Tuff start på dagen med kärnkraft och missbruk. Produktiva Maj Wechselmann berättar om kärnkraftsolyckan i Fukushima genom svenska Bis ögon (Den mänskliga faktorn). Vad var det som hände och skulle det kunna hända i Sverige? Inte otroligt om man får tro en avhoppad säkerhetsvakt vid Ringhals.
Hon ställer som vanligt viktiga frågor, t ex hur kommer det sig att företagen har till uppgift att kontrollera sig själva när det gäller något som är så farligt som kärnkraft? Och några bilder stannar kvar. Barnen i Japan som inte får leka i träden för att där är strålningen högre än på marken. Man får hoppas att någon ny Breivik inte kollar och får farliga idéer.
Missbruk och medberoende
I Tora Mårtens Colombianos möter vi bröderna Fernando och Pablo och deras mamma Olga. Fernando har hamnat på glid i Stockholm med alkohol och droger. Han åker ner till storebrorsan i Colombia för att komma på fötter. Hela familjen sluter upp och läkarstuderande Pablo är jättetaggad. Det är bara det att Fernando själv inte riktigt är med på noterna. Han checkar ut från behandlingshemmet. Han vill hem till Stockholm. Brorsans besvikelse är enorm.
Starkaste scenen för mig är när mamman vinkar av honom på flyget och bokstavligen lämnar honom i Guds händer. Hon förstår att hon måste släppa honom. Att hon inte kan skydda honom. Att risken är stor att det slutar riktigt illa. Men hon förstår också att hon själv behöver hjälp.
Colombianos är en film om vad missbruk kan göra med en familj. Vad händer med de som försöker hjälpa, men inte lyckas? När kärleken inte räcker? Vi får se en kämpande familj som är ganska ensam. En styrka är att man bevarar nyanserna i skildringen Fernando. Han har problem, men har blir aldrig någon hänsynslös best.
Vänsterns kris
Efter lunch blir det svensk vänster. Känns ju rätt aktuellt efter Juholt. En ömsesidig sak kategoriseras som ”expermentell” och är en för mig ny variant av dokumentär. Man har intervjuat 7 personer om konflikten Israel/Palestina. Som iscensätts av en och samma skådespelare, Cecilia Nilsson.
Är tanken att bakom alla de olika rösterna och perspektiven finns bara en mänsklighet? Det skulle kunna vara vackert, men det blir inte riktigt kött i min filmupplevelse. Effekten av är snarast utmattning och anonymisering. En 90 min monolog. Man skulle kunna säga att filmen visar hur lätt en komplex verklighet kan reduceras till retorik.
Framtidsdrömmar
Dagens sista film har ett ljusare anslag. Den utspelar sig i Länsmansgården i Göteborg och i centrum står två fotbollstokiga bröder, Lamin och Babu. Det är Real mot Barca. The sky is the limit. Men för en av brorsorna blir livet inte som han tänkt sig. Han blir allvarligt sjuk och måste hitta något annat än fotbollen att leva för.
Också här möter vi en kämpande familj. Starkaste scenen för mig är när Lamin plockar upp sin mamma på scenen på fritidsgården och kör en hyllningsrap till henne. Den stoltheten! Full salong på Bergakungen och det kändes som att det här var ungdomarnas film.
Mikael Larsson
Handläggare för kulturfrågor