Jul 3

Almedalen – demokratitorget där kyrkans röst hörs

Klimatbildbeskuren

Almedalen är idag ett stort torg för demokrati. På ett sätt stämmer det att säga att;  - Alla är där! I alla fall om man ser till organisationer som tillsammans utgör det samhälle som vi lever i och som är med och formar det. Politiska partier är förstås där men många andra aktörer som statliga verk, utbildningsinstitutioner, lärosäten liksom näringsliv samt ideella aktörer. Det är självklart att kyrkorna ska finnas på plats på det torget och samtala, föra dialog och ta ställning.

Det är glädjande att se att Svenska kyrkan finns med och både har egna välbesökta arrangemang och finns med på andras eller bara deltar och lyfter perspektiv som kanske annars skulle förbli glömda. I år var vi många på plats som i olika roller och på olika sätt lyfte viktiga frågor. Bredden och mångfalden var stor. Migration, klimat, socialt aktörskap, hållbarutveckling, barnperspektiv, sexuell och reproduktiv hälsa, kultur och naturligtvis gudstjänster. Ärkebiskop Antje som deltar i många seminarier och som fångar mycket av medias uppmärksamhet, handläggare från kyrkokansliet, engagerade och kunniga människor från stiften, ett knippe biskopar och så Agera volontärer. Säkert glömde jag några men alla är där och på punkt efter punkt visar på att en kyrka lever i sin samtid och ständigt vill bidra med att lyfta den  utsattes perspektiv och stå upp för rätt och rättvisa.

Bara som ett exempel på hur det kan se ut kan jag nämna det seminarium som Svenska Kyrkan ansvarade för om en globalt hållbar utveckling. Domkyrkan är ett synnerligen bra rum för att skapa ett annorlunda samtal än ”vanliga” seminarier vanligtvis skapar. Själva omgivningen med stenpelare och valv, med medeltida altarskåp och moderna ikoner och ett eko som inte gynnar kulsprutesnabba ordsalvor tycks få även de mest erfarna panelister att sakta ner och tänka lite mer på formuleringarna. Det i sig skapar mer av samtal än attack retorik. Det gällde också för samtalet om global utveckling med ärkebiskop Antje Jackelén , Staffan Laestadius från KTH och Martin Ådahl chefsekonom i Centern. Mycket att biskoparnas klimatbrev var uppe till samtal och belystes och tänktes till omkring. Jag tror att många kände sig lite upplyfta av att få några hoppfulla perspektiv på klimatet och lite nya tankar.

När vi sen kommer ut ur kyrkan så möts vi av Agera volontärerna som delar ut vykort för att skicka till riksdagens partier för att trycka på för en mer aktiv klimatpolitik. Det känns självklart, lika självklart som att vi tar en ”fotbollslagsbild” på volontärerna med ärkebiskop och Svenska kyrkans chef för internationellt arbete. Bara ett av många sätt som vi som kyrka blir synliga på det demokratitorget.

 

Maj 9

Klimatutmaningen – handlar om en hållbar fred och framtid.

Samhällsoro 2013

En politisk diskussion som blir kortsiktig och trångsynt i en tid då vi står inför en av de största utmaningar som vi som samlad mänsklighet någonsin stått inför är inte ansvarsfull.

När SOM institutet år efter år rankar frågor som rör klimat och miljö som de frågor som oroar mest så är responsen mager när det gäller modiga beslut.

Men det kanske inte är så konstigt då vi inte tycks fatta magnituden i den utmaning vi står inför.

Den som vill skapa fred idag och som vill verka för en framtid där kommande generationer ska få leva ett bättre liv tillsammans så borde det mest angelägna vara att lösa vara klimatfrågan.

De två senaste IPCC rapporterna som släppts nyligen understyrker allvaret tydligare än tidigare att vi står redan nu i ett mycket allvarligt läge. Samtidigt så visar det också på möjligheterna att undvika de värsta följderna av ett förändrat klimat. Men det behövs handling och förändring som börjar nu!

Det är också tydligt att det inte är enbart en fråga om naturvetenskap och miljöåtgärder. Det handlar om samhällsfrågor och värderingar och livsstil som behöver ställas om. Det är lika mycket en fråga om ekonomiska styrmedel för att lotsa världen på rätt håll som en fråga om att byta ut ideal och livsstil. Vi måste börja tänka oss världen som en helhet där vi alla är beroende av varandra och inte en kamp på en marknad där vissa ska bli vinnare och andra förlorare. Ekonomin ska tjäna de goda syftena som fred, gemenskap och ett drägligt liv och inte något som ska tjänas och kräva sina offer.

Klimatet är det system som upprätthåller många av de system som vi litar till varje dag. Mat och vatten försörjning bygger på att klimatet beter sig som vi är vana vid att det brukar göra. Vi bor och lever utifrån ett stabilt klimat. När dessa basfunktioner, dessa ekosystemtjänster, hotas då blir följderna sociala och ekonomiska. Människor drivs på flykt där skördarna inte längre blir som de var samtidigt som världsmarknadspriser på spannmål åker berg och dalbana på råvarubörserna. Vattenstress skapar konflikter och migrationsströmmar.

Samtidigt är de fossila bränslena de som skapat välstånd så har de också skapat maktkoncentrationer i världen. Att lösa klimatfrågan är att också lösa upp det fossila maktkomplexet vilket är en utmaning där mycket starka krafter utmanas. Det är svårt att bygga en demokrati där makten över energin är koncentrerad till några starka spelare. Att utveckla en mix av förnyelsebara energikällor sprider makten och skapar bättre förutsättningar för att bygga demokrati och inflytande.

Det fossilbaserade samhället är inte framtiden. Det är tydligt idag då klimatforskningen visar tydligt på den förändring som måste till. Två av de konflikter vi just nu erfar i världen kan knytas till klimat och energikomplexet.

Hur då?

Makten över energin

Ryssland bygger sitt maktspel till stor del på sin tillgång till olja och gas. Att skruva på gaskranar är en modern form av tumskruvar.

Om alternativen till fossila bränslen hade varit mer utvecklade hade Rysslands maktanspråk inte varit lika kraftiga. Men med gasledningar genom östra Europa är det lätt att se hur de används för att utöva inflytande.  Med en utvecklad förnyelsebar energistruktur så blir det ryska hotet kraftlöst. Dessutom skulle en stor del av den ryska ekonomin kollapsa om olje- och gastillgångarna inte blev exporterade. Istället för att ropa på högre försvarsanslag och fler JAS plan så borde svensk politik satsa på att bli oberoende av fossila bränslen och ligga i framkant så att andra länder kunde göra samma. DET vore ett mycket bättre säkerhetspolitiskt bättre steg än att göra med av det gamla.

Att fortsätta bygga utveckling på fossila bränslen står för allt som vi behöver lämna för en bättre värld. En fortsatt satsning på fossila bränslen knyter Europa ger politisk makt till den som har fossila bränslen och den skapar konflikter mellan grannar. Och kanske mest av allt, den fortsätter att bidra till växthusgasutsläpp. Att bygga nya fossilbaserade infrastrukturer är som att bygga ett ånglok 1965. Bra tänkt hundra år tidigare!

Väpnad konflikt

Konflikten i Syrien då? Det är väl ändå ett långskott att prata om det som en klimatkonflikt? Nej, vid en närmare titt är det inte så långt borta. NASA:s klimatbevakning visar på hur Medelhavsområdet under de senaste åren har drabbats av allt mer torka.  Inte minst i östra delen av Syrien. Efter flera års missväxt så drevs befolkningen till städerna och där blev kraven på mat och ett drägligt liv något som också kanaliserades i demonstrationerna emot Assad regeringen.  Klimatförändring är inte den enda orsaken till den humanitära katastrof som vi bevittnar men den finns med som en del som triggar konflikten. I en ny film som heter Years of living Dangerously finns intervjuer av stridande män i Syrien. Där visar det sig att många är just bönder som berövats möjligheter till inkomster då inte marken längre bär frukt. Istället har de blivit krigare i ett krig som blivit en av de värsta humanitära katastrofer vi sett! Klimatförändringar driver på sociala skeenden och höjer risken för konflikter att brisera starkare än vad som varit fallit om klimatet påverkat de yttre förutsättningarna som de har gjort.

Fattigdomsbekämpning

Hur kan någon tänka på att bekämpa fattigdomen i världen utan att ta in klimatfrågan? Helt oförståeligt då ett förändrat klimat drabbar de fattigaste först och hårdast. Ju fler klimatrelaterade katastrofer vi ser desto tydligare är det att de mest sårbara är de fattigaste. De som är i störst behov av att få en dräglig standard petas ner igen i ohållbar fattigdom när livsförutsättningarna raseras av stormar eller torkor eller översvämningar. Men att investera i förnyelsebar energi kan både vara jobbskapande och säkra en levnadsstandard som är acceptabel. Den rika världen måste både förändra sig själv och ställa om sin energimix. Här finns kunnande, kapacitet och kapital. I samma vända så ska fattigdomen utrotas med att säkra förnyelsebar energi och hållbar markanvändning. Det där är inte ”rocket science” precis.

IPCC:s senaste tre rapporter pekar säkrare än någonsin på att klimatet är i gungning och scenarierna blir allt säkrare. Den som vill ägna sig åt att ifrågasätta och säga att det finns inget som heter klimatförändringar tar idag på sig ett stort ansvar. De som bidrar till att försena förändringar i energiutvinning, markanvändning och livsstil och i att skapa förutsättningar för kommande generationer att leva ett gott liv på vår blå planet tar på sig ett mycket stort anspråk på att veta något som en samlad vetenskap idag säger.

Om inte annat, av försiktighet måste så måste världen vakna upp och förändra. Det här är momentumet  som  IPCC pekar ut. Vi inte bara kan utan vi måste göra en rejäl omsvängning i hela vårt sätt att tänka och leva tillsammans på planeten. Då finns inte plats för snävt nationalistiskt tänkande eller tänka att det är efter min livstid så det gör inte något.

Då är det mäkligt att se att trots att de flesta svenskar känner oro över miljö och klimat frågor så finns det inte lika högt på den politiska agendan 2014.

Tror att 80 % av Sveriges unga oroar sig för klimatförändringar , enligt WWF undersökning, så finns inget gensvar i den politiska diskussionen under supervalåret 2014!

Trots att FN:s internationella klimatpanel tydligare än någonsin uttryckt riskerna med ökade utsläpp av växthusgaser och de ekonomiska och sociala följder de antas få så mumlas det mest från politiskt håll om miljöbilspremie och att Sverige är bäst i världen på klimat.

Vi står idag i ett val som är större än ett val mellan politiska partiers väl och ve. Det handlar om framtidens utformning som sträcker sig bortom både mandatperioder och nationsgränser och det är mycket tystare i frågan om klimat än vad som är hälsosamt för jordens framtid och kommande generationers möjligheter.

 

 

Nov 22

En trött men inte hopplös reflektion efter en vecka i klimatförhandlingslandet.

AnderottiDen officiellt sista dagen på klimatförhandlingarna så fanns det en del mer hoppfulla röster om modesta framflyttningar av positionerna. Nu har jag lämnat Polen och försöker så smått utvärdera. Kyrkor och religiösa företrädare har varit lite mer synliga än tidigare. I alla fall kändes det så. Både med aktiviteter, närvaro i seminarier och som vanligt i ett brett nätverkande kring förhandlingstexternas innehåll.

I ett intressant möte idag så bekräftades den känslan. På initiativ av UNFCCC fick några företrädare träffa en av de ansvariga i UNFCCC sekretariatet , Daniele Violetti, som uttryckligen sa att religioner skulle kunna spela än större roll för att höja trycket på politiker att ta modiga och långsiktiga beslut. Det är intressant. Lite stolta kan vi vara i Svenska kyrkan som nästan alltid nämns för det interreligiösa manifestet som ärkebiskop Anders Wejryd tog initiativ till. Under året fram till nästa COP i Lima, Peru så ville UNFCCC hitta möjliga samarbeten.

Det känns utan tvekan spännande att det vi gör i församlingar, stift och på nationell nivå i Svenska kyrkan och det samarbete vi har i Sveriges Kristna Råd har betydelse. Kanske lite mer än vi trott.  Jag hoppas att det finns många stolta och engagerade medlemmar som kanske kan förstå att  det mest enkla lokala arbete har betydelse i den stora helheten. Låter det som om jag tar till stor-orden? Jo, kanske men ibland måste man göra det för att kunna gå tillbaka i det vardagliga och småtråkiga harvandet.

För vi behöver lite uppmuntran: Det är många kommentarer om hur långsamt det går och hur lite som görs. Vilket är helt sant. Men vi är fler och fler som är villiga att förändra. Det finns fler och fler möjligheter att klara både mat och energi försörjningen på jorden. Men då måste det till större ansvarstagande från de som har makt och medel, det behövs mer rättvisa och ett aktivt arbete för att skapa en värld i fred. Kort sagt Kärlek, fred och förstående. Eller mer klatschigt – Love , Peace and Understanding!

Nov 21

Frustrationernas centrum ligger i Warszawa idag.

 

IMG_2259COP är en märklig blandning av förhandlingar, seminarier, nätverkande och utbytande av strategier och underrättelser, som ibland kan närma sig skvaller. Lägg därtill en hyfsad dos av frustration så är bilden någorlunda täckande. Årets COP i Warszawa är inget undantag. Men kanske ändå att det har varit lamare än tidigare och lite trögare än förut.

Dagen började med att under frukosten få utbyta tankar och åsikter med Lucille Sering, en av ledarna för Filippinernas delegation. Det var slående att höra hur annorlunda historierna låter från hennes perspektiv. Hur fasteaktionen som deras förhandlingsledare  Naderev ”Yeb” Sano har beskrivits som en hungerstrejk när den inte var avsedd som det. Från hennes perspektiv var det en andlig (spiritual) handling och inte någon form av utpressning. Det var också givande att hör hur lite som hon tycker ligger bakom det som t ex EU säger sig vilja göra samtidigt som de vill lägga mer ansvar på utvecklingsländer att göra mer.De har två år i rad fått se stora värden och många mänskoliv gå till spillo på grund av väderrelaterade katastrofer. Förlusterna och skadorna är jättelika och det måste finnas ett sätt att som gör att den rika delen av världen ersätter och bygger upp. Men viljan är minst sagt svag.

 

Det är frustrerande att se och ta del av forskarnas entydiga underlag som visar på en klimatpåverkan som människan är ansvarig för och i allt väsentligt har sitt ursprung i den rika världen inte tas på allvar. Den politiska viljan att tillmötesgå vad vetenskapen säger är nödvändig är minst sagt svag. Det är som att säga till en svårt sjuk patient att vi har diagnosen på din sjukdom och vi vet vilken behandling som du behöver men vi ger patienten enbart 30% av den nödvändiga behandlingen och hoppas att patienten klarar dig. Det skulle få vem som helst att börja protestera kraftigt. Precis samma är det med klimatförhandlingarna, med undantag att de kraftiga protesterna lyser med sin frånvaro och att sjukdomsinsikten hos patienten är mycket låg.

 

Men idag så var det nog för en del av frivilligorganisationerna. Vissa ansåg att nu fick det vara nog med Warszawakonferensens brist på att föra processen framåt och lämnade förhandlingslokalerna i protest.  Andra valde att stanna kvar. Det gjorde ACT (Action by Churches Together) även om det fanns goda skäl för att lämna så fanns det också goda skäl att stanna. Ett av skälen att vi stannande var att många av utvecklingsländerna med mycket små delegationer tar hjälp av oss för att värdera bud och vad som sker i förhandlingarna. Att lämna innebär då att faktiskt dra undan en del av deras support och det gynnar enbart de rika och starka länderna. Men respekten finns för båda besluten i de båda lägren bland frivilligorganisationerna.

 

Inatt fortsätter antagligen försöken att utveckla texter för att ta processen vidare och i morgon är det den sista dagen på årets COP. Vi får se om den kan bära med sig ett litet myrsteg framåt, trots att det vi behöver är stora kliv framåt.

Nov 20

Fasta – för ett bättre klimat!

IMG_2215

 

I solidaritet med Filippinernas folk så tog Lutherska Världsförbundets ungdomsgrupp på plats under klimatförhandlingarna i Warszawa initiativ till en interreligiös fasta för klimatet. Ett sätt att visa på att man stöder arbetet med att minska klimatpåverkan och stödja de som är mest utsatta för klimatförändringar. Det kanske kan verka lite meningslöst. Vem bryr sig? Jo, kanske, men det får det i alla fall att kännas lite i kroppen. Det kan jag säga efter att ha fastat den här dagen.

 

Någonstans måste det nog också vara så för att vi ska komma framåt. Det måste kännas att vi måste förändra. Göra insatser där vi går utanför vår egen komfort-zon , för att använda ett uttryck från floskeltoppen. Ska vi klara utmaningen så måste vi också vara beredda på att förändra våra tröga vanor också. Kanske är en del av förklaringen till att det går så trögt att vi känner att det är obekvämt. Det är lättare att blunda och inte låtsas om att man vet.

 

Men samtidigt är en dag av fasta, vilket miljontals människor gör ofrivilligt varje dag, också en ögonöppnare för att det går att klara sig riktigt bra på mindre. Att det till och med kan kännas bättre. Att det man väl konsumerar blir värdefullare.

Den konsumtionsbaserade livsstilen suddar ut all känsla för värde och för nyanser. Den föder nästan ett förakt emot naturen och vad den producerar. Det är den livsstilen som har satt oss i en så prekär situation. Då känns det plötsligt som ett lockande alternativ att minska sitt ekologiska fotavtryck och få ett kvalitativt bättre liv. Kanske är det en win win situation vi har. Lägre påfrestning på ekosystem och med de klimatet och samtidigt få ett kvalitativt bättre liv. Men då behöver vi också modiga beslutsfattare som vågar ta beslut som begränsar den ohållbara konsumtionen, speciellt av fossila bränslen och underlättar för de förnyelsebara. Den framtiden känns lockande. Ska du med eller?

 

 

 

Nov 19

Kartan är på plats – nu gäller det att ta ut färdriktningen!

IMG_2207

När en hel värld ska försöka att komma överens om att slå in på en gemensam väg så är det svårt att ta ut färdriktningen. Det är många beskrivningar av verkligheten som måste samlas ihop för att kartan ska bli något som alla kan vara överens om.

 

Kartan, kunskapen om klimatet och dess påverkan av människan, har blivit allt tydligare och det är få som kan med trovärdighet kan underkänna kartbilden idag.  Nu handlar det om att ta ut riktningen för hur vi tillsammans ska navigera för att klara en värld undan en ödesdiger klimatförändring.  Idag var det tid för de stora uttalanden från de som sitter på makt i de olika länderna och organisationer under klimatförhandlingarna i Warszawa. Vissa har en klarare bild av hinder som finns på vägen andra är inte några vidare kartläsare. Dagens sämsta kartläsare måste vara Polens premiärminister som sa att USA:s ökade utvinning av skiffergas var en klimatvänlig åtgärd och att kolet måste fortsätta att användas. Nej, kära premiärminister Donald Tusk, det håller inte. De som har bättre koll på kartan talar om vikten av att sätta igång nu! Vi måste ner till ett låg-kol samhälle och det ska ske nu. Så sa Christiana Figueres, sekreterare för UNFCCC, så sa Ban Ki Moon , generalsekreterare i FN. Han nämnde också att ”faith communities” spelar en viktig roll för att färden ska bli av.

 

Det är något uppgivet över läget men det är också väldigt många som efter att ha studerat kartan säger att det finns alla möjligheter i världen att vi ska klara av att skapa en hållbar värld. Jag väljer att gå med dom som tror att vi faktiskt kan navigera oss fram till en bättre värld.

 

Nov 18

Gråkallt eller kolsvart i Warszawa

IMG_0017

Måndag i ett grå grått Warszawa med en råkall kyla kring 4 plusgrader får en att tänka på att i det här vädret kan det bli svårt att få något att röra sig framåt. Men det är bara att konstatera att vädret inte påverkar klimatambitionerna. För vare sig det är Durban med 30 plus grader, Doha med ökenhetta, ett råkallt Warszawa eller snöigt Köpenhamn så tycks det inte påverka aktiviteten. Det är lätt att bli cynisk och dyster men det har man ju inte tid med då det är bråttom att faktiskt förändra.

På minus sidan idag lägger vi värdlandet Polen som står värdar för en konferens för kolindustrin. Polen och kolen har ett tajt förhållande. I alla fall mellan makten och industrin för enligt Climate Action Networks nyhetsbrev så vill en majoritet av polackerna att det ska investeras i förnyelsebara energikällor. Förändringsbenägenhet är inget som verkar vara så starkt ju mer man har att vinna på att köra det fossila spåret så länge som möjligt.

På plussidan får vi räkna att Polens kristna råd visar på vikten av att kyrkorna engagerar sig i klimat och hållbarhetsfrågor. I två olika seminarier idag så visar Polens kyrkor att de vill vara med. I den Lutherska kyrkans center så hölls ett seminarium där företrädare för ortodoxa, Lutherska, anglikanska traditioner tillsammans lyfte vikten av att finnas med i omställningen till en hållbarare värld. Även den starka polska delen av den katolska kyrkan har under dagen hållit ett längre seminarium kring klimat med kardinalen närvarande.  Ska man vara gnällig kan man säga att det är lite yrvaket och spretigt men ska man vara positiv, vilket är roligare, så kan man säga att nu lyfter de frågorna och de gör det också ekumeniskt.

Men nu handlar det om att få ihop en tidsplan för att något substantiellt ska komma ut i Paris 2015. Både när det gäller minskningar av växthusgaser och finansiering till utvecklingsländer. Får se om de närmaste dagarna kan leverera. Under tiden får vi andra visa på nödvändigheten och möjligheten att förändra.

Nov 17

Warszawa – klimatmingel med stark närvaro.

Fillipin

Söndag är klimatförhandlingarnas vilodag men inte vila för klimatfrågan för det. ACT (Action by Churches Together) hade en mottagning under Söndagskvällen som är en möjlighet att träffa olika företrädare för organisationer som vi jobbar nära. Mingel är ju alltid mingel men kvällens behållning var att plötsligt dök Filippinernas chefsförhandlare upp. Naderev Sano har under öppningsdelen av klimatförhandlingarna gjort ett framträdande som trängt igenom i alla former av media. Han framhöll, med händelserna under tyfonen över Filippinerna i nära minne, att det här vansinnet måste stoppas. För att visa sin solidaritet så har han inlett en hungerstrejk. Något som Lutherska Världsförbundets ungdomsdelegation på plats hängde på och utmanar oss alla att göra en dag av fasta för klimatet och i solidaritet med de utsatta.

Att få höra Naderev Sano berätta om vikten av att organisationer som kyrkor stå upp för ett rättvist arbete med klimatfrågan kändes stort. Att sen få trycka hans hand och berätta om det stora stöd som finns hemma för Filippinernas folk och om vikten av hans raka uttalande kändes nästan lite futtigt.

Att fasta är något som de flesta religioner har i sina traditioner. Vi också. Kan vara väl värt att ta upp igen. Inte för någon 5:2 diet skull utan för att stämma till eftertanke om vilken livsstil vi har och vilken påverkan den har på de mest utsatta.

Sep 11

Varenda kotte!

IMG_1961Varenda kotte borde veta det. Om inte så borde varenda kotte i skogen skrika högt och säga ”- Hallå, nu går det inte längre!”  Trots att vi vet det så fortsätter vi att överutnyttja jorden. Men det var nån som sa nåt om att om folket tiger så ska stenarna ropa. Undrar om det inte är så att stenarna ropar nu när folket inte hörs.

Idag är frågorna om en uthållig planet inte längre en fråga om fritidssysselsättning. Det är ett hårt arbete och en stor utmaning till vårt samhälle. Var och en kan göra lite. Men tillsammans kan vi göra mer. Men ett gemensamt arbete behöver en gemenskap. Att fira gudstjänst är ett sätt att formulera sig tillsammans.

Skapelsetid är ett gemensamt internationellt ekumeniskt initiativ som innebär att vi under tiden 1 september till andra söndagen i oktober försöker att uppmärksamma frågor som rör vårt förhållande till jorden. På Sveriges kristna råds hemsida finns inspirationsmaterial för att göra gudstjänst kring frågorna.

Varenda kotte borde vara med och gör gudstjänst runt skapelsen.

Jun 5

Världsmiljödagen – underbart men allvarligt!

Tågfönster

Underbart men allvarligt. Jag kan inte tänka annat på världsmiljödagen. När jag tittar ut igenom ett tågfönster och färdas genom Sverige så är det så underbart vackert just nu. Jag färdas genom ett land där uppvaknandet i naturen ger så mycket hopp om en tid av varma sommardagar, fåglar som får nya ungar och skördar som gror på åkrarna. Kort sagt ; Livet som ständigt uppstår.

Samtidigt är det allvarligt. Mest allvarligt är att vi människor på planeten och i synnerhet vi som bor i den rika delen av världen inte förstår att vi spelar en avgörande roll för framtiden. Planetens har gränser och vi överträder dem. Fast vi låtsas inte om det. Allvarligt. I förra veckan lyssnade jag på Johan Rockström och Anders Wijkman , två profiler som har koll och erfarenhet. De kunde berätta om tillståndet i världen och det är allvarligt. Det allvarligaste är kanske att vi inte förstår eller vill förstå att det är vi människor som har avgörandet i våra händer. Rockström sa  ungefär så här ”Fram till 1950 talet så levde vi på en stor planet med en liten ekonomi. Idag lever vi på en liten planet med en stor ekonomi.” Nu måste vi inse att vi sitter i förarsätet. Wijkman sa bland annat att frågan om jordens framtid är existentiell fråga. Allvarligt.

Men underbart är att det finns en mängd verktyg för att förändra framtiden. Vi kan förändra strukturerna och vi kan klara planeten och samtidigt få människor ur fattigdom. Men det gäller att vi som har kapacitet att förändra gör det nu. Allt för att kommande släkten ska få se hur underbart det är att jorden ständigt och på nytt föder fram livet. Underbart men allvarligt.