Vi lever i en värld av digitala medier – nya sätt att nå ett slags närvaro, och samtidigt undvika den. Närvaro, som är temat för årets filmfestival i Göteborg, var det första jag tänkte på när Iphone-skärmarna lyste upp i biomörkret under filmen – var den inte var tillräckligt spännande och trollbindande? Eller var det något att gömma sig bakom kanske? Här på festivalen finns mycket att vara rädd för. Många av filmerna berättade om obekvämma och rörande sanningar. Men det fanns också hopp och inspiration.
Nostalgiskt invigningstal
Anneli Hultén, kommunordföranden, höll invigningstalet inför en fullsatt salong på Draken. Hon inledde med att nostalgiprata om den närvaro som fanns i barnprogrammen från 70-talet Fem myror är fler än fyra elefanter. Det är tydligt att hon älskar de inslagen, precis som jag, mina barn, och även min man, en engelsman som har upptäckt dessa program i medelåldern. Han är lika förtjust i dessa som vi andra.
Sedan beskriver Hultén hur de i all sin enkelhet förklarar begrepp som här och där, först, sist och mittemellan genom att leka som barn. Det finns mycket närvaro i att leka och att vara som barn.
Juryarbetet
Temat närvaro passade väldigt bra även för vår jury. Efter lunch den första dagen och en kort presentation av varandra satte vi igång. Under fem intensiva dagar såg vi på film och vi pratade öppet om vilka känslor vi fick när vi såg de olika nominerade filmerna.
Det var ett väldigt intensivt och spännande sätt att lära känna varandra och vi var definitivt närvarande. Vissa filmer vi såg väckte liknande känslor inom oss alla, medan andra filmer tolkade vi på väldigt olika sätt. Jag är den typen som går rakt in i filmens karaktärar och känner deras känslor, jag kan inte värja mig. Detta blev jobbigt med flera av de filmer vi såg.
Dokmentärer
Dokumentärerna tog överhand. Vi såg nio dokumentärer och fyra spelfilmer. Det var bara en av dokumentärerna som handlade om Sverige. De övriga dokumentärfilmerna berörde viktiga ämnen från hela världen. Gemensamt för dokumentärerna var att de var väldigt fängslande. Jag kom flera gånger på mig själv med att jag satt på framkanten av min stol, framåtlutat. De flesta var socialt och politiskt engagerande dokumentärer som berörde många av världens svåra problem.
Filmsemester
Vi har en vän som tar semester under hela filmfestivalveckan och bara går på film. Detta är något jag själv drömmer om att få göra någon gång. Men jag är långt ifrån detta mål. Det brukar bli att vi skaffar barnvakt för att sedan skynda oss in till festivalen, för att snabbt och effektivt ta oss till bion, se en film och sedan snabbt tillbaks till barnen och barnvakten. Så för mig har juryuppdraget varit en fantastiskt bra ursäkt för att få delta fem intensiva dagar i filmfestivalen.
Mia Wright
medlem av Svenska kyrkans filmjury 2011