Vi har ett resultat! Som vi håller på en liten stund till. Prisutdelningen början kl 19 i Malmö Rådhus.
Och hur känns det då? Jo väldigt bra måste jag säga. Fantastiskt lyxigt att tala film i tre dagar och märka hur konstupplevelsen förstärks och vidgas i samtalet.
Tjejerna tar plats
Några tendenser i år? Tjejerna är i klar majoritet. Och vi får ett ganska brett spektrum tycker jag. Den ”vanliga” tjejens alienation (Aurélie Laflamme’s diary), den präktigas revolt (Run sister run), den sörjandes förtvivlan (Jag saknar dig), maktspelet mellan ”vänner” (Apflickorna) och hermafroditens sökande efter tillhörighet (Spork). En annan tendens är att det i väldigt hög utsträckning handlar om enkönade världar. Det blir väldigt grabbigt i både My Brothers och Tilva Rosh. Pojke – flicka verkar inte så intressant just nu.
Polsk punk anno 1981
Den film som stack ut mest under torsdagen var polska All that I love, som också var Polens bidrag till Oscarsgalan. En väldigt vacker film om att vara ung i Polen 1981. Några killar startar ett punkbank och skriver texter om frihet. När Solidaritetsrörelsen växer blir det plötsligt allvar och idealen ställs på prov. Här får vi se hur politiken griper in i kärleken. Vi möter också se den enda goda föräldern bland årets nominerade filmer, militärpappan som ger kommunismen ett mänskligt ansikte och offrar sig för sin son utan knot. Klart sevärd, klockren ingång till en lektion om moderna politiska ideologier. Men kanske inte en ungdomsfilm.
Mer än så säger jag inte. Snart börjar prisutdelningen…
Mikael L