Det blev en film i Berlin i år för min del, Malgoska Szumowskas In the name of. Här möter vi Adam som är katolsk präst på den polska landsbygden. Han är en gudabenådad förkunnare. Han bygger upp ett ungdomscenter för killar på glid. Han bygger hus, tar emot bikt och ägnar rätt mycket tid åt hårda löppass i skogen.
Han får nämligen kämpa, med sin längtan, med köttet, och alkoholen. Adam är människa, men skildras också i ingen liten utsträckning som en kristusgestalt. Måltiden med tonåringarna – en nattvard? Simlektionen – ett dop?
Referenserna är hyfsat diskreta och det är möjligt att man inte tänker på det om man inte har såna glasögon. Vi har hört berättelsen många gånger, kanske mest minnesvärt i Antonia Birds Priest (1994).
Behövs det ännu en version? Ja varför inte. Det är en varm och mycket vacker film. Det handlar inte om att svartmåla kyrkan eller att plocka lättköpta poänger (kan präster lyssna på rockmusik?). Men att på nytt ställa frågan om celibatets grund. För vems skull är detta offer nödvändigt? Är det bra, är det nyttigt, kan det komma från Gud?
Mikael Larsson
Mikael