Torsdagskvällen drar in med ljumt väder i Lima, men hettan i förhandlingsrummen består. Än har man inte avancerat särskilt långt i de förhandlingar som handlar om att ta fram ett förhandlingsunderlag inför Paris 2015.
Timslånga förhandlingar med ett till synes oändligt antal spårändringar i förhandlingstexterna vittnar om ett än så länge splittrat läge. Imorgon, fredag kl 1800, har man sagt att förhandlingarna ska vara över, att det faktiskt blir så råder det tvivel om. Diskussioner om vem som ska göra vad, och när och hur, och de faktum att många parter agerar utifrån egna nationella prioriteringar och intressen gör förhandlingsläget extra svårt. EU med flera pressar på transparens och utvärderingar när det gäller vad länder ska bidra med för att bekämpa klimatförändringarna. Kina, som nu anslutits av Indien, är emot, och ser dessa frågor som interna angelägenheter. Att ländernas åtaganden utvärderas på ett transparent sätt är dock en grundläggande förutsättning för att vi ska veta att de åtgärder vi iscensätter faktiskt bidrar till att vända utvecklingen från en uppvärmning på över 2 grader. Men känslan av att det är läge att agera nu infinner sig inte.
Efter klimattoppmötet i New York i september, som också mobiliserade omkring 300 000 människor i manifestationer för klimaträttvisa, och där privata sektorn såväl som trossamfund aktivt lade fram ambitiösa åtaganden är COP20 ett politisk momentum för att sätta världen på rätt kurs inför Paris. Men är detta nog för att överkomma nationella särintressen?
Veckan har sett FNs gröna fond motta bidrag som nu övergår 10 miljarder kronor. Dock är dessa pengar i stort inte additionella, utan tas från länders biståndsbudgetar, något som går emot överenskommelserna i UNFCCC. Finansiering är grundläggande för att världen ska kunna vända utvecklingen mot en varmare atmosfär, men det är samtidigt grundläggande att klimatsatsningar inte sker på bekostnad av satsningar på demokratiutveckling eller hälsa och sjukvård i fattiga länder. Tyvärr har principen om additionalitet i stort lyst med sin frånvaro i Lima, förutom vissa välkomnande uttalanden från de små östaterna i Stillahavet.
Med en dag kvar, innan förhandlingarna officiellt drar över tiden, är det dags att världens ledare tar klimatförändringarna på det allvar som de förtjänar. Det är inte en fråga för morgondagen, många länder, framför allt utvecklingsländer, märker väl av klimatförändringarnas katastrofala effekter redan idag!
Lämna ett svar