Stefan Jarls Godheten fick Svenska kyrkans filmpris bland annat med motiveringen att ”Godheten får oss att se vad vi förlorar.” Så vad är det vi förlorar och hur utmanar det Svenska kyrkan?
Filmen tar sin utgångspunkt i Palmes tal om jämlikhet från år 1975 och filmen andas väldigt mycket sjuttiotal. Till och med själva sättet att filma är sjuttiotalsinspirerat.
Det är långa tagningar i trista kontorsmiljöer. Det är män som pratar, pratar och pratar. Men vad är det som Jarl vill gestalta? Ett svunnet sjuttiotal ? Att det var bättre förr ? Att det gamla är för alltid förlorat? Vad var det gamla då, som var så bra?
Om ordet värde
En nyckelscen för att förstå frågorna är en scen i början av filmen där Tommy Berggren berättar om en middagsbjudning som hans fru har ordnat. Han sitter då jämte en man som Berggren inte minns namnet på; Eskil eller Henrik säger han hela tiden. Den namnlöse mannen arbetar med bonusar och Berggren försöker gång på gång förstå hans arbete, vad gör du på dagarna, sitter du i möten? frågar han utan att få svar. Under hela deras replikskifte viskar Berggrens granne tyst, han tjänar trettio miljoner.
Scenen tydliggör ordets värde på ett intressant vis. Vad vi värderar som viktigt. Enligt Jarl är människovärde inte intressant, utan det är pengarnas värde som är det viktiga. Mannen med bonusarna har ju inte ens ett riktigt namn!
Jarl stärker sitt resonemang med forskarna Wilkinson och Pickett som forskat på värde, hälsa och rikedom. De påvisar bland annat att de människor som lever i ekonomisk oberoende jämför sig med andra välbärgade personer. Jämförelsen leder till att mycket vill ha mer, och att när man nått en viss ekonomisk status är det svårt att inte vilja ha mer.
Vi är alla en del av syndafallet
Det är en mörk människosyn som speglas i filmen. Människans drivkraft tycks vara som hämtad ur syndakatalogen och driven av avund, girighet och frosseri. Enbart detta och bortom all räddning.
Filmen tecknar en bild av människan som gärna roffar åt sig av allt, nu när folkhemmet ändå är raserat. Konflikten mellan individ och kollektiv är sedan länge passé. Det är individen som överlevt på det kollektivas bekostnad.
Håller människan på att förlora sitt värde till förmån för pengarnas värde? Vilken utmaning innebär det för Svenska kyrkan! Vi är alla en del av syndafallet, i filmen gestaltat som det krackelerande folkhemmet. Vi har alla ett ansvar över vilka värden som styr. Vi kan bestämma om det är vi som konsumenter eller medborgare som bestämmer.
Jarl och Berggren visar tydligt att de är en del av fallet och att värdena förloras. De försöker i ganska absurda scener framhäva skillnaden mellan sig själva och de välbärgade. Men självklart misslyckas dom, eftersom vi alla har ett ansvar. Även dom, även du och även jag.
Däri ligger också vår utmaning som budbärare för det glada budskapet, att vi alla är både syndare och rättfärdiga. Att vi alla bär ansvaret både för fallets konsekvenser och för att framhäva tron på människan hennes möjligheter till förändring.
Beatrice Lönnqvist,
präst i Botkyrka församling
ordf i juryn för Svenska kyrkans Ungdomsfilmpris, 2012 och 2013