Blogginlägg Att säga att de är två veckor tills jag landar i Sverige. Mitt hem, mina vänner och vardag, att komma hem.
Me frågan är hur kommer de kännas att kom hem? Vad kommer jag sakna? att sakna är svårt, att tänka redan nu att jag troligtvis aldrig mer komma träffa den här människan som jag så många dagar spenderat med. Hur kommer de att kännas att byta ut de som nu känns som mjn vardag mot de som förut var min vardag. Jag vet inget de enda jag vet att vi nog alla känner såhär även om man är i Costa rica, Tanzania, Filippinerna eller Brasilien.
Alla kommer vi sakna någon, men ändå är jag så tacksam att jag har möjljgheten att vara en del av de här utbytet. Att just jag får varar den, jag tackar gud för de varje dag. Att vi nu har vår sista vecka som gäst i den här församlingen vi är nu är galet. Här rinner tiden iväg, att vi upplever massa, tänker massa och sen har man verkligen fått se med egna ögon hur bra vi har deni Sverige. Jag tror alla där ute har som jag haft hemlängtan, tyckt att allt varit jobbigt och bara vill stänga av under den där föreläsningen man inte förstår ett ord av för den är på obeskrivligt språk. Men jag är hela tiden tacksam. Tack till er som gav mig den här chansen. Sen ett stor eloge till tjejerna jag delar den här resn med, att de står ut med min hypokondri, min attityd, min egenskap att ständigt dra dåliga skämt och mitt morgonhumör. För mig är de otrlligt då jag knappt skulle klara av mig själv ibland. Ni är en så stor del av den här resan och ni har en speciell plats i mitt hjärta. Att jag är tacksam för att jag fått lära känna er alla i utbytespogrammet, ni är alla delav min resa och ni har grott minne som kommer stanna för evigt i mitt hjärta. Så kom igen, nu är vi tacksamma och tar vara på sista två veckorna, njut och närvi ses i Sigtuna lär vi prata till öronen blöder. Men de är de värt de, jag kmr lyssna, berätta och dela. För jag är tacksam för den här resan. Tack är Salamat på Tagalog! Salamat po ida
Lämna ett svar