Vacker vardagsglädje

Igår övade min barnkör. Nästan alla var där, de satt snyggt uppradade på sina stolar och vi sjöng startvisan, gjorde vår lilla tal-kör för att rassla igång och sen fick alla resa sig upp och bli ordentligt uppsjungna. Då kommer en mamma in med fart och fläkt och stannar i dörren. Jag riktigt ser i ögonvrån hur hon hejdar sig. Hon står kvar där i dörren och tittar och ler lite, hennes barn ser att hon kommer in, han tänker en bråkdel av en sekund, sen springer barnet genom hela kyrkan och flyger upp i mammans famn. Sen skuttar han glatt tillbaka till sin plats. Så vackert och så mycket kärlek. Dagens guldkorn.

Det övertrumfade både radiogudstjänst-inspelning och därpåföljande körövning samt morgonens yoga-pass.

Så vackert och så mycket kärlek.

Rivstart efter sportlovslugn

Idag har vi planerat hela hösten. Nästan. Väldigt mycket är på plats och det är vackert så. Sportlovet har åtnjutits i lugn och ro tillsammans med familj och dator och ljudfiler, ljudfiler, ljudfiler. Jag har femton nya låtar att lära mig och bästa sättet – för mig – är att sjunga och spela in. Jag tycker det är så otroligt roligt!

Fast det är inte så lätt. Jag har haft ganska mycket dator-krångel och det har tagit lååång tid att klura ut.

Men dagen började med en promenad längs havet, en blåsig sådan. När jag öppnade ytterdörren möttes jag av ett dån av blåst och hav och skog. Magnifikt. Det var en sån gång där dubbla kapuschonger uppskattades högt.

Och så har vi alltså börjat strukturera hösten, vilket undertecknad gillar. Sen besökte jag och maken gymmet, där vi inte varit på flera veckor. Turligt nog började ett spinningpass precis så det var bara att kvista in. Kändes lyxigt. Efter spinningpasset joggade jag med hunden – varje gympapass ”kostar” en joggingtur med hunden. Praktiskt sätt att varva ner, och fantastiskt skönt. Hunden får selen på sig och tuffar glatt på, och jodå, det går att träna lydnad också, trots att hunden har sele. Plus att jag får tacknämlig draghjälp.

Och nu ikväll har jag suttit med de sista ljudfilerna. De är nu inladdade på körens hemsida för varje körsångare att lyssna och öva till så mycket de orkar. Fast jag upptäckte att två saknas, så de får jag ta i morgon.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

I stjärnmossans förlovade land

Idag var jag och hunden på Ribban, vi gick mellan bryggorna längs stranden. Inget konstigt, egentligen, men så förunderligt ljuvligt och skönt. Öresund är så lugnt och stilla jämfört med Östersjön, det är fantastiskt vilken skillnad det är. Stranden är så sandig och sjögräset ligger i höga drivor. Helg ljuvligt. Och så finns där stjärnmossa!!!

.20150211_125031
Det är så vackert! Jag älskar stjärnmossa.

Sen åt jag lunch med min tös och hon hade med sig olösta korsord. 20150211_134423
Där var lyckan i det närmaste total. Stjärnmossa och korsord inom loppet av en timme. Och så lunch med min älsklings-tös. Man kan ju knappast ha det bättre. Sen blev jag så glad så jag gick hem och spelade in lite ljudfiler av rena farten. Ibland går det undan och ibland inte. Man får vara glad när det glimtar till.

From hero to zero

I söndags sjöng mina barn- och ungdomskörer i kyrkan. Det var en ljuvlig söndag. De sjöng så fint. Övningarna 1,5 timme i förväg gick som på räls. Trots vi hade massor att öva hann vi med allting, och dessutom flera gånger så att allt skulle kännas tryggt och bra. Jag var helt förundrad.

Idag var det dags för körövningar igen, barnkören och juniorkören. Barnkören gick väl hyfsat men Juniorkörövningen blev rena kaoset. Bara för att jag skulle hinna med så mycket som möjligt. Jag missade tacka ordentligt för senast, till de fyra små ljus som uppenbarade sig i söndags. Jag missade undersöka varför de andra 8 inte var där. Usch vad jag känner mig miserabel. Men jag tror nog att de hade väldigt kul ändå igår, men jag känner mig som sagt som en smärre katastrof. Men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag.

En textrad som stannat kvar sen i söndags kommer från en av sångerna vi sjöng, en sång som min vikarie/extramusiker/inspirationskälla arrat. Texten är ”Var inte rädd, var inte rädd mitt barn. Himlen har en plan för dig”. Det är vackra ord.

Oavsett vad så går det som tåget från toppen till botten. Skvabom i asfalten.

Men. ”Jag ska få en dag i morgon som ren och obrukt står”. ”I better keep on walking. The light will guide me thru”. Tror jag.

 

Lotta Gutta-Jehu

Dagen började fint, lugnt och soligt med sjö och strandäng och brevskrivande. 20150209_111111
Den stora uppgiften för dagen bestod i att rasta dotterns vovve och ta den egna vovven till veterinären. Enkelt och bra. Vi kom från B-strand och åt lunch i Östra Grevie på folkhögskolan och sen körde vi hem och lastade in våra grejer. Då kom maken på att han glömt hälften i B-strand så han fick köra tillbaka direkt. Ok, tänkte jag, det är ju en baggis att ta båda hundarna så jag gör det. Jag tog dotterns nyckel och körde hem till henne, med min egen hund i bilen. När jag kommer dit så har jag fått med mig fel nyckel. Ett snabbt överslag sade mig att jag hinner inte hem för att leta efter rätt nyckel, det går snabbare att köra till tösen och få hennes nyckel. Jag gav mig iväg, fick nyckel, och så tillbaka. Hunden Apollo blev glad och vi tog en snabb runda. Ursprungstanken var att jag skulle hinna till stranden, men det smög sig när jag hade fel nyckel. Klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi fick köra direkt till veterinären. Vi kommer i tid med 5 minuter tillgodo. Nöjd blev jag. Veterinären tittar bekymrat på Åssians has och säger det måste röntgas. Han blev röntgad och megakollad redan vid ett halvårs ålder men då hittade de inget. Maken anslöt sig till oss när han kom tillbaka från B-strand. Under tiden som vi sitter hos veterinären ringer dottern och säger att hon behöver sin nyckel eftersom hon skulle hem mellan 2 jobb och byta kläder. Det smartaste var att jag körde iväg med hennes nyckel, så vi bytte bilnyckel och jag gav mig iväg. Jag satt i bilen och väntade tills hon kom. Det gick gott och väl och så skulle jag köra hem för att öva med kör-sångare inför mässa på söndag. Då kom jag på att jag hade min nyckel i den andra bilen så jag kom varken in hemma eller på jobb, så jag fick ta en sväng hem till min körtjej och säga att jag var nyckellös. Vi avtalade ny tid och sen gav jag mig hem till min gata. Jag gick in till grannen med extranyckel och han var som väl var hemma. Efter en stund kom maken med båda hundarna hem. Min egen vovve var trött och medtagen eftersom han fått lugnande. 20150209_173040
Vi satte oss på golvet i köket tillsammans, jag och båda hundarna, och bara hade det lugnt och skönt. Sen somnade jag som en sten.

Egentligen skulle jag ju fixat med ljudfiler, spelat in och donat. Det får nog vänta till en annan dag.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Guldkorn

Ibland går livet så rasande fort, allt bara dundrar på och jag hinner knappt andas. Iväg till jobbet, iväg ut med hunden, iväg till jobbet, ut med hunden igen, iväg till yoga passet…. När vintern kommer tvingas vi i alla fall köra långsammare. Alltid något. Vintern kom i helgen och har stannat hela veckan! Lovely!
20150131_145127
Guldkorn 1. Här syns en riktig Skåne-allé, mitt emellan Stenberget och Janstorp (tror jag). 20150131_113114  Guldkorn 2. När vi skulle ge oss iväg skulle vi bara hem till min tös och hämta en kasse med grejer och då kommer flickan ner med ett par små kaffeglas så vi ska kunna fika tillsammans några minuter. Vilken glädjesyn detta var. Jag blev så glad. Det har jag levt på hela veckan.20150202_083907 Guldkorn 3. Och så begriper jag inte riktigt hur allting kan bli så rasande vackert bara man kommer till sjön. Allting blir så praktfullt med starka färger och ljuvliga skådespel.

20150202_084024
Och trots att bilderna ser helt olika ut ljusmässigt så är de tagna vid samma tillfälle. och kollar man noga ser man min vovve i gräset lite längre bort. Guldkorn 4 var att vi var hos pappa och åt lunch i lördags och det var så ROLIGT. Pappa var på gott humör och jag tror att jag skrattade i en kvart, bara för att pappa var så rolig.
20150202_204305 Guldkorn 5. I måndags fick jag det glada beskedet att finalen ur Mattheus-passionen var önskad till begravning på fredag. Jag älskar detta stycke. Fast jag skulle gärna fått beskedet lite tidigare. Som väl är har jag spelat den förut så det är bara till att uppdatera kropp och hjärna, men det var bara att ge sig iväg i måndagskväll och öva på. Jag tycker att Ch. M. Widor har gjort ett rasande bra orgelarrangemang.

Nästa guldkorn var mina körer i tisdags. En pojke var sjuk, varpå de genast hittar på ny text till en av våra sånger och så ringer vi hem och sjunger för honom. På nästa körövning fanns en födelsegris, fast hon var hemma och firade sin födelsedag, så då övar vi in vår grattislåt och så ringer vi och sjunger för henne. Det är så mycket glädje och omtanke i dessa körer.

Det sista guldkornet är nog orgeleleven som hade ont i armen och var hemma från skolan. Men lite orgellektion gjorde susen och det blev genast lite bättre i armen. Då gjorde det inte alls så ont längre.

Och så har jag funderat mycket över hur den inre glöden går och kommer. För det mesta går det som tåget och allt är så lajbans och lilla Lotta tuffar på. Och så kommer ibland en så grym trötthet. Förra veckan var jag så trött så jag stannade hemma från yoga-passet. Fast det var rasande bra, då fick jag lite energi att städa hall och kök och sen gick jag och lade mig. Det var bara så skönt att få vara hemma själv i lugn och ro och bara sitta. Och nu har jag hunnit sitta här en bra stund. Det är också bra.

Pax.