Glädje och fruktan, om känslor, fakta och Jesus uppståndelse

Detta är en predikan utifrån Påskdagens texter enligt Matteus, från veckomässan i Sankta Birgittakyrkan. Vi publicerar denna särskilt eftersom ett antal Facebook-vänner till David medverkade med egna berättelser om glädje och fruktan.

Att bli indragen helt utan skuld: en predikan på Långfredagen

hållen i S:ta Birgittakyrkan 170415
Tema

Korset

Mark 15:21-41

Jes 53:1-12

1 Kor 2:1-10

Ps 22

Psalmer

Ing 141:- Han på korset, han allena

Grad 452:- O Jesu kär, vad har väl du förbrutit

Psalm 143:- Guds rena lamm

Psalm 456:- O höga kors

Slutpsalm 140:- Du bar ditt kors, o Jesu mild

Predikan
Är någon av mina vänner, grannar eller familjemedlemmar inne i Stockholm just nu? En naturlig och självklar fråga för många av oss förra fredagen. Jag och kanske fler med mig skickade sms, ringde, eller kollade om de markerat sig i säkerhet på sociala medier. Ändå tog det lite tid för mig att, dels få nyheten att något hänt och sen reagera och tänka ut vilka som kan ha varit där.

Så i söndags exploderar två bomber i Tanta och i Alexandria vid två koptiska kyrkor. Långt borta, men ändå nära. Medierna förmedlar att det skedde när de skulle fira Palmsöndag. Jag står och fäster upp mitt palmblad, min videkvist, vid en av ikonerna hemma. Och får höra om det som sker. Ändå inte så långt bort. Och närmare blir det eftersom en koptisk familj var i kyrkan i söndags och sen kommit flera dagar denna vecka. Givetvis har de haft kontakt med vännerna och släktingarna därhemma för att höra om någon kommit till skada. Orsaken till deras flykt hänger givetvis samman med de kristnas situation i Egypten och hänger ihop med bombdåden.

När han släpade sig fram mot sin avrättning var Rufus och Alexandros pappa med. Ni vet, våra församlingsmedlemmar här i Rom, så vi var nästan där. Det kunde varit vi. Och vi vet att det är sant det som skrivs om detta, det är ju bara att fråga Alexandros och Rufus så får ni höra vad deras pappa berättat. Deras pappa Simon blev bara indragen i det hela, han hade inget med saken att göra. Han var helt oskyldig, men någon måste ju hjälpa den stackaren att bära korset. Han gör givetvis det som de romerska soldaterna tvingar honom till. Men vi vet inte vilken sympati han egentligen hade. Nog måste han blivit berörd, hans båda söner har ju blivit kristna.

Jesus lägger på oss kristna att ”ta sitt kors och följa” (Mt 16:24) honom. Men den som först bär korset helt konkret blir tvingad till det. Han verkar inte göra det självmant. Men det får konsekvenser till och med för hans barn. Människorna som råkade vara på Drottninggatan i fredags drogs in i något de själva inte valt. Några dog och de vet vi nu namnen på, några skadades fysiskt, många fler förmodligen med sår i tilliten och ytterligare många som hjälpte till. De valde det inte själva, men drogs in och det kommer att påverka dem för resten av deras liv.

Vi vet ännu inte vad mannan som körde lastbilen hade för motiv till sitt dåd. Med bomberna i Egypten är det lite klarare. IS verkar ligga bakom och de önskar en förändring i det samhälle vi lever i. För att åstadkomma denna förändring använder de också våld. De två rövare som hänger där på korset kan vara simpla tjuvar, men det ligger också inom rimligheten att de var Zeloter. En inriktning inom judedomen som sökte en samhällsförändring. Som längtade efter en messias som skulle ta makten, slänga ut romarna och förändra systemen. De tvekade inte heller att ta till våld och utföra den tidens terroristhandlingar. Jesus distanserar sig hela sin tid från den typen av messiasförväntningar. ”Mitt rike är av ett annat slag” (Jh 18:36) Ändå är det i deras mitt han korsfästs. Romarna fruktade kanske att han skulle uppvigla till uppror. Men de hade fel. Han dömdes på felaktiga grunder, han var oskyldig.

Orättvisan i denna dom kan vi verkligen förstå i ljuset av terrorhandlingarna i helgen. De som dödades och skadades på Drottninggatan, i Tanta och Alexandria hade inte gjort något som förtjänade döden. De var helt oskyldiga, de råkade bara befinna sig på fel plats vid detta tillfälle. Men terroristerna vill slå till mot just detta. I Egypten vill de sprida skräck och osäkerhet bland de kristna och få dem att lämna landet eller konvertera till IS version av Islam. Vid terrordåd i Europa blir vi måltavlor eftersom vi lever i en fri värld, med en värdegrund som de inte kan tåla. De vill skapa rädsla och osäkerhet i oss. De som drabbats har varit oskyldiga och inte gjort sig förtjänta av döden och lidandet.

På samma sätt hänger de upp Jesus utan giltiga skäl på ett kors. Den värsta formen av skymf och förnedring. Så till den grad att alla överger honom, också av rädsla för att själv dras in i lidandet och döden. Alla vännerna drog till Galiléen, hem till trygga platser, långt bort i avkroken, långt från de romerska soldaterna. Rufus och Alexandros pappa är där, men han råkar ju bara vara det. Soldaterna är där, men de är verkligen hans fiender. De skriftlärda och översteprästerna är där, men de har ju fått honom dömd och är också hans fiender. Men några vänner är där, dock på avstånd. Några kvinnor som till och med nämns vid namn, två Marior och Salome. Kändisar verkar de vara i den kristna församlingen i Rom, för det är många fler kvinnor som står på avstånd och de nämns inte vid namn. Avståndet mellan kvinnorna och Jesus förtydligar den ensamhet och övergivenhet han befinner sig i. Namnen på kvinnorna bidrar till trovärdigheten i vittnesmålen. Om vittnesmålen vore fabricerade skulle det varit idel män enligt den tidens sätt att se på saken. Det var också de som var med och såg var han lades i graven.

Alla övergav, ingen klarade av att vara kvar. Den enda som lyckas identifiera vad det är som egentligen sker är en helt osannolik person. Officeren i den romerska armén, en hedning, en förrädare, en främling, en invandrare. Han ser klart ”Den mannen måste ha varit Guds son”. 

När Jesus döps av av Johannes öppnar sig himlen och anden kommer ner som en duva och en röst hörs ”Du är min älskade son, du är min utvalde”. När Jesus dör brast förhänget i templet uppifrån och ända ner och officeren säger att han måste varit Guds son. De barriärer som funnits mellan Gud och människa, mellan himmel och jord har öppnats och de går inte att stänga till igen.

Jesus visste vad som väntade honom och la inte benen på ryggen och sprang. Han var trogen sin Gud, vår Gud, ända in till döden på korset. Han ryggade inte för lidandet och döden. Han visste att han måste ta emot det. Han visste att han var oskyldig till alla anklagelser men barriären mellan Gud och människa måste förstöras.

Nu väntar vi bara med Maria från Magdala, Jakob och Joses mor Maria och Salome vid graven på förlåtelse för de skyldiga till lidande och död och upprättelse åt de oskyldiga.

Genomsyrat samhälle: en predikan på femte söndagen i fastan

Hållen i S:ta Birgittakyrkan och Lagga kyrka 170402

Tema

Försonaren

Joh 3:11-21

4 Mos 21:4-9

1 Joh 1:8-2:2

Ps 103:8-14


Psalmer

S:ta Birgittakyrkan

Ing 28:- Så älskade Gud världen all

Grad mer 281:- Mer helighet giv mig

Ef pred 386:- Upp ur vilda

Off UP 139:- Spikarnas lovsång

Utg 234:- O salighet

Lagga – Ur sånger från Taizé 

Ing 1:- Vi tillber och välsignar dig

Grad 17:- Mitt ljus och herre är du

Ljuständning 82:- Min själ får vila

Off 75:- Nattens mörker

Utg 120:- Herre stanna kvar med din nåd

Predikan

I torsdags förmedlade media ut att FN-experten Zaida Catalán dödats i Kongo. Hennes mamma intervjuades och på förstasidan i DN stod det: ”Vi har levt i dödsskuggans dal, men ändå haft ett hopp”. Även om vi inte hört begreppet dödsskuggans dal, kan bilden ändå säga oss något. Om vi hört med Psaltaren 23 eller rent av levt med den i vår bön så finns det ett sammanhang som är större än oss själva. 

”Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar;
 han för mig till vatten där jag finner ro,
 han vederkvicker min själ;
han leder mig på rätta vägar, 
för sitt namns skull.
 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
 fruktar jag intet ont, 
ty du är med mig;
din käpp och stav,
 de trösta mig.” (Ps 23 Enligt 1917 års översättning)

I vår aktuella kyrkobibel står det ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig.” Också i det mörkaste av mörker, också i dödens närhet är Gud med oss och inger hopp. Jag vet givetvis inte exakt vad Zaida Catalans mamma lägger in i orden från den 23:e psalmen, men någon trygghet, något av hopp verkar de ändå ge. Förtvivlan och sorg har säkert drabbat familjen nu när hoppet om att Zaida skulle överleva är helt utsläckt. Men vi får be att tröstaren, den Helige Ande är alldeles nära dem.

Vårt språk, vår kultur, vår tolkningsram för den verklighet vi lever i är så påverkad av bibeln och den kristna förståelsen av världen att vi knappt märker det. Men så ibland glimtar det till och vi känner igen något, men det kräver en viss kunskap och ett skarpt öga eller öra.

Idag får vi höra om Mose och ormen. Ormen finns med i många religioner och myter i samband med hälsa och tillfrisknande, inte minst grekisk mytologi. I grekisk mytologi härstammar kopplingen förmodligen från en man som levde på 500 f.kr och blev förebilden till en gud som kallades Asklepios. Men texterna i de fem moseböckerna är äldre, de yngsta delarna skrevs ner för 2500 år sedan, men förmedlades muntligt långt före det. Så ormen och staven är för oss kristna och judar tydligt förankrade i bibeltexten. Symbolen finns lite var stans, men vi tänker kanske inte alltid på det.

En symbol för Apoteket – ormen


En symbol för akut omhändertagande på ambulansens motorhuv


En symbol för akut omhändertagande – ormen runt staven

 

En symbol för veterinärer – ormen runt staven

Vi blir ibland lite lurade i vår tid. Vi tror att vi helt får välja själva, tänka fritt och tolka livet på vårt eget sätt. Då glömmer vi bort att tidigare generationer format oss till dem vi är idag. Om vi verkligen skulle vilja välja själva så krävs det mycket kunskap. Det är farligt när vi tror att vi är fria, och inte ser hur och vad som påverkar oss. Det är därför det är så viktigt att låta sig påverkas av det som är gott, rättfärdigt och det som främjar liv. Vi har ett stort ansvar för oss själva, våra barn och våra vänner. Vi har fått en chans att påverka, ta ansvar och att välja fritt. Det vi väljer påverkar det sätt vi och våra medmänniskor tolkar livet och verkligheten med.

I fjärde Mosebok drabbas folket av giftormar, men Gud räddar dem också med hjälp av en orm. Var och en som blir biten av en giftorm ska titta på den kopparorm Mose satte upp på en stav. När de tittade på ormen blev de friska och slapp dö.

I evangelierna finns det många kopplingar mellan gt och nt. På samma sätt som Mose förde ut folket ut ur slaveriet till livet i friheten i Kanans land så för Jesus ut sitt folk, oss i friheten. Mose visar på manat och vaktlarna i öknen när folket håller på att svälta ihjäl. Jesus gör brödundren, men han går ännu längre. Jesus säger att han är livets bröd och när han instiftar nattvarden får vi äta hans kropp och dricka hans blod. Han ger av sig själv till oss. Dessutom går Gud längre med Jesus än med Mose och ormen. När Gud vill upphöja något som vi ska kunna fästa blicken på och bli räddade till livet så sätter han upp sin egen Son på korset. genom att vi fäster blicken på Jesus blir vi inte räddade till ett längre liv, men däremot till en kvalitetshöjning. Detta liv blir en del av det eviga livet, och detta liv tar inte slut här, det fortsätter in i evigheten.

Här ser vi en av hemligheterna med Guds logik, som är så helt annorlunda än vår egen. Normalt skulle ett upphöjande vara något ståtligt, en karriär, en hög lön, en presidentpost. Men den som blir upphöjd blir samtidigt nedsänkt i den mörkaste dal. Jesu liv slutar till synes i katastrof och nederlag. Gud väljer att komma ner till vår mänskliga nivå, vår situation, våra förutsättningar som människor, helt och fullt. han blir människa i Jesus Kristus. Som alla andra människor slutar hans liv med död. Men en död som vi kan se upp till och bli räddade till livet av.

Att se på Jesus, vad han gjorde, sa och vem han var hjälper oss inte vara kvar i domsträsket. Vi lyfter blicken från vårt eget och ser honom istället. Vi behöver inte döma varandra och oss själva, det kan vi överlämna till Jesus. Så får Ljuset lysa igenom mörkret så får hoppet leda oss genom dödsskuggans dal varje dag.

Vi ber: Herren är min herde,
 ingenting skall fattas mig. 
Han för mig i vall på gröna ängar,
 han låter mig vila vid lugna vatten.
 Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
 sitt namn till ära. 
Inte ens i den mörkaste dal
 fruktar jag något ont,
 ty du är med mig,
 din käpp och din stav gör mig trygg. (Ps 23)

Tro och tvivel: en predikan på tredje söndagen i fastan

Hållen i S:ta Birgittakyrkan 170319

Tema

Kampen mot ondskan

Mark 9:14-32

1 Kung 18:26-29, 36-39

Upp 3:14-19

Ps 25:12-22


Predikan 

Idag har vi ett klassiskt tema i kyrkan. Ett tema som präglar många böcker och många filmer och bibeln ligger ofta där i bakgrunden och har bidragit med inspiration. Allra tydligast är det väl i Sagan om ringen och Harry Potter. Domedagsfilmerna går i samma anda. Många av dessa kanske passar bättre att se på Domsöndagen eller söndagen före Domsöndagen eller kanske den helige Mikaels dag, då läser vi texter ur Uppenbarelseboken om en stor strid och om den sista striden. Då finns också texterna om att det en dag ska skipas rätt som i en slutförhandling i en domstol. Rättvisan ska segra, det onda ska besegras och det goda regera helt och fullt till slut.

Idag är mer ett litet steg på vägen i fokus. En mer vardaglig händelse, i alla fall i Jesu liv, står i fokus. I den här berättelsen är finns det två huvudteman. Det handlar om tro och det handlar om Jesus som den främste bland helare.

I andra berättelser om helande är det mycket tydligare någon sjukdom som står i fokus. I Matteus version av berättelsen är det mer tydligt att det handlar om epilepsi (Matt 7:15). Men Markus är inte så intresserad av någon medicinsk diagnos. Här handlar det om att pojken är besatt och det som krävs är exorcism för att han ska bli sig själv igen. Berättelsen skildrar alltså mer en andlig kamp än en kamp mot sjukdomar. Den ande som på något sätt uppfyllt pojken i princip hela hans liv får i den här berättelsen representera det Onda som måste bort.

Att det är en andlig kamp förtydligas när Jesus säger ”den sorten kan bara drivas ut med bön.” Jesus uttalande markerar också att det handlar om tro. Bön är en av de viktigaste troshandlingarna i en kristen människas liv.

Två gånger i berättelsen verkar tron inte riktigt räcka till. Lärjungarna klarar inte av att befria pojken från demonen när Jesus inte är där. Och pappan till pojken uttrycker sin osäkerhet om Jesus ska klara av det han ber om, han säger: ”Om du kan”.

Jesus blir frustrerad och säger ”Detta släkte som inte vill tro!”. Som vi läser i berättelsen så blir pojken befriad från den onda anden. Den brist på tro som fadern och lärjungarna uppvisar är inget hinder för Jesus. Men samtidigt vill Jesus lyfta deras tro till en ny nivå. Både pappan och lärjungarna är också öppna för det, ja de till och med ber Jesus om det.

Pappan säger de sköna orden: ”Jag tror. Hjälp min otro!” Detta utrop fångar så väl varje kristen människas erfarenhet av tron. Att tron och tvivlet går hand i hand, men också önskan och bönen om hjälp att komma igenom tvivlet. Samtidigt visar pappan i denna berättelse en stark tro, han kommer med sin son i hopp om att Jesus ska kunna hjälpa till. Eller är det ett sista desperat rop på hjälp efter en lång kamp för sin son? 

Jesus blir frustrerad över både pappas brist på tro och lärjungarnas, som inte förmår hjälpa till. Lärjungarnas brist på tro verkar vara av ett annat slag än pappans. De verkar inte ha kommit på tanken att de ska be att den orena anden ska lämna pojken. Att be är att lämna över problemet och arbetet till Gud. Lärjungarna kanske tror sig själva om att kunna få pojken tillbaka till sig själv igen? En stark tro på sig själv kan hindra tilliten till Gud. Samtidigt som Gud verkar ha en stark tillit till varje människa och överlåter förmågan att välja och kraften att utföra stora saker. Lärjungarnas otro ligger kanske i att de glömde bort Gud och Guds kraft.

Samtidigt som tilliten till Gud, tron på Gud, jag relationen till Gud är så självklar för Jesus så kopplas ändå texten till de svåraste situationerna i hans liv. Det finns kopplingar till Getsemane och döden på korset, men också till uppståndelsen. När folket greps av bäven används samma ord, fylld av känslor, som när Jesus våndas i Getsemane kvällen före sin egen död (Mk 14:33). Men det är också samma ord som används när kvinnorna kommer till graven och den är tom och de möter den uppståndne (Mk 16:5). Trots Jesu starka relation till sin Fader och Gud drabbas han av ångest och bävan i Getsemane. Han vet vad som väntar honom, lidande och död. Trots tilliten till Gud så lider han som en sann människa, både till kropp och till själ. När han sedan är på väg att dö på korset utbrister han i ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Vi vet att det inte var sant, uppståndelsen väntar ju runt hörnet. Jesus borde också veta det. Ändå är känslan av övergivenhet så stark inför döden.

Tron har den där komponenten ständigt närvarande, tvivlet, osäkerheten, oron och känslan av frånvaro.

Ändå slutar berättelsen liksom lyckligt. Jesus sträcker ut sin hand och reser upp sonen. Samma scen utspelar sig när Petrus svärmor helas (Mk 1:31) och när Jairos dotter blir frisk (Mk 5:41). Också detta pekar mot Jesu egen uppståndelse där det inte är Jesus själv som reser sig upp. Det är Fadern som lyfter upp honom från de döda.

Jag började med de stora pampiga kamperna som i filmerna ackompanjeras med musikstycken så att stolarna vibrerar. Harry Potters kamp mot Voldemort eller Frodos kamp mot Gollum så att ringen och därmed Sauron och Mordor kan förintas till sist. 

Så ser inte vår kamp mot det onda i vardagen ut. Det är en pappa som kämpar för sitt barns hälsa. Det är kampen att välja rätt för egen del och för sina barns del. Det är kampen att få en balans mellan sömn och vila och arbete och fysisk aktivitet. Det är kampen att prioritera rätt med sin tid och sina pengar. Och i allt detta pågår en trons kamp mellan tillit och tvivel. Bär Gud mig i vardagen? Kan jag lita på att Gud är där när det krisar?

Även om Jesus inte verkar värdera vår tro först och sedan handla. Så verkar Jesus vilja lyfta vår tro till en nya nivå. Det är det som kallas helgelse med kyrkans språk. Det är inte för Jesu eller Guds skull, men för vår egen skull. Så att vi kan leva våra liv trygga i Guds hand i kampen mot ondskan.

LJUD: Melodifestivalen och nardusbalsam

Vad har melodifestivalen och nardusbalsam gemensamt?

David Silverkors predikar ur evangelietexten för 2:a söndagen i fastan – Markus 14:3-9:

3Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.4Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. 5För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. 6Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. 8Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. 9Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

Choklad: en predikan på första söndagen i fastan

Hållen i Familjemässan i S:ta Birgittakyrkan 170305

Tema

Prövningens stund

Mark 1:12-13

1 Mos 3:1-13

Heb 5:7-10

Ps 31:2-6

Psalmer

135:- Se vi går upp till Jerusalem

Off ”Hej Gud, jag har en liten bön till dig”

738:- Herre du vandrar försoningens väg

Predikan


I texten vi hörde fick vi inte veta något om vad det är Jesus utsattes för, men jag tror inte det var choklad satan försökte bjuda honom på. Det vi menar med choklad fanns inte ens på Jesu tid.

Först måste vi bestämma oss hur vi ska tolka detta med att Jesus sattes på prov. Ordet som finns där bakom kan både översättas som något positivt och något negativt. Både som något med att testas, prövas och att frestas och utsättas.

Att prövas kan kan vara något positivt. Ett enkelt exempel kan vara när man har ett prov i skolan. Då måste man förbereder sig inför provet. Det är kanske inte alltid så roligt att göra ett prov. I alla fall inte om man inte fattar något, eller om man vet att man pluggat för lite. Men det kan vara roligt när man får visa vad man lärt sig. Oavsett kan det vara nyttigt att få reda på vilken nivå man ligger och det är också bra för läraren att veta hur eleverna ligger till. Efteråt vet man mer vad man behöver jobba mer med och läraren vet vad den behöver undervisa mer om.

Vi är också väldigt tacksamma att man måste ta körkort i det här landet nu för tiden. Det behövde man inte när bilen kom. Om man hade råd att köpa en bil kunde vem som helst köra den. En del körde som dårar och det blev en del olyckor. Nu måste man både göra ett skriftligt prov med lagar och regler, men också visa att man kan köra bilen för en kontrollant. Den typen av prov är vi mycket tacksamma för.

Sen har vi detta med frestelser, det är annan sorts prövning. I Matteus evangelium står det lite mer om när Jesus är ute i öknen och vi får reda på lite mer. Kanske inte riktigt de frestelser vi utsätts för, eller? Jag tänker att frestelser är prövningar som vi ska försöka att utstå eller försöka att inte komma inför. De vi frestas att göra eller inte göra är inte nyttigt för oss eller andra.

Vad skulle det kunna vara? Prata lite med varandra vad frestelser kan vara.

När Jesus utsätts för frestelse i Matteus evangelium är det tre olika saker. Han är ju hungrig där i öknen och djävulen föreslår att Jesus ska förvandla stenar till bröd.

Jag tänker att det kan ha med frestelsen att gå den enkla vägen, försöka gå en genväg som inte kräver något eget arbete. Att få ett bröd i handen kräver mycket arbete för bonden, för mjölnaren, för bagaren, för lastbilschauffören och för handlaren. Dessutom måste man själv arbeta för att tjäna pengar så att man kan köpa det där brödet. Som barn behöver man inte ha pengar, men föräldrarna behöver ha det. Att förvandla stenar till bröd kan vara att inte vilja betala vad det egentligen kostar.

Djävulen försöker också få Jesus att kasta sig utför en hög mur och se till att änglarna ska fånga honom så att han inte skadas. Jag tänker att den frestelsen handlar om att inte ta ansvar för sina handlingar. Var och en kan tänka ut att det inte går att kasta sig ner för en mur och tro att man inte ska bli skadad. Ibland gör vi saker där vi tänker att någon annan ska städa upp efter oss. Att någon annan får fixa det som vi inte själva orkar. Även att vi vet från början att det är vårt ansvar egentligen.

Den tredje frestelsen Jesus utsätts för är att han blir förd till ett högt berg där han kan se ut över världen. Därifrån ser Jesus alla världens länder. Han erbjuds all makt över dessa riken. Denna frestelse handlar om makt och position. Vi vill ha status, makt och position ibland bara för sin egen skull. Eller för att kunna trycka ner andra människor. Jesus vill inte vara kung på detta sätt, han vill att makten ska användas för att tjäna andra. Andra människor har behov som vi kan hjälpa till med att svara på. Ibland har vi makten att göra det. Men ibland använder vi makten bara för vår egen skull och för att tillfredsställa våra egna behov.

Det finns några ljusglimtar i berättelsen om Jesus i öknen. Jesus klarar att stå emot frestelserna. Men det är också Anden som driver ut Jesus i öknen. Anden är med Jesus där i prövningarna eller frestelserna. Dessutom är änglarna där och betjänar honom. De vilda djuren är där och Jesus blir inte skadad på något sätt. Det liknar berättelsen om paradiset i första Mosebok. Himlen är på något sätt nere på jorden.

Det verkar som att prövningar och frestelser på något sätt ligger väldigt när ingången till himlen. Så när du upplever att du utsätts för stora påfrestningar, prövningar eller rent av frestelser, så är änglarna närmare än du kanske tror.