juli 2013

Ni visas månatligt arkiv för juli 2013.

Vilket fantastiskt ord – det kostar inget!  ….. samtidigt som det är lite besvärligt. Det är något som vi inte riktigt kan tackla. Vad kan jag betala?  Om man inte behöver betala för det man fått vet man inte riktigt vad man ska ta vägen….. Det är som om man står i skuld till någon. Kanske det beror på att man ofta tror att man kan betala för allt och därmed alltid göra rätt för sig.

Det är här spänningen ligger i vårt förhållande till Gud och våra medmänniskor.

Från Guds sida handlar det om NÅD =gratis. Han ger oss livet och våra gåvor i livet som en gåva som vi inte behöver betala för. Det vi känner är en tacksamhetsskuld som inte är betungande utan en utmaning till att våga ta vara på våra liv.

Här kommer ännu ett viktigt begrepp och ord in: förlåtelse. Det är också något som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera. Det tränger sig på och handlar om vår svaghet och våra misslyckanden.

Gud vet att vi inte är perfekta och vi behöver Guds förlåtelse gratis! Skulden vi känner gör att vi vill förlåta andra människor.

Gud ger oss uppdraget att förlåta varandra och våga släppa lite på det där jobbiga att alltid tro att vi kan göra rätt för allt och kunna köpa eller betala för det vi får.

Livet kan tas tillvara genom att våga ta emot det gudomliga ”tänket”att vi får bjuda på det som vi kan och fått så att världen, andras liv och vårt eget liv kan bli bättre!

Psalm 289

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga ”ja” till Gud och säga ”nej”.
Guds kärlek är
som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är…

Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är…

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla mänskor, folk och raser här.
Guds kärlek är…

Text: A Frostenson 1968
Musik: L Å Lundberg 1968

Det kan vara värt att betala premien för en försäkring. Man vet aldrig om och i så fall när man blir utsatt för en situation då man behöver få hjälp att få pengar till hemresa eller för det nödvändigaste för att klara dagen.

Man kan inte räkna med att få ut något om man inte är villig att ta ansvar för premien.

Det ansvar vi har är för LIVET SJÄLVT.

Livet har vi fått av Gud till att bruka på det sätt som det är ämnat för.

Men försäkringen kommer in i bilden eftersom vi även måste räkna med det oförutsedda och orimliga.

Det som vi är med om i livet är ofta det oväntade som förändrar hela vår situation på ett sätt som kan kallas kris.

Men det är genom kriserna som vi utvecklas om vi har betalat premien för försäkringen till livet.

Försäkringen har Gud tecknat genom Jesus Kristus, eftersom det inte handlar om att kvalificeras för att vara innesluten i allriskförsäkringen – det får ske av nåd genom de verk Jesus har utfört för oss och vår skuld. Den motprestation som vi behöver göra att komma ihåg och hålla reda på villkoren i avtalet. Det är att utöva den positiva makt som ligger i att vara människa.

Men vi är många människor som har glömt bort att vi tillhör Gudsfolket och vi tror att vi själva kan klara av att betala premien och klara oss utan det som Gud gjort för oss. Det kan vara när vi hanterar både andra oss själva illa.

Många tänker också att det inte händer mig något – så jag behöver ingen försäkring….

Det kan också vara att vi glömmer bort vårt ansvar eftersom vi då sätter oss själva i centrum och högre än Gud och det eviga värdena.

 

Guds löfte till oss är att det finns en omfattande allriskförsäkring som vi får känna oss trygga i. Vi behöver bara komma ihåg att den finns och vara beroende av den. Det gör vi genom att vara rädda om livet – oss själva och andras och förvalta livets gåvor. Varje ögonblick är ett tillfälle att förvalta så att det kommer till sin rätt. Och varje ögonblick är lika mycket värd.

Den obetydligaste saken kan ge oss något på ett sätt som inte räknat med…

 

Sv Ps 180

Var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given
från himlen, besinna det!

Var morgon är nåd och ansvar
med löften och nya krav.
Var afton står klara stjärnor
och frågar dig vad du gav.

Var afton står fjärran stjärnor
i glans över dag som flytt.
Var morgon dig Herren kallar
och väcker din vilja på nytt.

Text: M Nielsen 1917 Övers 1921 H Lindström 1984
Musik: O Bandsberg 1917

 

 

Många frågor ska bearbetas innan man börjar bygga ett hus och under byggtiden är det många hantverkare som ska göra ett bra jobb innan huset står där färdigt. Om man inte är händig är man ju beroende av mycket yrkeskunnigt folk som utfört ett arbete som blir till nytta och glädje!

Men bygget är inte klart för det…… Då får man börja planera trädgården. Det handlar om stensättning, jordplanering och att anlägga gräsmatta, planteringar och rabatter.

Men det är för den skull inte färdigt…… Nu kommer all skötsel och underhåll för att huset ska stå till kommande generationer.

Ett ständigt arbete i stor glädje som gör det möjligt att få känna att huset är en trygg bostad – ett hem.

Det viktigaste med hela bygget är naturligtvis grunden. Man ser inte mycket av grunden. Det är ett arbete som ligger under ytan – men allt är beroende av det arbetet. Huset måste stå på en fast grund för att allt det synliga – dvs huset – ska kunna stå fast.

Ett gammalt hus fordrar ständiga reparationer och underhåll. Vissa delar av huset byter man ut när det är utslitet och andra delar håller i många hundra år.

På söndag handlar evangeliet just om en klok byggare som bygger sitt hus på berggrund och inte på sand. Det är en bild för våra liv. Vårt liv är som ett husbygge som ständigt pågår och aldrig blir riktigt färdigt. Men man behöver oftast hjälp med de olika skeendena i livet. Man klarar inte av allt själv och man behöver också vårda det som har blivit klart. Grunden för allt är den kristna tron – Jesus Kristus som liknas vid den viktiga hörnstenen som alltid fanns med i byggena på Jesu tid. Hörnstenen eller grudstenen är den som allt vilar på. Det som vi får bygga våra liv på är tron på att det finns en trygghet. Vår uppgift blir då att underhålla och vårda de fina som vi fått att bygga vidare på.

1 Kor 3:10 f: ”Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan  bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga  en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus.”

 

Jesus sade: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

(Matt 11:28-30)

Det är viktigt att hitta en rastplats när man blir trött! När jag kör på vägen tänker jag att jag ska stanna snart vid nästa trevliga rastplats, när jag börjar bli trött. Så upptäcker jag för sent att jag passerat en sådan fin plats och så tänker jag: – jag tar nästa istället. Plötsligt har man kommit så långt att man är så trött att det är lika bra att köra till målet för resan utan att stanna.

Det är lätt att förstå att man då är en fara för både sig själv och andra. Det är viktigt att rasta regelbundet på resan på samma sätt som det är viktigt att få den lugn och ro som ger ny kraft.

Kyrkan och gudstjänsten kan få vara en viktig rastplats på vår livsväg. Här kan vi hitta vilan för själen. En stunds lugn och ro för att ta emot nya krafter i livet.

Jesus säger: Kom till mig …. Det är som en famn som tar emot oss med kärlek och ger oss den värme vi behöver.

Ta på er mitt ok. Då blir det lättare att bära livets svårigheter och bördor. Vi orkar mer därför att det är någon som ger oss avlastning. Det är ju det som oket är till för.

Det som vi sedan får lägga ifrån oss på rastplatsen i gudstjänstens sammanhang är alla livets misslyckanden och problem. Jesus upprättar oss och ger oss den kraft som innebär att vi orkar en bit till på vägen.

Men, kom ihåg: stanna till på rastplatsen och tro inte att Du kan klara av hela vägen utan paus. Då är Du en fara för Dig själv och andra!