Första dagen på Venedigs filmfestival. Middag igår: en påse nötter. Frukost idag: en cappucino. Ingen glamour att skryta om. Men vad betyder det när George Clooney tar mig med in i en amerikansk politisk valkampanj i filmen The Ides of March?
Clooney och Madonna är årets filmfestivalmagneter. Det närmeste jag lär komma är när jag nyss stod bakom en Madonna-look-alike med klackar som kunde tävla med Eifeltornet – fast upp och ned…
I filmen ser vi också Paul Giamatti och Philip Seymor Hoffmann. En ny (kommande?) stjärna är den kvinnliga huvudrollen som spelas av evan Rachel Wood, en smashing beauty som får betala ett högt pris för sina drömmar.
Temperamentet i filmen känns igen från den begåvade tv-serien Vita huset, som sägs ha påverkat det amerikanska presidentvalet in real life. Filmen ingår i Interfilms priskategori och utan att avslöja för mycket kan jag säga att vi var överns om att den var en stark öppningsfilm.
Makt med existentiella dimensioner
Liksom Vita huset är The Ides of March en pricksäker film om hur makt påverkar människor. Gäller det i huvudsak politiker eller vill Clooney, som också har varit med och producerat filmen, säga något generellt om makten som sådan.
Idealen i poliken om lojalitet, hederlighet, ärlighet, håller inte hela vägen. Men utåt sett måste skenet upprätthållas. Det är en film om makt med existentiella dimensioner. Bildspråket är lika expressivt som den rappa dialogen.
Susanne Wigorts Yngvesson
lektor i etik vid teologiska högskolan i Stockholm
ledamot i den ekumeniska juryn vid filmfestivalen i Venedig 2011