I Dagens Nyheter idag skriver Knessets förre talman Avraham Burg om hur bosättare är Israels verkliga fiender. Hans utgångspunkt är att det som sker på det ockuperade palestinska området inte stämmer överens med de värden som staten Israel baseras på. Artikeln är intressant ur flera perspektiv men kanske framför allt att en så högt uppsatt israelisk före detta politiker förordar en bojkott av varor från israeliska bosättningar. Eftersom samtliga bosättningar på det ockuperade området är olagliga enligt internationell rätt och eftersom de försvårar en möjlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina – för att inte säga omöjliggör en eventuell tvåstatslösning – anser Burg att man borde göra allt som är möjligt för att inte stödja dessa bosättningar ekonomiskt.
Den senaste tiden har vi sett en ökad diskussion kring en bojkott av varor från bosättningar och det hela fick egentligen fart av ett direktiv i Storbritannien för några år sedan. Efter flera års kampanjande framförallt av biståndsorganisationen Oxfam utfärdade den brittiska regeringen ett frivilligt direktiv till livsmedelskedjorna att tydligt märka vilka jordbruksprodukter med israelisk ursprungsmärkning som faktiskt är från bosättningar. Samtliga fem största kedjor följde direktivet och idag har fyra av de fem helt slutat sälja dessa produkter medan den femte (Tesco) följer direktivet och märker det fåtal bosättarvaror som fortfarande säljs.
På senare tid har Danmark sagt att de ska följa Storbritanniens exempel och i Sydafrika går man ett steg längre och vill märka samtliga produkter från bosättningar inklusive smink, teknikprodukter och läsk. Enskilda livsmedelskedjor i bland annat Norge och nu senast Schweiz tar egna initiativ för att undvika bosättarprodukter eftersom lagstiftningen inte alltid hänger med opinionen i dessa frågor. Men egentligen finns redan lagstiftning på plats vilket jag strax skall återkomma till.
Det dröjde så klart inte så länge innan de som stödjer Israels utbredande på det ockuperade området började ropa om olaglig bojkott och i tidningen Världen idag framförs argumentet att det främst kan slå mot palestinska arbetare. Detta stämmer givetvis inte eftersom dessa palestinska arbetare förmodligen skulle tjäna ännu mer på att få odla på sin egen mark än att tvingas arbeta åt någon annan som odlar på den. Och i de flesta av exemplen ovan handlar det inte om en bojkott av några varor utan om en märkning för att konsumenterna själva ska kunna göra ett medvetet val. (En märkning av bosättarprodukter underlättar dessutom för de som gärna köper israeliska produkter men vill undvika att stödja bosättningar. Ett val som idag kanske leder till att man helt undviker de israeliska varorna.)
Nu till lagstiftningen. Enligt ett EU-direktiv från 2000 skall alla matvaror märkas på ett visst sätt. Förutom att ingredienser tydligt ska redovisas finns även riktlinjer för ursprungsmärkning med. Och, det kanske viktigaste, märkningen skall vara utförd så att konsumenten inte riskerar att bli vilseledd när den gör sitt val av produkt.
EU är Israels viktigaste handelspartner med en import av israeliska varor på drygt € 11 miljarder per år. Dessa varor exporteras från Israel, enligt långtgående handelsavtal, med kraftiga skattesubventioner. Problemet är att EU inte erkänner bosättningarna som en del av Israel men detta tydliggörs inte i avtalen, där Israels gränser inte nämns. Detta innebär att bosättarvaror exporteras till EU som israeliska med medföljande skattelättnader trots att dessa egentligen inte ska ingå i handelsavtalen. För att komma runt problematiken har EU och Israel kommit överens om en teknisk lösning där Israel tvingas märka varorna med postkoden för stället de producerats i. Sedan är det upp till EU-ländernas tullmyndigheter att jämföra postkoden med listor på postkoder över bosättningar och sedan belägga varorna med skatt. I många länder hinner tullmyndigheterna inte göra mer än stickprov på alla varor, särskilt när det gäller jordbruksvaror, vilket gör att många bosättarprodukter tar sig in i EU med skattelättnader i strid med avtalen. EU:s tullresurser går således åt till ett problem som borde åligga det exporterande landet att lösa genom en korrekt märkning.
Det är i det perspektivet du som konsument nu bör ta ställning till frågan om bosättarprodukter. Vill du stödja bosättningarna ekonomiskt genom att köpa deras produkter? Om svaret på den frågan är nej måste jag göra dig besviken och meddela att du redan idag stödjer dem genom att de åtnjuter den skattelättnad som EU egentligen bara har tänkt ska gälla Israel.
Jacob Risberg
Policyhandläggare för Mellanöstern
Lämna ett svar