Den kanadensiska långfilmen Laurence Anyways har dvd-premiär i dagarna. Den unge regissören heter Xavier Dolan och har redan tre långfilmer bakom sig. Hans registil är väldigt speciell vilket märks tydligt när skådespelarna verkar födda till sina roller. Även tekniskt påminner hans filmer om långa filmade konstprojekt som kräver en hel del av tittaren. Och varför inte? Kanske är det just ett sådant format som lättast kan skildra det som är svårast att berätta om?
Få mediala kanaler fångar så lätt upp de vindar av aktuella och existentiella tankar som film gör. Den sista tiden har det fullkomligt exploderat av tänkvärda skildringar om förlorad könsidentitet, både dokumentärt och inom spelfilmen. Både här hemma och utomlands verkar skildringar kring han/hennes/hens vara eller icke-vara orsaka debatt.
Det som fattas i finansiella medel kompenseras mer än väl i Laurence Anyways med en fantastisk berättarteknik vars story handlar om en transexuell mans relation med en kvinna efter det att han genomgått ett könsbyte. Samhällets, men också omgivningens oförmåga att förstå, roll påverkar stort det långsamma emotionella förfall som huvudpersonen Laurence (fint spelad av Melvin Popaud) genomgår. Dynamiken mellan honom och hans flickvän Fredrique (Suzanne Clement) brinner genom hela filmen och det gör ont på riktigt när Dolan skildrar förlusten av både kärleken och den egna identiteten.
Filmens längd på två timmar och fyrtio minuter känns här och var. Personligen blir det några möten för mycket med huvudpersonernas omgivning men samtidigt skildras berättelsen under många år så varje person gör sitt avtryck i karaktärernas utveckling. Laurence Anyways är heller inget dissekerande diskbänksdrama om transexualitet utan en levande och pulserande berättelse om en människa som förlorat hoppet i sin egen kropp.
Dolan har lyckats skildra den smärtan på ett både vackert och sorgligt sätt. Det är ovanligt, tänkvärt och brinnande aktuellt. Men där också glädjen och energin till livet gör den till en omtumlande filmupplevelse för alla sinnen.
Alexandra Therese Keining
Regissör, Stockholm
Ledamot av juryn för Svenska kyrkans ungdomsfilmpris 2012