härlig fest som varade till småtimmarna.

image imageimage

Firat midsommar i barndomsbyn Smygehamn.

imageimage

Nu ska jag fortsätta arbeta och hälla upp en kopp kaffe till med vaniljglass. Den som söker den finner, men kanske inte alltid det man tänkt sig. Tur är väl det.

Goda förvaltare är temat på söndag. Kanske borde Helsingör tänka på det. Eller också får vi tacka för att saker och ting förändras. Kanske kan man hitta dansk mat i Grekland. Länge leve mångfalden.

Tillsammans får vi be för vår värld just nu och kämpa för varandra.

Detta hjärta satte vi under möhippan på en bil med okänd ägare med ett kärleksfullt meddelande. Ett spontant beslut ska sägas.

image

Väl mött och hej så länge.

När Gud sår ett frö i mig gror det i hela mitt hjärta.

Ibland känns det som att tiden skjuter iväg. Våren är här och det går i en rasande fart. Det känns nästan som sommar redan. Mycket är i görningen och tempot är högt. Minns ni denna roliga reklam? Där våren/pollen bokstavligt talat skjuts iväg. Är så tacksam att jag inte är allergisk.

I söndags höll jag i en små och stora gudstjänst. Härligt som vanligt! Temat var Gud – Fader, Son och Ande. Jag hade tagit med mig rapsfrö, rapsblommor och rapsolja. För att visa på att Gud är en, men kan visa sig för oss på olika sätt. Precis som det lilla svarta runda fröet som både blir till stora vackra solgula rapsfält för att sedan bli till olja. Kyrkoherden var där och när jag började vifta med rapsen då jag pratade såg jag hur hennes ögon började att rinna. Tänk att hon är så lättrörd tänkte jag… Sedan började hon nysa sig igenom hela gudstjänsten… Oj då!

små o stora

I vår församling har vi något som kallas för språkcafé. Hit kommer många flyktingungdomar och en del äldre damer från bygden. En dag gjordes det en utflykt hem till oss. Jag förberedde mig…

image  image

Hoppas dem tyckte det var lika mysigt som jag gjorde. Vi satt i gräset och i traktorn, klappade lamm, drack chokladmjölk och åt mina himmagjorda kanelbullar. Tack för att ni ville komma!

image                image                                 image

image  image

En annan dag var det dags för konferens i Malmö. #Samhälle och Existens

image image

Två givande dagar fyllda av intressanta föreläsare. Skådespelerskan Stina Ekblad inledde med denna dikt:

Ögonblicket (Solveig von Schoultz) 1. Jag är här Jag är hos dig, sa ögonblicket. Jag är här. Lyft upp ditt öga som det står i psalmen: gräsmattan breder långa svala skuggor de gula liljorna slog ut i morse ur björkens lövsal sorlar hela dagen en livlig lyckolåt. Vad vill du mer? Jag ville inte mer. Men jag såg mer: på marken ligger fågelboet krossat och myror kryper över döda ungen. Allt hör till mig, sa ögonblicket. Allt.

Ja, så är det allt.  För mig handlar denna dikt om acceptans. Vad betyder den för dig?

Annat klokt som sades på denna konferens var bl.a. ” Villkoren för att det ska fungera är inte att vi slår ihop alltihop, utan att vi delar världen. Delar världen, så att vi kan dela världen med varandra.”

”Religion och sekularisering vilar på en rörlig sockel. Vi är mer religiösa än vad vi tror. Vi behöver alla bli mer religiöst musikaliska men också sekulärt musikaliska.” Professor Bengt Kristensson Uggla

”Två sanningar möts. En kommer inifrån, en kommer utifrån. Där dem möts har man en chans att se på sig själv” Tomas Tranströmer

”Det finns inga religiösa krig, endast religiösa dimensioner i dem.” KG Hammar

Jag tänker att vi talar mer om dödandet i Guds namn än om tron som i själva verket kan rädda liv.

Ärkebiskop Antje Jackelén översatte Luther… ”Kristus står vid din dörr, så sluta glo upp mot himmelen.”

Denna vackra översätning avslutar jag med ett citat från när Etienne Glaser läste Rumi: ”Detta kan du inte förstå med ditt förnuft. Du måste spricka upp.”

Vad har mer hänt sen sist?

Jo vi har varit på Ven. Då mötte vi ca 430 7:e klassare från Landskrona kommun. Med projektet SeVen som vi haft möjlighet att utföra tillsammans med Landskrona församling. Eleverna fick gå runt på stationer som utgick från skolans läroplan och de olika ämnena de läser. Eleverna fick först möta Tycho Brahe och hans kära hustru som hälsade dem välkomna. Allt gick i denna anda och den tid då banbrytande upptäckter gjordes inom astronomin som legat till grund för vår moderna världsbild. Gemenskapstid med härliga kolleger och ett dopp i det blå efter att klasserna åkt hem. Ungdomarnas tankar om människans värde (som var huvudtemat på den station jag fanns på) var fantastiska att få ta del av. Vad är en människa? Vad är en människa värd? mm.

imageimage

image image

Och så har vi haft drop in dop och vigsel. Anser mer och mer att det är ett gyllene tillfälle då vi på ett otvunget sätt gör den stora stunden enkel och naturlig. Själv döpte jag tre barn från samma familj där det helt enkelt bara inte blivit av. Dopet och vigseln får stå i centrum. Inte allt runtomkring…

13164346_586618024829944_5191844716147264532_n image image

image

Minnena är det som blir kvar efter ögonblicken. Min pappa skulle fyllt år den 17 maj och jag saknar honom mycket. Men min rädsla är att minnena bleknar. Tvingar mig själv att minnas ibland och då minns jag inget. Sen kommer en doft eller en låt och allt kommer över mig. Även om det just då känns ledsamt blir jag tacksam för stunden då det känns som att han visst finns kvar. Jag har inte glömt.

image

Sist men inte minst var jag på en nära väns möhippa. Älskade vän. Vart tog tiden vägen? Minns när vi plockade sniglar. Som sedan såldes till (glada) grannar…

image

”Jag är hos dig, sa ögonblicket. Jag är här.”

Glöm inte att spricka upp…

rapsfaelt

 

 

Livet är allt äggande spännande

Medan mannen sår ärtor sitter jag nu på planet till Stockholm med två av mina äldsta vänner för att hälsa på en tredje. Med oss i bagaget har vi varsitt av detta liv som Mikaela, vännen vi ska hälsa på har sytt.

imageDet ska bli varsin brudtärneklänning. Dock kommer min inte att synas så mycket under själva vigseln då jag också ska förrätta den. Tänk att få vara både tärna och vigselpräst på samma gång. Ser fram emot denna dag och känner mig rik. Gammal vänskap rostar aldrig sägs det. Så kan det vara men riktig vänskap står pall även när man själv känner sig lite rostig.

imageMedan jag äter min bridgeblandning som mina ödmjuka, fina vänner aldrig skulle göra narr åt mig för, eller kalla gubbgodis… (en något förskönad sanning) så oroar jag mig lite för äggen jag har med mig i handbagaget.

Tänkte att jag ju måste ha med mig lite ägg från gården till storstadsfolket. Även detta skrattade naturligtvis inte mina ödmjuka vänner åt…

Säkerhetskontrollanten undrade om äggen var kokta. Annars ansågs det som vätska… Självklart sa jag, (vilket var en sanning med viss modifikation. Tryckte i princip ut äggen från hönan strax innan jag körde till flygplatsen.) Säkerhetskontrollanten skrattade och sa men vem skulle ta med sig råa ägg? De kan ju expandera också. (Frågan är snarare: vem skulle ha med sig kokta?) Jag skrattade med lite falskt och sa – nä precis vem skulle vara så dum och göra det…

Nu hoppas jag bara att mina äggbomber inte ska explodera.

Trevlig helg!image

 

Tankar som väcktes…

Läste denna reflektion av domprost Mats Hermansson: Tankar inför tredje söndagen i påsktiden – ”Den gode herden”

En fin och bra betraktelse av Mats Hermansson med hans tankar inför tredje söndagen i påsktiden – ”Den gode herden.” Men jag håller inte riktigt med Hermansson när det kommer till hans lantbrukarperspektiv. ”Dagens människor” är även lantbrukare som gör ett stort och viktigt arbete. Glöm inte vart maten vi äter kommer ifrån… Tror det är farligt att förringa människans kunskaper oavsett vart hon bor i landet. Sant är dock att kunskapen om vad lantbruket ger har minskat i takt med att stad och land kommer allt längre från varandra. Men om nu ”asfaltens och betongens människor” inte vet vart maten kommer ifrån är det ännu viktigare att vi inte omskriver Guds ord om natur och skapelse.

”Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, lanserade det digitala läromedlet Bonden i skolan, www.bondeniskolan.se. Detta är en unik satsning där elever på ett enkelt och roligt sätt får lära sig var maten på våra tallrikar kommer ifrån och varför vi faktiskt behöver bönder.” Källa: SLA, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet

Just nu sitter jag på mitt kontor i Häljarp och känner gödseldoften som sprids från alla våra många marker runtomkring. Men det är kanske någon som sänt ut denna doft i samhället som i en Science fiction-film för att vi ska uppfatta att vi fortfarande bor på landet där inga lantbrukare längre finns… (Ursäkta min ironi.)

”Över 77 procent av EU:s yta består av landsbygd (47 procent jordbruksmark och 30 procent skog) och omkring halva befolkningen bor på landet. I EU finns 12 miljoner heltidsjordbrukare med en genomsnittlig areal på 15 hektar var (att jämföras med USA:s 2 miljoner jordbrukare med i genomsnitt 180 hektar). Tillsammans står jordbruket och livsmedelsindustrin, som är starkt beroende av jordbrukssektorn för sin försörjning, för 6 procent av EU:s BNP, 15 miljoner företag och 46 miljoner arbetstillfällen.” Källa: Europeiska kommissionen http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-631_sv.htm

”172 700 svenskar håller på med jordbruk, antingen på heltid eller på deltid. Om man räknar in skogen och livsmedelsindustrin så blir andelen större. I dag finns det drygt 67 000 lantbruk i Sverige. 1970 fanns det mer än dubbelt så många. Ändå har produktionen inte minskat, eftersom gårdarna har blivit betydligt större. I dag har en svensk gård en åkerareal på ungefär 41 hektar. Det är nästan dubbelt så mycket som för 40 år sedan. Vi får också ut betydligt mer av varje hektar och av varje djur. I dag ger ett hektar vårvete i genomsnitt fyra eller fem ton i skörd.” Källa: Jordbruksverket

”Skåne är 1 136 850 hektar stort. Ungefär hälften är jordbruksmark. Den allra mesta marken ägs av privatpersoner. De hundra största markägarna äger en fjärdedel av Skåne.Källa: http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/skanes-100-storsta-markagare/

”Svenska kyrkan förvaltar Prästlönetillgångarna, som består av skogsmark, jordbruksmark och värdepapper. Svenska kyrkan är Sveriges största institutionella skogsägare efter staten. Det är relativt vanligt att jordbruksföretag arrenderar åkermark av kyrkan. Svenska kyrkans samlade innehav av jordbruksmark gör organisationen till en av Sveriges enskilt största ägare av jordbruksmark. Enligt våra avgränsningar äger Svenska kyrkan knappt 54 000 hektar jordbruksmark, varav 44 000 hektar klassas som åkermark. Vidare äger Svenska kyrkan 370 000 hektar produktiv skogsmark ägd i kombination med jordbruksmark.” Källa: Svenska kyrkans hemsida + https://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Foretag%20och%20foretagare/Statistikrapport2015_03/201503._kommentarer.htm

mark svk Bild från Svk

Så när Hermansson skriver: ”Evangeliet är ju skrivet för nästan två tusen år sedan i en miljö där människorna levde nära det som jorden gav. Idag ser det annorlunda ut. De flesta i vår tid har aldrig träffat en herde… När nästan ingen längre lever på att bruka jorden är det naturligtvis en väldig utmaning att vi hittar andra bilder. Bilder som kan förstås av dagens människor.”

Tänker jag att alla dem som dagligen sliter på markerna för vårt dagliga bröd (inklusive alla de lantbrukare som arrenderar mark av Svenska kyrkan) finns det en risk att dessa känner sig bortglömda och stenåldersklassade. Självfallet är det bra att beskriva Gud på ett mångfaldigt vis inklusive bilden som den goda förskoleläraren eller den gode ungdomsledaren. Men att medvetet försöka glömma bort människans arv och kultur är inte lösningen. Det finns en rikedom i bibelns texter som ska tolkas och diskuteras för att en ska kunna tillgodose sig Guds ord. Sen får vi komma tillbaka till ordet som är beständigt. Vi måste förhålla oss till den kunskap vi har om världen och inte låtsas att denna kunskap inte finns. Jesu bildspråk är rikt med ett djup som jag anser vi ska vara sparsamma med att ”skriva om.” Jesus använde sig utav ett bildspråk utifrån sin samtid. Det innebär inte att vi inte kan förstå dem idag. Om så är fallet bör vi istället studera Jesu samtid bättre. För visst vore det sorgligt om ”endast bönder” som det står i Hermanssons text förstod bibelns texter. Skulle det mot förmodan vara så får väl detta anses rättvist då det knappast var bönderna som kunde ta till sig det skrivna ordet när den första översättningen av hela Bibeln till svenska kom 1541. Då det inte var troligt att det var så många bönder som kunde läsa eller ens förstå vad prästen läste upp då. ”Förstod bönderna vad prästen läste upp? Själva svarade de påfallande ofta nej på en sådan fråga. Ändå verkar folk ha övat upp en smått imponerande förmåga att ta till sig komplicerad kansliprosa via örat, i en tid då de flesta tillägnade sig innehållet i det skrivna ordet genom att lyssna.” Nils Erik Villstrand, Kungen, bonden och skriften 1500–1800

Hoppas vi på 2000 talet också kan förstå. Trots svåra ord som ”Herde.”

”Vi kristna är alla kallade till att vara översättare” skriver Hermansson. Helt rätt. Där kommer predikan in som det gyllene tillfället. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda … Så att alla människor oavsett vem, kan ta till sig Guds ord.

Hermansson avslutar ändå med: ”För han är den Gode herden.​” Det gläder mig.

Den Gode Herden, kycklingmamman, klippan. Gud liknas också vid en konstnär (Salomos vishet 13:1-3) och en barnmorska (Psaltaren 22:10-11).

På så många sätt som möjligt för att var och en ska kunna ta till oss Gud. Amen.

God morgon hälsning till fåren

 

När lammen tystnar…

Nu är det tyst. Nu är det vemodigt!

I lördags konfirmerades två grupper med konfirmander. Under den sista praktiska utbildningen till präst fick vi någon gång öva på att skriva ett konfirmationstal.

”A piece of cake tänkte jag”, och det var det i princip också… Det var bara det att då hade vi en påhittad konfirmandgrupp att öva på. Nu såg jag ”mina” konfirmander stå där framför mig i kyrkan medan jag skulle hålla tal till dem. De har ju gett oss så mycket värme. Så mycket av sig själva. Var och en på sitt sätt. De är unika och fantastiska var och en med många gåvor och styrkor som vi har fått möjligheten att upptäcka under vår tid tillsammans. Så varje gång jag satte mig ner för att skriva ett tal till dem tänkte jag… ”Inte lika kaxig som under skoltiden alltså.” :P

De har bekräftat sitt dop och dopet är en möjlighet att se sitt eget liv i ljuset av Jesus, hans liv, död och uppståndelse.

imageimageimage

Efter en av konfirmationsgudstjänsterna såg jag en konfirmand åka iväg med sin mamma i bilen. Det kändes som i en slow motion scen när våra blickar möttes. Sen tänkte jag inte mer på det och gick mot församlingshemmet. Innan jag hann ta i dörren kommer samma konfirmand springandes mot mig och säger: ”ville bara ge dig en sista kram…” Hur mycket älskar man då inte sitt jobb?!

Dessa ungdomar är inte bara vår framtid, utan vårt NU!

I söndags så var temat ”Den gode herden.” Eftersom vi själv fått många lamm nu och jag ser min sambo ge av sin tid och omsorg till hans får varje dag, kom jag att tänka på oss alla som kan vara herdar, vägvisare och förebilder.

får 1

När jag träffar våra ungdomar i församlingen vill jag ge dem så mycket som möjligt. Dock är det ju inte ”jag” som ger utan det är Jesus. Men min uppgift är ändå att peka på Jesus. Att ge verktygen de själva måste använda för att finna sina svar. Men framförallt att i samtalen och mötena hjälpa dem att själva se att de duger som de är.

image    image  får 2

Någon konfirmand sa att hen inte brydde sig längre om vilken attityd hen hade eller vad hen gjorde… att hen ändå i skolan eller på andra platser alltid fick ”skiten” för allt. Att ingen tyckte om hen… Jag kan bara hoppas att jag nådde fram.

Att vara en herde för 2000 år sen i Galileen var nog ingen dans på rosor. (Eller skuttandes fram på en blomstrande sommaräng.) Det var snåriga terränger, fyllt av faror som väntade runt hörnet. Inget eftertraktat yrke med andra ord. Ändå liknar Jesus sig vid en herde han vill vara för oss. I söndagens evangelietext står det: ”Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma…”

Det gäller att se bortom attityder och missvisande bilder för att se människan bakom. Att inte bli rädd eller blunda för. Aldrig överge oavsett vad du ser. Det finns en grund till allt. Att vara tonåring och inte tro sig duga är inte ett lätt ok att bära. Men Jesus säger ” Jag ska bryta sönder deras ok…

image – (Bild hämtad från årets långfredagsgudstjänst.) Jesus dör för oss, för att bära vårt ok/våra bördor som han tar på sig/bryter sönder åt oss. Och uppstår för oss för att ta hand om sina får och vårda dem.

Senare i söndagens evangelietext står det: ”Jag har också andra får som inte hör till den här fållan, också dem måste jag leda” En mening som passar in på hur vår värld ser ut idag. Det är många som vi inte kallar ”våra egna” som just är ”våra egna” med behov och rättigheter.

Livets mening är inte prestation. Meningen finns i att du är värdefull och viktig för att du är den du är. Som människa har du både ansvar för ditt eget liv och för hur du bemöter andra. Ibland fungerar det bra, ibland inte. Dopet påminner dig om att du alltid får börja om på nytt, att livet alltid är större än våra misslyckanden. Kanske är förlåtelsen den stora nyckeln. Utan att kunna förlåta varandra och utan att kunna ta emot förlåtelse är det svårt att kunna leva i kärlek och respekt med sina medmänniskor.

Men när vi inte förstår eller när vi har svårt att ta till oss Jesu ord och budskap får vi ändå bäras av löftet: Att vi är hans får och han är vår Herde som alltid kommer att hämta oss, om det så bara är Du av 100 som springer bort.

image  image

 

Den första måltiden

Stilla veckan, även passionsveckan, dymmelveckan, tysta veckan eller påskveckan, är den sista veckan i fastetiden, det vill säga veckan före Påskdagen, från Palmsöndagen till Påskafton och firas till minne av Kristi lidande och död på korset.

När vi pratar om påsken är det ofta den sista måltiden vi tänker på, då Jesus instiftade nattvarden.

Nu går det någon reklam på TV som jag inte riktigt minns vad den handlar om, något slags pålägg tror jag. När jag såg den första gången hoppade jag till vid orden ”den första måltiden.”

Just det tänkte jag… I livet är det inte många saker som får vara den första många gånger. Det är liksom det som är själva poängen med en första gång. Men när jag tar emot nattvarden ser jag det som en första måltid varje gång. Ett nytt möte med Jesus varje gång. Ett möte fyllt av nåd och kärlek. ”Guds nåd är var morgon ny, ja, stor är hans trofasthet” Klag. 3:23

När våra konfirmander går på sina gudstjänster inför själva konfirmationsdagen följer ibland även deras föräldrar med. En mamma berättade om ett gudstjänstbesök som träffat henne starkt. Inte nog med att det var kvalitetstid med hennes son, där mobiltelefoner och annat som brukade pocka på uppmärksamheten var borta, så tillät hon också känslorna att komma fram. Ett första möte?

Kanske ska vi inte bara tänka på den sista måltiden som den sista Jesus firade med sina lärjungar. Utan även den som är den första som han vill dela med dig, just som den första, om och om igen.

Gud består, men relationen mellan dig och Gud fördjupas och förnyas varje dag. Gårdagen finns inte längre. Ty den är borta och kommer aldrig mer igen. Endast nu, nu, nu består. Och i detta nu, är du älskad, buren och förlåten.

Här har vi i ”Gud och Spagetti” under gudstjänsten pratat om liknelsen om senapsfröet. (Använde mig dock av vete) :P Efteråt planterade vi egna fröer som nu behöver vår omvårdnad för att sen kunna planteras ut. Våren är här och allting blir som nytt igen.

image  imageimage

image

Första stunden ute i solen, naken med täcket runt om kroppen och med kaffe i handen. Det känns som att hela själen andas in våren. Hade förstås varit trevligt med en gräsmatta som tyvärr fick ryka med efter den nya dräneringen. Men hönsen tycks inte ha något emot att sprätta i jorden.

image

Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar, din barmhärtighet den kan aldrig ta slut. Den är ny varje morgon, ny varje morgon. Stor är din trofasthet min Gud, stor är din trofasthet. Psalm 704

 

FEBERUARI

Nej, jag har inte stavat fel till februari ofrivilligt. Namnet februari kommer av latinets Februarius, som i sin tur kommer från den etruskiska guden Februus namn. Februari kallades förr i Sverige för Göjemånad och kan översättas med snömånad. (Säker källa, nämligen wikipedia.) :)

Hur som haver så stämmer det både med snö och feber i år. När Jesus vandrade i öknen i 40 dagar som är en av de bibelparalleller till varför vi fastar i 40 dagar, fick säkert även han feber.

imageEtt suddigt (men väl så uttryckligt) kors i en svettig panna på askonsdagen.

Vi är nu inne i fastan och på söndag så är det den andra söndagen i fastan. Fastan är inte ett självändamål utan ett medel. Ett medel att komma närmare Gud, vår medmänniska, skapelsen och oss själva. Vad kan jag avvara till förmån för någon annan? Det är en tid för självrannsakan. En tid till fördjupning. Att be och förkovra sig. Det handlar om att avstå och prioritera. Tiden hushåller du själv med, värdera den! Under fastan kan också tankar som vad dränerar mig på kraft? Få fokus.

Ibland behöver vi påminna oss om hur bra vi har det och hur mycket vi tar för givet. –  Se Svenska kyrkans fastekampanj!

Ur boken Mod att mogna av Gerard W Hughes står det: ”När vi tänker på problem som orättvisa, världssvält, hemlöshet, våld, vapenhandel, kärnvapensystem som hotar allt mänskligt liv, kan vi känna oss överväldigade av problemens oerhörda omfattning och vår maktlöshet. Vi ska komma ihåg hur hjälplösa vi är tills vi inser att vi inte har räknat med Gud.” ”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka.” (Ef 3:20)

I kommande söndags evangelietext (Luk 7:36-8:3) får vi möta en kvinna som i texten beskrivs som en synderska. Vem var hon egentligen, hon utan namn? Hon dyker upp i berättelsen och försvinner spårlöst och namnlös. Men det finns en historia här, även om den är dold. Vad får henne att hälla dyrbar olja över Jesus fötter? Jag lockas att fantisera kring henne. Helt klart har hon varit med om någonting starkt som förändrat hennes liv. Ett elektriskt möte med Jesus som har berört henne på djupet. På vilket sätt framgår inte. Jesaja profeterar långt innan om vad Jesus skulle komma att göra när han mötte människor. Så här skrev Jesaja: ”Han har sänt mig att frambära glädjebud till de förtryckta och ge de förkrossade bot. Att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade. ”

Kan det vara så att den namnlöse hade upplevt något sådant: glädje, bot, frihet, befrielse. Hon har blivit sedd och känt sig älskad. Jesus har blivit hennes kung. Det var kungar man smorde med olja. Det ligger inte på ett teoretiskt plan. Hon känner det i hela sin varelse. Hon måste få göra någonting. Hon rinner över av känslor. Kanske känner hon tacksamhet, förundran, glädje. Det är på riktigt. I hennes kropp och sinnen.

Det händer saker med oss när Jesus kommer nära.

Temat är den kämpande tron. En tro som så lätt blir splittrad när motgångar möter oss. Ofta står människan inför känslor som kommer hand i hand. Två av dessa är hopp och förtvivlan. Som vi ibland kastas emellan. Men kanske kan tron vara en tredje part som medlar och försöker frambringa försoning mellan just hopp och förtvivlan.

Innan jag tog mig för att skriva min predikan inför söndag, fastnade jag i Google träsket. Det är lätt att göra det…

Mina sökord var ”ofrivillig barnlöshet” ”tipps att bli gravid” och vipps så hade jag klickat hem både munkpeppar och bidrottninggelé som tydligen ska vara dundermedel när man vill bli gravid.

Ett klipp från ett av alla tv soffornas program handlade om ett par som kämpat med att bli gravida. Och de kämpade definitivt med tron på det. Efter sju års försök vilket nästan raserade hela deras tillvaro och relation gjorde att de nästan gav upp. Men när en dörr hade stängts öppnades ett fönster för dem och de adopterade en liten tjej från Colombia. Flickan kom in i tv-studion och hoppade upp på en stol. Jag grät av glädjetårar framför datorskärmen samtidigt som flickan råkade se sig själv i kameran och gjorde de bästa grimaser hon bara kunde komma på. Tack Gud för världens barn. Sen stängde jag efter allt för länge ner dessa sidor och slog upp dagens texter.

”Den kämpande tron”, blev dagens tema och evangelietexten handlar om en kvinna som kommer med alla sina känslor till Jesus. Ingen vet vad hon bär på för historia men Jesus säger till henne: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Vår tro kanske inte alltid kan hjälpa oss att få det vi allra mest önskar, men den kan hjälpa oss att leva med vår önskan. I första Korinthierbrevet läste vi: ”Den som tror sig stå stadigt ska se till att han inte faller.” Därför måste vi rota vår tro så att allt det som hör livet till inte gör att vi blåser omkull. ”Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och ska inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.”

Det står inte: När han sänder prövningen visar han er barmhärtighet så att ni slipper den. – Nej. Utan, så att ni kommer igenom den. Sen tänker vi olika vad gäller hur Gud sänder prövningar eller inte. Men att de tillhör livet, är ett faktum. I bön sker under även om det inte alltid blir de under vi tänkt oss från början. Jesus säger ju: ”Be så ska ni få.” Men kanske borde det stå; be så ska ni inte få. Eftersom det är så det oftast känns. Men vitsen med ihärdig bön är kanske inte att vi ska få vad vi ber om utan att vi genom konkreta böner ska erkänna och fördjupa vårt beroende av Gud.

Vill ni höra mer om hur jag tänker om söndagens texter så kom gärna till Saxtorps kyrka på söndag kl. 11 så firar vi mässa tillsammans!

image  Häromkvällen skulle jag baka. Sånt tycks mest hända om nätter och kvällar i mitt liv har jag märkt… Ett ägg fattades. Ett. Jag gick ut till hönsen med ficklampan i högsta hugg och hoppades på att även de var kvällspigga. – Jag fick vad jag bad om. Ett ägg.

Efter fastan firar vi påsk för att glädjas åt Jesu uppståndelse. * Livet* När man längtar efter barn blir ägget tydligt för fruktsamhet. Ett fruktsamt liv med Jesus kräver sin ihärdighet men ger frukt i form av Kärlek och Nåd!

I glädje och sorg.

När en livspartner rycks bort från en annan livspartner tar livet sig en ny skepnad. Igår såg vi filmen ”En man som heter Ove.” Det var skratt blandat med gråt, precis som livet självt. Livsgnistan försvann från Ove som fått sitt liv krossat efter att hans fru dött i cancer. Ove ville inte längre leva, han såg ingen annan utväg. Men något eller någon tycktes hålla honom kvar på jorden. Än hade han uppgifter att utföra. Var det inte den ene grannen så var det den andre som behövde Oves hjälp. Eller så var det någon som inte följde gatans (Oves) regler som gjorde att Ove fick ta itu med det där först. Han besökte sin frus grav och berättade för henne att de snart skulle träffas igen, men att han hela tiden blev ”störd.” När höggravida Parvaneh med familj flyttar in i radhuset mittemot och backar in i Oves brevlåda inträffade något som det egentligen inte fanns tid till i Oves planer. Nämligen en oväntad vänskap. Livet är starkare än döden, och ljuset övervinner mörkret… Än var inte Oves tid kommen. Han behövdes. Hans bräckliga kärl vattnade andras liv. Hans livserfarenheter och historia gav mening och kraft åt andra. Han behövdes!

Häromdagen åt jag sopplunch i församlingen och samtalade med en man om hans liv. Han berättade om sina resor och erfarenheter och om den stora sorgen. Tiden gick och till sist var det bara vi kvar i den stora salen. Han fick berätta sin historia.

På mitt skrivbord sparar jag alla kort som skickas till mig från en man som är över 90 år. Det värmer lika mycket varje gång jag får ett kort. När jag var pastorsadjunkt hade jag hans frus begravning och sedan dess hör han av sig kontinuerligt. Ibland ringer han och jag lyssnar… Även när jag får stå ut att bli kallad för ”lilla tösabiten” haha.

image

Funderar ofta på hur det kommer att kännas. Det måste vara som att få något amputerat på kroppen. När man har levt så länge tillsammans. Men det är ju så att var sak har sin tid.

Allt har sin tid

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.

Jag vet att vad Gud gör består för alltid, ingen kan lägga något därtill, ingen kan dra något därifrån. Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom. Det som är har redan varit, det som kommer har redan funnits.

Gud letar åter fram det flydda. Pred. 3: 1-15

soluppgång

Efter filmens slut var det som att alla fick sig en funderare över hur bräckligt livet är. Innan filmen hade knappt någon bytt några ord med varandra som inte kände varandra. Men efteråt blev stämningen som förbytt. Jag och min stolsgranne log mot varandra med tårar i ögonen, hur löjligt det än må låta så var det så. Det öppnades dörrar i foajén åt varandra och många log åt varandra innan vi alla skildes åt. Främlingar pratade med varandra om hur rörda de blivit. En gemensam nämnare hade vi alla. Det vi alla har gemensamt. Livets skörhet och sorg. Men också den glädje som finns i våra liv som vi ibland blir påminda om att tacksamt ta emot och vara varsamma om.

Nästa gång jag eller du möter den där sura gubben eller tanten bör vi kanske fundera över vad hen har upplevt genom livet. 80 eller 90 år av glädje och sorg måste sätta sina spår. Människor behöver bli lyssnade på, få uppgifter och känna sig betydelsefulla. Så är det bara. Det kan förlänga någons liv.

Ibland är det så att det är rättvist att det är orättvist

Inför morgondagens predikan, (som inte direkt har nedanstående innehåll) går tankarna lite kring rättvisa…

Hur tänker vi kring andra, vad de har, inte har, kan eller inte kan? Missunnsamhet är något av det värsta som finns. I detta vill Gud utmana oss. Missunnsamheten skaver!

Jesus säger att vi ska be för och älska våra fiender. Ingen har sagt att det är lätt.

Det vi har eller inte har, tror jag att vi människor ofta tänker på. Fokus borde ligga på vad vi har, kan och är. Att det är gåvor, nådens gåvor från Gud.

Tänker på Evert Taubes klassiker: ”Och vem har sagt att just du kom till världen för att ha lycka och välgång på färden …”

Mycket handlar om hur vi ser på oss själva…

image

HC Anderssons saga om den fula ankungen, den så kallade fula ankungen upptäcker sin riktiga identitet. Den var en vacker svan. Och upptäckten förändrade ankungens liv. Vårt beteende och liv påverkas av hur vi ser på oss själva.

Jesus vill låta oss upptäcka vilka vi verkligen är.

Tänk dig att han är grunden för Din identitet och att han vill synas genom Dig! På honom får vi bygga vårt liv.

Gud vill använda oss efter förmåga och förutsättningar, utan att jämföras med andra. Du har en kallelse, ditt liv har ett mål.

 

Nu är vi hemkomna efter lite semester.

image  image

På promenadavstånd gick vi och firade gudstjänst i San Agustín. En härlig familjegudstjänst som bjöd på ett skådespel om Moses i vassen. Samma bibelberättelse använde jag mig sedan av till ”Gud och spagetti.” Husmor Anneli klädde ut sig och fick spela både Moses syster och mamma. Kändes lite som när jag var liten och tvingade min systers döttrar att spela det jag bad dem. En gång var dem hästar och fick springa runt i en riktig hage och drack vatten ur spannar. Socker och äpplen fick dem med. En gång filmade jag dem med en stor videokamera som vi hade då. Då lekte vi att vi spelade in en reklamfilm för C-vitamin. Det var kul. – Tyckte jag… Så tack Anneli för att du gjorde det jag (ödmjukt) bad dig! ;)

image