Beatrice Lönnqvist har sett en film om flärd och att aldrig vara riktigt nöjd.
Filmen om modeskaparen Yves Saint Laurent börjar i mjuka pastellfärger och långa tagningar. Ett skrivbord vid ett öppet fönster, Yves sitter böjd över sitt skissblock, han befinner sig i sitt barndomshem och det är vackert och stilla.
Berättelsen tar oss sedan vidare till Yves första prestigefyllda anställning på modehuset Dior i Paris till hans eget genombrott i livsverket YSL. Genom den resan kommer filmen att ändra färgläge, till jordiga toner i Marrakesh där förfallet till droger och excesser börjar, till starka färger i Yves kreationer.
Berättelsen är sedd ur Yves affärskompanjon och livs kärlek Pierre Bergés perspektiv och han får den otacksamma rollen att hålla tillbaka geniet. En aning förbrukat tema men ändå sevärt. Yves gestaltas som ständigt orolig över att inte räcka till och inte duga.
Så landar berättelsen i det mjuka tonerna igen, arvet efter Yves – han dog 2008, 72 år gammal- visas genom att anteckningarna ligger kvar på skrivbordet.
För den som tycker om vackra kläder är den här filmen ett måste, men det är också en berättelse om våndan över att inte vara riktigt nöjd utan hela tiden sträva efter något bättre. En strävan som kräver mycket ångest men också stor kreativitet.
Beatrice Lönnqvist
Präst i Botkyrka församling