Under barn och ungdomsfilmsfestivalen i Malmö såg jag sammanlagt tolv filmer från olika delar av världen. Alla filmer handlade om unga människor i brytpunkten mellan barn och vuxenliv. Påfallande ofta var mamman eller modersrollen frånvarande. Antingen försvunnen i en depression eller helt enkelt död.
Broken, Kauwboy, Faro och Eskil
I filmen Broken, som fick Svenska kyrkans ungdomsfilmspris, kretsar berättelsen kring tre olika familjer i ett radhusområde. I två av husen bor det ingen mamma. En har stuckit och en är död. Alla föräldrarna har olika strategier för att uppfostra sina barn och filmen är intressant att se ur ett föräldraperspektiv.
I den nederländska filmen Kauwboy av Boudewijn Koole, som hade premiär förra veckan, möter vi en tioårig pojke som lever tillsammans med sin frustrerade pappa. Mamman är död och pojken lever ett ensamt liv men söker sina vägar att leva och överleva. Han finner en vän i en skadad skata. Det är en sorglig berättelse men ändå hoppfull. Mycket sevärd även om man är vuxen.
Faro av Fredrik Edfeldt är en stark berättelse om en flicka och hennes pappa som rymmer ut i skogen för att undkomma fängelsestraff och fosterhemsplacering. Det finns en ordlös värme mellan dotter och far som är värd en biljett till biografen. Mamman? Hon är död men finns med i berättelsen genom minnesfragemnt.
I Eskil och Trinidad av Stephan Apelgren lever förvisso mamman men hon är deprimerad och bor i Danmark, det vill säga så långt bort som Eskil kan tänka sig. Eskil lever alltså tillsammans med sin pappa. De flyttar runt i Norrland och Eskil hittar en vän i Trinidad.
Viktiga vuxna och hopp
Frågan är om avsaknaden av mammor förstärker papparollen i filmerna? Att filmskaparen har velat skildra pappa-barnrelation och att det bäst låter sig göras om mammarollen är borta?
I alla fyra filmerna kämpar de unga människorna med känslor av ensamhet och övergivenhet. Papporna möter ofta de känslorna med tystnad. Så tröst och vägledning in i vuxenlivet får sökas på annat håll. Som i en bister tant i Eskil och Trinidad eller i de utmaningar som naturen ger, som i Faro. Det visar att vuxna är viktiga i unga människor liv, även om det inte är föräldrarna. Filmerna visar också att man överlever stumma, handfallna och på olika vis frånvarande föräldrar. Det är inte lätt men det går.
Beatrice Lönnqvist
präst i Botkyrka församling
ordförande i juryn för Svenska kyrkans ungdomsfilmspris