Till innehåll på sidan

År: 2015

  • August Nilsson

    The future is beautiful

    Me, Hlabirwa and our host for the evening are out eating supper at the restaurant Spur. It´s a very cold summer evening but the Afrikaners still sit with their compulsory shorts barefoot and the African people sit with their 5000 kg meat. They are happy and smiling, as if the problems were none. And maybe […]

    Läs mer


  • feliciaastrand

    168 timmar

    Idag är det en vecka kvar tills vi flyger hem. En vecka. Sju dagar. 168 timmar. Det är med samma skräckblandad förtjusning vi längtar efter Europa, som vi såg fram emot Afrika. Tanzania har blivit vårt hem. Kagera har blivit vår trygghet. Bukoba har blivit vår vardag. Vallentuna, Borensberg och Lannaskede kommer att finnas kvar […]

    Läs mer


  • juliankaijser

    När kyrkan firar födelsedag och bröllop blåser bort

    Under de snart tre månader jag har spenderat här i Sydafrika är det få dagar som lämnat mig utan nya upplevelser eller insikter om livet här, och om mig själv. Det finns så mycket i vardagslivet och i kyrkolivet som skiljer sig från allt det som jag någonsin upplevt där hemma. I söndags tillbringade vi […]

    Läs mer


  • August Nilsson

    What we really give

    It has been a long day, we woke up at 7 o´clock and from 08.00-13.00 it was the confirmation service. We were also a part of the service when we held a short speech for the confirmands. The same confirmands we had held a Swedish confirmation class for two weeks earlier. After the service it […]

    Läs mer


  • linaahl

    Oförutsägbara erfarenheter

    Jag och Linnea GB är nu tillbaka i Manila efter att ha spenderat 4 veckor i vår andra och sista värdförsamling, Rosales. Vi har upplevt en massa helt fantastiska saker men också sådant som varit mycket jobbigt och påfrestande. Självklart så ska en försöka fokusera på det positiva, men det känns också viktigt av att […]

    Läs mer


  • linneapalsson

    Vad mer kan man önska?

    Vistelsen i det andra värdstiftet har nått sitt slut. De dryga fyra veckorna som vi nyss talade om i futurum har redan fått byta tempus till imperfekt. Hur är det möjligt att tiden kan gå så rasande fort? I Bataan och Bulacan har jag och Felicia varit med om en himlans massa saker. Det ursprungliga […]

    Läs mer


  • linneapalsson

    Alla helgons dag

    Jag kan föreställa mig hur det hemma i Sverige bara blir mörkare och mörkare om kvällarna, hur fler och fler löv hamnar på marken och hur folk börjar sno in sig i långa halsdukar och kappor för att hålla kylan borta. Det är så det är i november. Eller snarare, det är så jag är […]

    Läs mer


  • malinmelander

    Party med biskopen

    Tiden är något underligt påhitt. Var tar den liksom vägen? Det känns som att inte var alls länge sedan vi hade vår första rundvandring i Kyaka men i själva verket är det ungefär sju veckor sedan. Och så finns det även de sakerna som ibland känns som en evighet sen, som att säga hej då […]

    Läs mer


  • juditpalmen

    Ibirama

    Hej på er! Nu var det ett tag sedan jag bloggade och tänkte att det var dags för ett första inlägg på platsen där jag befinner mig just nu -Ibirama. Ibirama är en stad i södra Brasilien med ett invånarantal på ca 17000 personer. Lite skillnad mot storstaden Curitiba. Här har jag hursomhelst bott i […]

    Läs mer


  • linneapalsson

    Love is all you need

      En tyfon, en jordbävning och en översvämning. Allt inom loppet av tre dagar. Jag kan utan att överdriva säga att det var ganska turbulent och omskakande, och det behövdes några dagar för att helt och hållet återhämta sig. Turligt nog är filippinarna, som jag skrivit många gånger, ett trevligt folk. Tar jag mig friheten […]

    Läs mer