februari 2014

Ni visas månatligt arkiv för februari 2014.

Vi vinner och dom förlorar säger vi ofta fast det handlar om samma personer.

Hur har vi det med samhörigheten och tillhörigheten? Står vi bara upp för varandra när det handlar om framgång? Sviker vi när det går någon emot?

Orden tillsammans och gemenskap är viktiga i en församling och i kyrkan. Det är det som mycket handlar om. Vi behöver varandra i Guds rike och Gud behöver var och en av oss. Med våra olikheter och även misslyckanden.

Det är när vi känner att vi hör ihop som det blir en församling och Guds verk kan bli synligt!

Om vi bara känner samhörighet med dem som det är populärt att stödja då håller det inte i längden.

Visst får vi känna glädje över att vi tagit 9 medaljer än så länge i Sotji-OS men vi får också stödja och känna samhörighet med alla som kämpar på utan att se resultat.

Så ser Gud på oss och ger oss inspiration genom Den Heliga Anden att utföra ett gott verk. Ibland ser ett gott resultat och ibland ser att det inte blir något trots en god insats.

Överhuvudtaget behöver vi nog jobba med begreppet VI och DOM. Dom talar om utanförskap och VI om närhet och gemenskap.

I linje med biskop Åke Bonnier och Skara stifts vision om TILLSAMMANS  arbetar vi med Målet tillsammans i ord och handling tala tydligt om Jesus.

Det är gudomligt över att förlåta så att man når försoning. Det är däremot svårt utifrån ett mänskligt perspektiv. Jag tror att det är mycket kopplat till att vi är så sköra och svaga att vi ibland inte orkar med att upprättas när vi ”klappat ihop” eller skadats.

På söndag firar vi en söndag, som mycket sällan inträffar eftersom påsken kommer sent i år. Det är Femte söndagen efter Trettondedagen som infaller innan Förfastan kommer. I en av texterna står: ”Hur ska vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?”

Den frågan kanske också kan formuleras på ett annorlunda sätt: ”Jag duger väl inte eftersom jag misslyckas så ofta med det jag gör?” Jantelagen tar också ofta överhanden och ger oss skuldkänslor om vi börjar säga att vi gör något bra, och jag tror att det är förödande för mångas självförtroenden. Ingen människa är perfekt men samtidigt duger vi som vi är!

Tänk om vi kunde lyftas ur det som trycker ned oss. Det kan handla om att vi ser att vi är älskade av Gud trots att vi inte alltid lyckas.

Det betyder också att vi får berömma både andra och oss själva när vi gjort något bra. Det är vägen till att vi också orkar förlåta och vågar gå vidare trots oförätter.

Guds förlåtelse genom Jesus är vägen till försoning med Gud men också föredömet för oss att våga skapa försoning oss emellan.