Lång landningsbana

Jag tror bestämt att jag har landat nu. Det tog 2 dygn att göra… fast nyss fick jag syn på finfina bilder på min kör och nu tror jag bestämt att jag flög iväg igen :-D

12779093_1655031014760879_1905118657302720524_o

Jag har varit på körresa i Manchester med min kör Hyllie Gospel. Allting gick bra, tror jag faktiskt. Kören sjöng fantastiskt när de skulle, inget gick fel. Jag har inte haft migrän en enda gång, och jag har inte känt mig obekväm eller udda, utan jag har bara haft roligt och trivts som fisken i vattnet.

Vi var 25 stycken som reste iväg på fredagsmorgonen (egentligen 23 för två stycken åkte redan dagen innan). Första dagen var lugn och fin och ägnades blott åt resan. Vi kom fram på eftermiddagen och undertecknad somnade som en liten sten på hotellrummet så fort vi kom fram. Jag sov inte så mycket dygnen innan vi åkte iväg, så det var skönt att äntligen kunna slappna av.

20160222_071038

Min högst tillfälliga yoga- och träningsmatta

Målet för vår resa var en gospelfestival i Manchester och i priset ingick alla måltider. Väldigt praktiskt och bra. Väldigt lärorikt att få engelsk mat, ärtpuré och sånt. Jag är alltid hungrig så jag slevade glatt i mig. Med lite HP-sås så slank det ner. Vi bodde på ett hotell som var väldigt nära kyrkan men jag tror bestämt att där var mögel på hotellrummet. Varje morgon vaknade jag och var väldigt kall i armar och händer, trots att det var varmt i rummet. Jag fick ägna mig åt allehanda plank-träning och armhävningar för att få igång blodgenomströmningen. Lite läskigt.

Lördagen ägnades åt låtar, låtar och låtar. Vi skulle lära oss sex sånger, och vi hade fått alla sångerna skickade till oss som ljudfiler med text – inga noter, till undertecknads förtrytelse. – Det kändes lite märkligt att åka till Manchester eftersom vi precis hade sjungit på det nya konserthuset i Malmö, Malmö Live, tillsammans med 1100 körsångare. Det var svårt att ta in de nya sångerna eftersom vi var så fullmatade med bra låtar bara ett par veckor tidigare (Manchester-resan var planerad ganska långt i förväg medans konserten på Malmö Live liksom trillade in i januari. Jag är jätteglad att vi var med på båda, för det var verkligen helt fantastiskt).

Vi fick sjunga med Wayne Ellington och Richard Hartley och det var så roligt. De är fantastiska sångare och körledare och vi lärde oss massor!! De hade många musiker med sig som spelte piano eller trummor eller elbas, eller hjälpte till att vara körledare. dessutom hade Wayne med sig sin egen kör som hjälpte till med att sjunga i storkören. Det blev verkligen en närkamp med sång-sättet belting, eller edge, dvs sjunga starkt med enormt tryck på röst och kropp. Roligt om man behärskar tekniken, lite farligt om man gör fel. Mycket farligt, faktiskt. Vi var i en miljö där all hämningar släppte, vi drogs med i energin och sången flödade.

12768321_1655031541427493_7683644597673040372_o

Hela lördagen gick som sagt till att öva de nya låtarna och sen, innan vi gick ”hem” så stannade vi för att öva igenom sångerna vi skulle sjunga dagen efter. Det blev väldigt gemytligt, alla stannade kvar och lyssnade och de som var fenor på improvisation hjälpte till med sången. Det var häftigt när alla stod runt flygeln. Den andra sången vi sjöng kunde nästan alla så alla sjöng med och det var också en fantastisk känsla. Så speciellt, svårt att sätta ord på. På kvällen var det ordnat för alla körer att få mötas på en pub – det var körer från Tyskland, Sverige, Italien, Frankrike och England – och det blev en kväll full med dans och sång. Så roligt!

Söndagen ägnades åt vila på förmiddagen och sen samlades vi vid halv tolv i kyrkan för
att öva inför konserten som var halv tre. Det blev inte mycket övat, först var det gudstjänst i kyrkan och det tog tid att rigga upp högtalare och monitorer. Till slut kom övandet igång och vi fick lunch också. En fotograf gick runt och tog bilder på alla körerna.

Konserten inleddes med att alla körerna fick sjunga själva, och vi började. Kören sjöng som sagt allt rätt och sen när alla hjälpte till12771818_1655031364760844_8414036289496780959_o med den andra sången – Total praise av Richard Smallwood – blev det mäktigt och fantastiskt! Den första sången spelade jag till själv, och Total praise fick jag en pianist som hjälpte mig.

12764475_1655035594760421_768608853926812742_o

Undertecknad står längst bak och håller ångan uppe medelst höga handklapp. Det gäller att roa sig!

Sen sjöng alla körerna sina sånger och så var det dags för stora mass-choir – som egentligen var rätt liten, bara 120 pers.

 

Jag hamnade längst bak, och då blir man rätt avskuren. Jag höll ångan uppe så gott jag kunde.

Efter konserten var det en lisa att gå till hotellet och vila lite. Jag tror att jag var helt slut till sista sången och gjorde inte många knop. Som sångkompisar längst bak hade jag otroligt duktiga och bra sångare, så jag jobbade på till tusen och gjorde av med alla chips-kalorierna. Roligt, men tröttande.

Kvällsmaten intogs ute på stan på olika håll. Jag och fyra körkompisar tog oss till China-town och en fantastiskt restaurang med toppenbra mat. Det gott och det var mycket. Vi blev proppmätta. Sen mötte vi de andra på en pub för lite stilla samvaro. Alla var rejält möra.

Måndagen ägnades åt shopping inne i centrala Manchester. Stackars maken köpte nya skor som gick sönder direkt (slejfen som skulle hjälpa till att dra på skon brast) så vi gick tillbaka och han fick genast en ny sko. Glada gick vi iväg och han konstaterade vilken skillnad den halvtimmen gjort, som han haft den första skon på sig. Den andra skon var ju mycket mindre…. När vi kom hem på kvällen satt han i hallen och svor som en borstbindare. Då upptäckte han att han fått fel storlek, alltså en storlek för liten. Som han pinats!! Själv hittade jag jeans. Favvis-affären finns just i Manchester med långa byxben för lång Lotta.

12764508_1655031704760810_5437800236926262375_o Hela huvudet har varit fullt med intryck och jag har inte riktigt vetat var jag ska börja för att berätta allt. Allt ryms inte i en liten text. Det är så svårt att förklara glädjen och energin som pulserar genom oss alla som varit iväg. Glädjen som föds i sången vi sjunger med alla andra på festivalen. Skulle man kunnat mäta den glädjen och energin skulle man nått otroliga höjder. Glädjen och energin som föds i sången vi sjunger när vi är tillsammans själva, bara vi i vår kör, när vi sitter och går igenom vår sångbank och bara sjunger och sjunger och sjunger.  Eller sången som sjungs på bussen, eller i restaurangen, eller på gatan. Och alla skratt som avlöser varandra. Jag skrattar aldrig så mycket som när jag är på körresa!

Tack alla som gjort vår resa möjlig!! Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

 

Delandets energi

En arbetsvecka är till ända. Jag har ledig helg och sitter och tänker tillbaka på allt som hänt. Det har varit en vanlig vecka med körövningar och elever och mässor och planeringar och yoga-pass och inte så mycket städning och lite ställtid. Men det som har slagit mig ett flertal tillfällen är hur otroligt mycket hjälp som finns att inhämta bara man öppnar munnen och delar sina tankar och ber om hjälp.

Jag har funderat mycket kring Juniorkören och Barnkören och vilket som egentligen är bäst. Jag har ringt runt till lite föräldrar och jag har fått så mycket hjälp. Det är helt magiskt. Det jag har funderat över är körövnings-tiderna och jag har fått den hjälp jag behövt.

20160207_073134

Morgon-yoga-utsikt

20160207_073349

Morgon-yoga-utsikt några minuter senare

20160208_165531

Ribban-traskande med hunden

Ungdomskören ska åka till Danmark på Norbusang-festival och jag kallade till föräldramöte för att involvera föräldrarna i alla praktikaliteter. Allt från tågtider till utflykter dryftades. Nästan alla föräldrar kom och hjälpte mig tänka. Nu känner jag mig inte ensam längre.

Hyllie gospel firar 20-årsjubileum och detta ska firas stort. Där får jag också hjälp att tänka. En repertoargrupp är bildad och vi tänker tillsammans och idéerna blir brett förankrade. Det är helt ljuvligt.

I torsdags var vi några körledare som strålade samman och tänkte högt tillsammans kring ny styrelse för Ung-i-kör/distrikt Syd.  Vi sjöng en ny sång tillsammans. Symboliskt i stora mått. Lite samling, ungefär som på dagis; samling med fruktstund. Men OJ så många bra tankar som blev tänkta och uttalade och så mycket tankehjälp vi fick på färden in i den nya styrelsens liv.

20160211_091103

Nystart av UNGiKÖR/DISTRiKTSYD. Ny kanonsång för att manifestera det nya och god frukt för att underbygga det nya.

Jag förundras ständigt över all denna hjälp som liksom rasar över mig så fort jag öppnar munnen och ber om tanke-hjälp. Tankeprocessen leder också till ett delat ansvar och bättre beslut och mera transparens.

Ensam är jag ett sprucket käril, men tillsammans är jag stark. Den energi som bildas i tillsammans-tänket är magisk. Mera tillsammans-energi åt alla!

Amen!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

De ofrivilliga körsångarna och Åkare Lundgren

Idag såg jag fram emot en lugn dag med ordentlig ställtid. Ojojoj vad mycket som skulle bli gjort! Jag hade ju faktiskt så mycket ställtid så jag kunde boka in ett yogapass också.

Fast nu blev det inte riktigt så. Min kära diakon Charlotte ringde och kungjorde att dagens föredragshållare blivit sjuk och tänk om jag kunde… ”Klart” sa jag, och Charlotte sken som en sol. Och så tänkte jag, vad kan jag göra? Jo jag kan ha körövning, så de får ha körövning… kommenterad körövning. Föredraget som skulle hållas skulle handlat om … något om krigstiden, troligen efterkrigstiden, så jag tänkte att ”Min soldat” blir bra och så drämde jag till med ”Sång om syrsor” (Zara Leander) och Vera Lynn´s ”We´ll meet again” och så kunde jag inte låta bli att ta ”Åkare Lundgrens begravning”. Jag älskar denna sång. Mitt i all sin dråplighet är där så mycket kärlek. Människans tillkortakommande berättas så ömsint på nåt vis i Ruben Nilssons text. Och till saken hör att min morfar var åkare. När han dog ville mamma att denna sång skulle sjungas på begravningen, men det tyckte inte pappa. Mamma blev rejält harmsen, men pappa vann.

Jag hade lagt upp föredraget som en regelrätt körövning med uppvärmning, lite kanon, lite stämsång, lite hjärngympa, lite utantill-sång. Sen fick de då textlapparna jag gjort och de blev så smått lyriska över Åkare Lundgrens begravning. Det samlade auditoriet var tåligt och gjorde som jag bad dem om och efter en timme kunde de pusta ut. De var som sagt tåliga, men en del var nog högst ofrivilliga. Lite livat att se.

20160209_153221

Tänka sig, glutenfri semla körde kära diakon Charlotte iväg och köpte till mig!

Efteråt fick jag en glutenfri semla, och de vackraste blommor. 20160209_201938

Juniorkören hade sammanträde och diskuterade låtar och körtröjor och körövningstid. Intressanta och stora frågor.

Men en sångvers spelar i mitt huvud:

”Det var så vackert väder och hela livet log,
och fyra sorgsna bröder åkte häst från krog till krog.
och ingen kom ihåg vad det var de hade glömt
och ingen höll nån räkning på de bägare de tömt”.

”… och ingen kom ihåg vad det var de hade glömt…” Så finurligt uttryckt. Ruben Nilsson kunde dikta!

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.

Gamla skatter bland skuggorna…

20151011_084436

Ett altare i trädens skugga

”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus” är önskemålet inför begravningen på fredag. Jag undrade försiktigt vad det är för sång och fick ett par länkar att kolla in. Det visade sig att den är gjord av Einar Eklöf och finns nyutgiven på Libris. Jag lyssnade på youtube-klippet och tänkte att den kanske finns i någon bok. Jag gick ner i sakristian och kollade in min sångskatt, ”Minns du sången” och minsann, där hittade jag nyss nämnda sång. Tänk vilka skatter som står helt anspråkslöst i sakristian. Den är värd sin vikt i guld, och nog det dubbla också, faktiskt. Tänk, dessa tre häften fick jag av en före detta granne från trappan på Kroksbäck. Han var i flytte-tagen och sa: ”Dessa har du nog mer nytta av än jag”. Tänk så rätt han hade.

På orgellektionen idag sjöng min elev en liten trall som han hade i sitt huvud, men han mindes inte vad det var för något. Han nynnade, men jag kunde inte placera trallen. Helt plötsligt kom lite ord till trallen och genast glimtade det till. Jag visste vad det var för sång och han hoppade i sina stövlar och vi sprang upp på mitt arbetsrum och letade upp den. Vi kände oss tvungna att sjunga igenom sången eftersom den är så bra. När vi sjungit klart hade vi orgellektion och det var som vanligt jättekul. Sången vi hämtade tog vi igenom igen och bestämde oss för att sjunga den på kören nästa vecka. ”We need love” heter den och är gjord av Cynthia Nunn. När eleven givit sig av satte jag mig vid flygeln och sjöng och spelade, och minsann om jag inte kunde spela de där grönmarkerade 8 takterna som jag haft så svårt för innan. Sången är inte särskilt svår egentligen, och de där 8 takterna lät jag helt enkelt bli att sjunga tidigare, och sjöng bara det andra. Segern blev desto större när det helt plötsligt landade i lilla Lottas skalle. Det var dagens andra skatt som låg gömd i mitt inre och kunde plockas fram. Den hade helt klart mognat under 1 eller 2 års tid. Ha, begåvning är en fråga om tid!!

20151028_054842

Kise på digitalpiano

Nu har en hel kväll förflutit i stiltje och slöhet, inte mycket har blivit gjort. Jag upptäckte nyss att hundstackarn blivit utestängd från sovrummet och kattstackarn blivit instängd i badrummet. Vilken misär!
Nu sitter katten på pianot istället och jag får väl ge mig ut med hunden på kvällens cykeltur.

Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag.