För alla som började undra vart jag tog vägen efter mitt senaste blogginlägg..
Jag bor nu hos Annas värdfamilj, familjen Sipp sedan dagen efter att jag fick beskedet att min planerade värd inte kunde ta emot mig. Jag och Anna delar ett rum på nedervåningen i ett stort tvåvåningshus.
Jag hade aldrig innan påsk trott att jag skulle fira min 27 års dag i Brasilien men den dagen kom!
Jag och Anna åkte till skolan och iakttog vi en musiklärare som övade med en elev.
När vi sedan gick till kontoret blev jag överraskad med tårta, en cocos och choklad tårta!
Så himla god, jag älskar cocos! Och brigadeiros, som är ett slag av kylda mjölkkondenserade bollar…
Där var Valeria och Carlos mina handledare, Vivi som följer med oss och översätter under våra studiebesök, Gisele min värdsyster, min värdmamma, några till från kontoret som jag inte kan namnen på där Carlos jobbar (ABEFI) och en lillebror till några vänner jag följt med på middag hos tidigare. Jag visste inte hur jag skulle reagera, jag blev lite i chocktillstånd eftersom vi hade planerat att vi skulle fira mig på kvällen.
Sedan åkte vi hem och lunchade fast vi alla var jätte mätta på tårta och andra sötsaker.
Det var bestämt att jag och Anna skulle baka en kaka på svenskt vis och vi trodde att vi skulle fira min födelsedag i huset men två timmar innan firandet skulle börja då vi bestämt kl.20:00 fick vi reda på att vi skulle på middag hos några vänner till familjen och att vi ska ta med kakan.
Det där med språket och att ha koll på läget: Det känns sällan som att jag har någon koll alls!
Jag har ingen aning om ifall det är för att jag inte förstår vad de säger eller om det är för att de har en tendens att ändra sig och ta beslut i sista minuten. Det är kanske en kombination av båda delarna…
Det blev en kladdkaka, som låg i ugnen för länge för att vår värdmamma glömde ta ut den i tid. Den var fortfarande god men inte kladdig. Middagen var trevlig, jag gillar samlingen av människor i olika åldrar som umgås varandra, vuxna barn, föräldrar och farföräldrar…
Sedan åkte jag, Anna, Vivi, vår värdsyster Gisele och hennes vän Kellin till ett ställe Valeria (rektorn) hade tipsat oss om, där spelade ett liveband, en i bandet är idrottslärare på skolan. Vivi visade oss ett par sambasteg och vi dansade loss till samba rytmer fast jag är tveksam till om det var riktiga sambasteg jag och Anna gjorde. Jag och Anna visade även hur man buggar.
Första veckan gick jag runt med min vision av Brasilien och tänkte vid flera tillfällen: ”När ska vi få uppleva riktiga Brasilien..?” Jag inser nu att jag är i riktiga Brasilien och att Brasilien är så mycket större än min bild av Rio!
Men, äntligen levererade Brasilien lite samba musik!
Marie Henningsson
Stockholm stift
Foto: Magnus Aronsson, IKON
Lämna ett svar