Den existentiella filmfestivalen i Falun avslutades på fredagen 11 april, Tomas Axelson kommer här med sin andra festivalrapport.
En ny grupp besökare som inte tidigare hittat festivalen har kommit till och som slås av värdet att diskutera filmupplevelser med varandra. Två gymnasielärare förmedlade en del av sina intryck från detta första besök vid festivalen i Falun. Emma Sandberg Sandraska, gymnasielärare i religion, historia och svenska i Stockholm och hennes kollega Hanna Ericsson, gymnasielärare i religion och svenska i Botkyrka berättade att de båda använder film och filmklipp i sin undervisning, i religion framför allt för att få en ingång till diskussion om etiska komplexa frågeställningar. De besökte festivalen som en möjlighet att få inspiration och ytterligare stoff för tankarna hur man använder film i mötet med elever och vilka processer man kan sätta igång.
Festivalens andra dag inleddes med två mycket tunga filmer; Melancholia och The Act of Killing där Stefan Jarl och Sofia Walan tog upp frågan om moral, människosyn och folkmord och hur rättvisa uppnås i ett samhälle sargat av en folkmordsproblematik där förövare går fria och i vissa fall sitter kvar vid den politiska makten även efter 40 år som i fallet Indonesien.
Festivalens samtliga filmer sammanlänkades på ett infallsrikt och strålande sätt av Dagens Nyheters filmkritiker Kerstin Gezelius och Ärkebiskop emeritus KG Hammar. Kerstin Gezelius lyfte särskilt fram den välbalanserade blandningen av tunga och bra filmer och där hon särskilt fäste vår uppmärksamhet på huvudkaraktären Anwar Kongo, ansvarig för tusentals döda. I hans egen fysiska reaktion på sina handlingar såg Gezelius ett tecken på att någonstans så finns en gräns för brott mot mänskligheten nedlagd i människans eget väsen. Kroppen reagerar till slut. Det är också i protesten mot lögnen som ett hopp finns där människans innersta integritet och intuition bär på en känsla för vad som är rätt.
KG Hammar å sin sida pekade på det stora utrymme som finns mellan filmernas handling och den tolkning som var och en som ser filmerna iscensätter. I den tolkningsprocessen hjälper ofta goda filmer till med glimtar av hopp, som öppnar tolkningsvägar vidare. Ofta i filmer som Hotell och Never let me go, som gestaltar människors smärta och behovet av att få tillhöra gemenskapen med sin smärta. KG Hammar tackade Stefan Björnlund årets filmfestivalgeneral för att den Existentiell filmfestivalen i Falun erbjuder ett tolkningsrum för dessa samtal, där vi alla berikas i våra filmupplevelser av parallella och delvis alternativa tolkningar av vad filmerna i själva verket betyder.
Kerstin Gezelius önskade att fler festivaler vågade ta filmernas innehåll på allvar på detta sätt och tycker att festivalinitiativ såsom den Existentiella filmfestivalen borde spridas till andra ställen i landet.
Festivalen lockade detta år påfallande många förstagångsbesökare där många uttryckte tillfredsställelse över möjligheten att under två dagar mötas under ett och samma tak med ett kvalificerat filmutbud till förfogande.
Tomas Axelson
Universitetslektor i religionsvetenskap med
medieinriktning, Högskolan Dalarna