Hej!
Det ar inte ofta jag har mojlighet att aka in till Bukoba for att ga pa internetcafe, och nar jag val ar pa ett ar det inte alltid att internet fungerar. Och OM det fungerar ar det oerhort langsamt. Det ar darfor mitt forsta blogginlagg harifran kommer forst nu! Jag kan saga att det ar mycket frustrerande att blogga har eftersom det kan ta 30 minuter innan jag ens kommer in pa bloggens webbsida…
Nu har jag och Charlotte bott tva veckor i var forsta vardforsamling – Kyamtwara parish. Prasten har heter Godlove (visst ar det ett passande namn pa en prast!?) och det ar huvudsakligen han och evangelisten Onesmo som foljer med oss pa olika aktiviteter. Vi bor hos ett aldre par, som nastan kanns som var mormor och morfar. Var vardpappa, som har arbetat som larare, ar nu pensionerad och Godlove berattade for oss att han har dragit sig tillbaka for att halla pa med jordbruk. Men det verkar som att han mest sitter och kollar pa TV medan hans fru tar hand om grodorna, skoter om korna och de andra djuren samt allt hushallsarbete… Som tur ar far hon en del hjalp av tva killar som ocksa bor har pa garden. Alla ar trevliga men det ar bara var vardpappa som kan prata lite engelska. De andra talar bara swahili samt det lokala stamspraket. Aven om jag forsoker mitt basta med charader och de fa swahiliord jag kan, sa ar det ibland valdigt svart att fa fram det jag vill saga. Det gar battre nar Godlove, Onesmo eller nagon annan som kan tala engelska ar pa besok och kan oversatta!
I forsamlingen Kyamtwara finns det flera byar, och den vi bor i heter Kangabusharo. Byn ligger i en gron dal omgiven av hoga berg. Det finns stora falt med tebuskar har och forra veckan blev det ett besok pa den lokala tefabriken. Jag kan saga att det var en mycket mer avancerad process att gora te an vad jag hade forestallt mig! Vi har ocksa vandrat over bergen till grannbyn, besokt skolor, barnhem och en mangd familjer – alla vill traffa svenskarna som har kommit till byn! Vissa dagar har vi bara besokt en massa familjer, och det blir lite langtrakigt eftersom vi knappt kan kommunicera med varandra. Vi kan i alla fall presentera oss, men nar jag berattar att jag ar 19 ar gammal borjar alla att skratta, sedan smaprata lite sinsemellan och peka pa mig. Vid de tillfallen jag har fragat Onesmo eller Godlove vad de pratar om, har jag fatt reda pa att de har svart att tro pa att jag ar 19 ar och att jag mer ser ut att vara 30-40…
Nar vi ska gora nagot i Kangabusharo, till exempel besoka familjer, tar vi oss fram genom att ga genom den tata bananskogen och har man tur kan man fa syn pa djur som apor, kameleonter eller haftiga faglar. Om vi ska ta oss langre bort blir vi skjutsade pa pikipiki (motorcykel). Har man tur kan man fa lana en hjalm, men det ar inte alltid att den gar att spanna sa det hjalper oftast inte sa mycket… Det kanske inte ar sa sakert, men det ar himla kul att flyga fram pa de skumpiga vagarna i hog fart! Igar akte vi pikipiki till Burugu – forsamlingen dar Tove och Johanna bor. Vi besokte bland annat en skola for dova barn och en skola for funktionshindrade barn, barn med nedsatt syn samt barn med albinism. Jag foljde sedan med Tove och Johanna hem till deras vardfamilj. De visade mig runt och jag kunde ganska snart konstatera att jag och Charlotte bor ganska mycket lyxigare. Det finns bade for- och nackdelar med det. Sjalvklart ar det skont att ha det lite battre, men jag tror att det ar mer larorikt ju enklare man bor. Deras vardmamma bjod pa lunch och till efterratt blev det en megastor papaya – mmm! I tradgarden vaxte det vaniljstanger och jag fick plocka nagra att ta med hem till Kangabusharo. Pa kvallen kom Onesmo och hamtade mig med sin pikipiki. Denna gang fick jag aka utan hjalm… Det blir kolsvart har redan vid 19-tiden och skymningen var pataglig nar vi plotsligt fick punktering – mitt ute pa landsbygden! Som tur var sa kande han nagon i narheten som vi kunde ga till och lana en annan pikipiki for att aka hem!
Nu borjar klockan narma sig 18:00, sa det ar nog dags att leta upp en pikipiki sa jag kommer hem innan det blir morkt!
Varma halsningar fran ett soligt Tanzania
Torbjorn (fast har har jag bl. a. fatt namnen Tobi, Toba, Tobias, Tom, Toni…)
Teplantage nara den lokala tefabriken
Tove visar mig vaniljstangerna i familjens tradgard
Lämna ett svar