Våldtäkt på film är vardagsmat och tillhör närmast standardingredienserna i thrillergenren. Men sällan sällan får vi våldtäkten ur offrets perspektiv.
Våga minnas
Ewa Cederstams dokumentär Våga minnas har premiär ikväll. Det är en modig film. Obehaglig. Efter 25 år av tystnad och förnekande närmar hon sig det som hände henne själv som 18-åring. Och hur det fortsätter att påverka hennes vardag. Samlivet med sambon. Relationen till föräldrarna. Till bästa vännen.
Som ett led i bearbetningen gör hon ett nytt polisförhör. Där hon får hjälp att sluta anklaga sig själv. Där hon får se att hon faktiskt gjorde det hon kunde för att överleva.
Det är närgånget. Det känns som att en sån här film kan man inte göra om någon annan. Då blir det för utelämnande. Men nu görs det av en mogen kvinna. Själv filmare. Och då har jag inga invändningar.
Hon berättar sin historia för att synliggöra en mörk sida av verligheten som väldigt många kvinnor lever med. För att fler ska våga prata om det.
Publiksamtal
Efter kvällens premiär på Zita i Stockholm blir det samtal mellan regissören och Gudrun Schyman kring frågan ”Tystnaden – vad gör den med oss alla?”. Samtal med regissören blir det också i Västerås (Elektra, 12 mars), Göteborg (Hagabion, 13 mars), Lund (Kino, 17 mars). Filmen går även upp i Uppsala, Malmö, Norrköping, Umeå och Visby (11,13-14 mars).
Filmen är producerad av Stina Gardell på Mantaray film, som också gjorde Mammas comeback, vinnaren av Svenska kyrkans filmpris 2011.
Rockstjärnas inre resa
En annan intressant premiär ikväll är This Must Be the Place med Sean Penn, som fick ekumeniska priset i Cannes förra våren. Svenska recensenter har varit svala, men Mikael Mogren i den ekumeniska juryn såg i filmen en modern Davidsberättelse, om en rockstjärnas inre resa. Läs mer här.
Mikael Larsson
handläggare för kulturfrågor