Frid och lugn, hur uppnår man det? (Åttonde söndagen efter Trefaldighet)


Hur uppnår jag som människa frid och lugn?
Ja det finns många svar på den frågan men ett som jag ser det bra svar det är att man lever som lär. Att jag inte har dubbel bokföringen i mitt liv. Att jag är ärlig och öppen.

Men hur kan man leva ärligt och öppet kanske någon undrar när det är så mycket som inte går bra, inte blir som jag velat, som jag kanske vill dölja för andra – ja ibland även för mig själv?

Problemet är bara det att börjar jag dölja mina egna misstag –för mig själv – hur ska jag då lära mig någonting av dem?

Att stå upp för sina misstag är dock inte alltid lätt, eller hur?
Många av oss har svårt att hålla balansen, se proportioner – det blir så lätt antingen eller. Antingen utan skuld, utan egen förskyllan eller så är allt mitt fel, jag är skyldig till hela världens brist. Och vem orkar vara så fel, så ond?

Just här har en levande tro på Gud – såsom Jesus Kristus gestaltar den för oss – en av sina största poänger. I mötet med Jesus – som sker genom att jag knäpper mina händer och i mitt hjärta vill ha med Gud och Jesus att göra – finns nämligen en kärlek som inget hellre vill än att komma i kontakt med mig som individ. Och som en del i den kärleken finns nåd och i den nåden budskapet att jag behöver inte vara felfri och perfekt så länge som jag står för mina misstag, vill leva ett helt och ärligt liv. Det är när jag smusslar och gömmer och ljuger jag får problem – och det är ju lätt att så sker inför medmänniskor som kanske inte alltid är snälla – men inför Gud är uppmaningen kom till mig och lägg allt inför mig, jag älskar dig och vill upprätta dig. Men det krävs som sagt ärlighet.

Att bygga sitt hus på stadig grund har bl.a. just den här ingrediensen. Att jag ser mig för vad jag är och att jag regelbundet vänder mig till Gud om vägledning och nåd.

Vi ska fira nattvard om en stund tillsammans. Det är ett sakrament som Jesus instiftade för att bl.a. göra det handfast och verkligt när jag som människa vill ha med Jesus med Gud att göra.
I nattvardens mysterium lovar oss Jesus att han finns mitt ibland oss. Och han kommer till oss på ett så konkret sätt, genom vinet och brödet, som i instiftelseorden blir bärare av något mer, ja nattvarden är ett mysterium.

Ett annat sådant mysterium; ja sakrament som Jesus instiftade var dopet. Dopet är ett mysterium – vi för barnet in i Guds ljus och det ljuset vill ingenting hellre än att skydda och bevara. Samma ljus, samma kärlek som vi öppnar upp för här som i nattvarden.

Och idag ska vi tillsammans få vara med om båda sakerna – båda sakramenten här denna söndag förmiddag.

Och vi börjar med dopet och det gör vi genom att sjunga psalm 248 och välkomna ….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.