Katarina Vaarning har i Prince Avalanche sett något på bioduken mindre vanligt; män som pratar relationer.
Vid sidan om biografernas A-märkning av film, tog jag med mig en väninna och gick på Prince Avalanche. Jag hade inte sett något av David Gordon Green tidigare, men läst mig till att han huvudsakligen ägnat sig åt smal independentfilm.
Året är 1988. Alvin och Lance är filmens huvudkaraktärer. Alvin har gett sig iväg för att ge sig själv utrymme för att tänka och tänker sig att det ger flickvännen Madison lika mycket rum för reflektion. Fast hon är kvar i vardagen med ett barn sedan en tidigare relation. Den yngre Lance är Madisons bror som Alvin anställt som hjälp och assistent enligt sig själv primärt för att vara snäll mot Madison. Båda männen framställs komplext med sina respektive bagage. Det handlar delvis om de kvinnor som de lämnat på annan plats när de väljer att lägga arbete och vila i vildmarken under en period vars längd filmen inte förtydligar. Alvin och Lance ägnar sig åt att måla vägmarkeringar och sätta vägstolpar i ett område i Texas som härjats förfärligt av bränder 1987. Men. Kvinnorna har stor makt över dem båda, kanske framförallt i sin frånvaro.
Lonely eller alone?
Lance som först nyligen anställts av Alvin, får frågan om han inte kände sig ensam under våren då han var ute och arbetade alldeles själv. Alvin gör då en rätt skarp distinktion mellan att vara ”lonely” och ”alone”, ensam och i avskildhet, och hävdar att han växer som människa medan han är i avskildhet därute. Det ständigt överraskande livet förändrar dock villkoren för båda männen och genom den sårbarheten spirar nytt liv.
Män som pratar relationer
Män i film har för visso långt fler rollalternativ än kvinnor, apropå A-märkning, men det slog oss hur ovanligt det ändå är med två män som talar med varandra om relationer. Det är närapå så att det borde kräva en alldeles egen märkning som skulle signalera lite mindre komik, mer allvar, än bromance-genren i allmänhet tycks göra.
Prince Avalanche ställer frågor om manlighet i vår tids pågående diskussion om vad som egentligen definierar den moderne mannen. Även om den på inga sätt är en stridspamflett i frågan, ger dess lågmäldhet och värme fina möjligheter till reflektion i frågorna. Naturfotona och filmens lugna tempo bidrar också till en angenäm upplevelse i biosalongen. Jag hoppas att filmen släpps som dvd och jag ser fram emot fler alster av David Gordon Green.
Katarina Herbert Vaarning
Kyrkokaplan
Johannes församling, Malmö